Visar inlägg med etikett säkerhetspolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett säkerhetspolitik. Visa alla inlägg

2010-09-03

Skrämmande om försvaret

Åtta av tio tillfrågade officerare tror inte att deras förband skulle klara sig i strid. I en enkät tillfrågades nästan tusen officerare, och resultatet är, som synes, mycket skrämmande.
Det är slående att så många av våra medlemmar anser att förbanden inte skulle fungera skarpt, säger Lars Fresker, ordförande i Officersförbundet, i ett pressmeddelande.
När de som är mest insatta i hur Försvarsmakten fungerar - officerarna själva - så tydligt ifrågasätter den svenska försvarsförmågan, då bör vi lyssna. Men uppenbart är att försvaret inte är en särskilt prioriterad fråga i svensk politik. Några få inser dock allvaret och är beredda att stärka den svenska försvarsförmågan.

Det är sorgligt att försvaret behandlas så styvmoderligt, och med uppenbart ointresse, av de flesta svenska politiker. Tillsammans med polis och domstolar utgör det fundamentet för ett fritt och säkert samhälle. Nedskärningarna inom försvaret har kommit till världs ände. Vi behöver en försvarspolitik för vår tid, med dess nya säkerhetspolitiska hot. Självklart måste finansieringen matcha målsättningarna.

Försvaret är för viktigt för att ignoreras.

2010-08-12

Ser ingen krisen i Mexiko?

DN rapporterar att nästan 28 000 människor mördats i Mexiko sedan det regelrätta kriget mot narkotikaligorna intensifierades 2006. Nyheten har knappt gett upphov till en krusning på ytan i den svenska debatten. Kanske för att den väldigt sparsamma rapporteringen i Sverige kring den här frågan helt saknar kontext. Mycket lite har skrivits om det laglösa tillstånd vissa delar av Mexico befinner sig i.

Narkotikapolitik är inte bara - som i Sverige - en socialpolitisk fråga eller något som endast berör folkhälsan. Narkotikasmugglingen är en global fråga och då främst även ett globalt problem, av säkerhetspolitisk natur. Hela ledet från produktion till konsumtion medför vissa problem. Kanske har vi varit för upptagna av den senare änden för att se problemen i den andra.

Mexiko, Centralamerikas största land riskerar att bli en så kallad failed state. Var inte oroliga, vi snackar inte om en failed state på somalisk nivå. Snarare en total nedmontering av centralmaktens våldsmonopol i vissa delar av detta enorma och folkrika land. Ett land helt övertaget av knarkligor med resurser som får Ikea att framstå som lemonadförsäljare:
Mexico now faces a classic problem. Multiple, well-armed organized groups have emerged. They are fighting among themselves while simultaneously fighting the government. The groups are fueled by vast amounts of money earned via drug smuggling to the United States. The amount of money involved — estimated at some $40 billion a year — is sufficient to increase tension between these criminal groups and give them the resources to conduct wars against each other. It also provides them with resources to bribe and intimidate government officials. The resources they deploy in some ways are superior to the resources the government employs.
Stratfors artikel är skrämmande läsning och tåls att läsas i sin helhet. Granskningen är gjord primärt från ett amerikanskt perspektiv och lösningarna som föreslås är desperata: en nedstängning av den mexikansk-amerikanska gränsen står med i rekommendationerna.

I TT-telegrammet som låg till grund för rapporteringen i Sverige sades väldigt lite om reaktionen på dödssiffrorna. Det något mer utförliga AP-telegrammet redogör för en oerhört känslig debatt som just nu äger rum i Mexiko:
Valdes released the statistics during a meeting with Calderon and representatives of business and civic groups, where attendees exploring ways to improve Mexico's anti-drug strategy called on the government to open a debate on legalization.
Såväl Guardian som BBC rapporterade nyligen att den förra presidenten Vicente Fox förespråkar legalisering av narkotika för att stävja problemen. Detta trots att Fox var den som tillsammans med USA låg bakom det intensiva "kriget" mot droger som inleddes under tidigt 2000-tal. Det rör sig med andra ord inte om någon mesig sociolog som fått för sig något flummigt:
We should consider legalising the production, sale and distribution of drugs /../Radical prohibition strategies have never worked. Legalisation does not mean that drugs are good/../But we have to see it as a strategy to weaken and break the economic system that allows cartels to make huge profits, which in turn increases their power and capacity to corrupt.
Economist har i en rad artiklar förespråkat liknande lösningar. Om det har gått så långt att en konservativ expresident förespråkar legalisering då är det ett tydligt tecken på att det är ett allvarligt läge.

Det är hög tid att man i såväl USA som Europa diskuterar hur man är medskyldiga till den allvarliga situationen i Mexiko. Även om legalisering inte är den väg man väljer så är goda råd dyra. Tydligt är att det här inte handlar om ett enbart nationellt problem. Säkerhetspolitik är regionala och globala frågor, det har krisen i Mexiko med plågsam tydlighet visat.

På samma tema: Inslag

2010-01-19

Den döda solidaritetsförklaringen på Folk och Försvar

Folk och Försvar lider mot sitt slut och jag deltog för ett par timmar sedan i ett segment som behandlade Lissabonfördraget och Europeisk säkerhetspolitik.

Mitt anförande, som följs av Charlie Weimers går att se på Bambuser (42 minuter in i klippet)

Mitt anförande behandlade främst kopplingen mellan solidaritetsförklaringen - både den svenska men även den i Lissabonfördraget - och hur det kan fungera (eller inte) i praktiken:

- Lissabonfördraget är ett steg framåt för Europeiskt säkerhetssamarbete. Det finns ökade möjligheter att samarbeta, koordinera och utveckla gemensamma insatser främst när det kommer till katastrofhjälp.

- Även om Lissabonfördraget skapar en solidaritetsklausul för medlemsstaterna finns det en tydlig reservation. Länder med "särskilda" omständigheter som medlemskap i NATO eller alliansfrihet kan undantas från reglerna.

- Med detta i bakhuvudet blir det tydligt att exempelvis en rödgrön regering troligtvis inte skulle bistå en baltstat som blir anfallen. Urban Ahlin (S) var under söndagen på FoF tydlig med att Sverige inte på något sätt kommer hjälpa till. Inte ens mellanlandningar för NATO-flyg skulle vara välkommet.

- Det handlar alltså mycket om solidaritet i teorin men knappast i praktiken. Detta är säkert med de rödgröna vid makten, med alliansen kan det vara på annat sätt (Folkpartiet kan förhoppningsvis vara en garant). Diskussionen som Ahlin deltog i kändes mest som Frankrike och Storbrittanien som 1939 diskuterade hur stödet till Polen skulle se ut. Vi vet mycket väl om resultatet.

- Detta återaktualiserar Folkpartiets krav på ett NATO-inträde. Genom att se Europas misslyckanden på Balkan och i Kosovo på 90-talet kan vi förstå vidden av den handlingsförlamning som Europa drabbas av. Förvisso har Europa skärpt sig, fredsbevarade uppdrag i Kosovo och Tchad är bra exempel. Bättre sent än aldrig kanske.

Se även Mark Klamberg, Charlie Weimers, Wisemans Wisdom, Försvarsbloggen

I media, DN, SVD, UNT, Expressen
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se