Har i några veckor varit djupt begraven i deadlines samt resor och har därför inte haft tid att blogga. En vecka sittandes på tåg. Det blir bättring på skrivfronten framöver.
Regionvalets resultat och mina intryck av valrörelsen kommer jag att återkomma till, den frågan förtjänar en vända till när känslorna har lagt sig en smula.
Förra veckan deltog jag i ett Engelsbergsseminarium i Bergslagen. Temat var den nya borgerligheten och inbjudna var en rad personer med koppling till frågan. Inledande talare och den som drog igång debatten om borgerligheten var Svenskans PJ Anders Linder. Temat för mitt anförande och även den essä som är kopplad till anförandet var den borgerliga identiteten och metapolitiken.
I korthet menade jag att borgerligheten har två problem:
- Det metapolitiska problemet. Den saknar kulturellt kapital. Borgerligheten är alltjämt svag bland många institutioner i samhället som utbildningsväsendet, journalister, kulturskapare etc. Detta är ett långsiktigt problem eftersom det i regel är dessa som sätter upp ramarna för det offentliga samtalet. Så länge inte något sker på detta område kommer man vara tvungen att stå på ett ben. Vi röstar och tänker politiskt inte alltid utifrån ekonomiska realiteter utan baserat på identiteter. Vi röstar inte alltid som våra föräldrar röstade (och tillhör samma parti som våra föräldrar) men vi röstar ofta efter identitet. Så länge detta inte blir uppenbart för borgerligheten med alla de konsekvenser det måste få så finns ett stort problem. Visst är ekonomin viktig, men glöm inte identiteten.
- Ekonomism. Borgerligheten är just nu mästare på plånboksfrågor. Dessa är förvisso inte befriade från ideologi. Tvärtom: plånboksfrågor är ideologiska frågor i högsta grad. Problemet är att livspusselspolitik tenderar att vara utbytbar. Ekonomisk ansvarsfullhet och ekonomi är mycket bra att dominera. Däremot är det tätt förbundet med konjunkturer (höga som låga) och inte någon bestående dominans över idéerna. En reflektion från borgerliga kretsar är att de svämmar över av nationalekonomer, släng på några statsvetare och jurister. Det skapar ett underskott av idéer på andra områden. Spelteori och rational choice idéer är väldigt vanliga. Det är inget problem i sig. Emellertid underskattar man hur idéer kan förändra samhället, i förlängningen ser man inte till känslor och värderingar som kan omforma och förändra politiken. Lite elakt menade jag under seminariet att en revisor kan man alltid byta ut, det är lite svårare med en världsbild. Ett rent ekonomiskt sätt att betrakta människor och samhällen satta i förändring kommer underskatta vilka andra faktorer som förändrar samhällen långsiktigt.
Inlägg
