Kommer imorgon i Stockholm delta i en panel anordnad av Makthavare.se och Sektor3, tankesmedjan för det civila samhället. Panelen kommer handla om framtidens medlemslösa partier. En rapport om ämnet kommer diskuteras, länken har även info om själva arrangemanget.
Nyligen skrev jag i Sundsvalls tidning om de toppstyrda partierna och jag har tidigare vid flera gånger diskuterat framtiden för partipolitiken. Inte minst har jag internt i olika Folkpartisammanhang diskuterat faran med medlemstappet.
En oro jag har är att de redan etablerade politikerna med positioner egentligen inte är så oroliga över medlemstappet. Mindre organisationer med färre medlemmar skapar en ökad trygghet för redan befintliga partiaktivister. Färre att konkurrera med. Även folkrörelseidentiteten fortsätter att vara oerhört viktig för många partier (inte minst för Partiet med stort P).
För den som gärna vill se första maj som dagen då arbetarmassorna går ut för att demonstrera kan ta en titt på Ulf Bjerelds sammanställning av storleken på demonstrationerna i Göteborg. Diskrepansen mellan idén om partiet och hur det ser ut i verkligheten är stor när det kommer till socialdemokraterna.
Möjligen har i detta fall borgerliga partier en något enklare situation. Det är enbart centern som har anspråk på att vara ett enormt folkrörelseparti. För de andra partierna kan nog övergången till små elitstyrda partier vara något enklare.
Situationen är ändå allvarlig. En stor del av makten i sverige är i politikens händer. Bara för att partierna slutar vara den huvudsakliga kanalen för engagemang innebär inte att antalet kommunmandat minskar.
Nyligen skrev jag i Sundsvalls tidning om de toppstyrda partierna och jag har tidigare vid flera gånger diskuterat framtiden för partipolitiken. Inte minst har jag internt i olika Folkpartisammanhang diskuterat faran med medlemstappet.
En oro jag har är att de redan etablerade politikerna med positioner egentligen inte är så oroliga över medlemstappet. Mindre organisationer med färre medlemmar skapar en ökad trygghet för redan befintliga partiaktivister. Färre att konkurrera med. Även folkrörelseidentiteten fortsätter att vara oerhört viktig för många partier (inte minst för Partiet med stort P).
För den som gärna vill se första maj som dagen då arbetarmassorna går ut för att demonstrera kan ta en titt på Ulf Bjerelds sammanställning av storleken på demonstrationerna i Göteborg. Diskrepansen mellan idén om partiet och hur det ser ut i verkligheten är stor när det kommer till socialdemokraterna.
Möjligen har i detta fall borgerliga partier en något enklare situation. Det är enbart centern som har anspråk på att vara ett enormt folkrörelseparti. För de andra partierna kan nog övergången till små elitstyrda partier vara något enklare.
Situationen är ändå allvarlig. En stor del av makten i sverige är i politikens händer. Bara för att partierna slutar vara den huvudsakliga kanalen för engagemang innebär inte att antalet kommunmandat minskar.
Inlägg
