Bidragsberoende och migration

Viktig artikel av Nima Sanandaji i Veckans Affärer om varför integrationspolitiken i Sverige har misslyckats:

Vi har helt enkelt byggt upp strukturer i samhället som försvårar integrationen, också för de mest ambitiösa invandrarna. Det är en del av förklaringen till varför vi lyckas så mycket sämre med integrationen jämfört med Kanada, där halva befolkningen i många storstäder har utländsk bakgrund. Inte bara Kanadas fokus på arbetskraftsinvandring, utan också deras fria arbetsmarknad, öppenhet för nyföretagande och tydliga belöning för arbete främjar integrationen. Om svenska politiker på samma sätt banade väg för integrationen skulle sannolikt stödet för den invandringskritiska linjen minska.

Värt att påpeka är att Kanada inte alltid har haft en så stark selektionsprocess vid invandringen. Under perioder under efterkrigstiden har Kanada haft en oerhört öppen inställning till all form av migranter. Det är givetvis så att en större grad flyktingmigration kan vara svårare att integrera än arbetskraftsmigranter som redan har ett jobb att gå till så fort de anländer till landet. Detta förklarar däremot inte det långtgående utanförskap som drabbat oerhört välutbildade flyktingar.

Tydligt är, som Sanandaji påpekar, att den svenska välfärdsstaten har haft stora problem med att snabbt få ut människor på arbetsmarknaden. Inlåsning i bidragsberoende kan inte förklaras av strukturell rasism eller diskriminering. Tidigare generationer av invandrare till Sverige har också saknat utbildning men ändå lyckats komma in i samhället. Något säger mig dock att en förändring av det slag som Sanandaji efterfrågor kommer ta väldigt lång tid.