Den 16/4 kritiserade Maria Rankka och Svend Dahl myndigheters opinionsbildande. De menade att:
Opinionsbildning och ett gott PR-arbete blir en naturlig del av myndighetens verksamhet. Om inte Nylin ser att det kan bli ett problem långsiktigt att myndigheter bedriver PR-verksamhet för att driva en agenda eller politisk fråga så finns det anledning att oroa sig.
Lite självkritik hade kanske varit klädsamt.
Rankkas och Dahls kritik kvarstår:
Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.Mothugg kommer nu från Sylvia Nylin, VD för Sveriges informationsförening:
Det är riktigt att myndighetsupplysning skall vara saklig och inte spela särintressen i händerna. Men dagens mediala landskap, där tusentals röster hela tiden tävlar om vår uppmärksamhet, präglar givetvis också förvaltningens kommunikation.Översatt till ren svenska: eftersom det finns så många marknadsaktörer på banan måste vi, om vi vill "överleva"(läs: fortsätta få offentliga anslag), bete oss som vilken marknadsaktör som helst.
Opinionsbildning och ett gott PR-arbete blir en naturlig del av myndighetens verksamhet. Om inte Nylin ser att det kan bli ett problem långsiktigt att myndigheter bedriver PR-verksamhet för att driva en agenda eller politisk fråga så finns det anledning att oroa sig.
Lite självkritik hade kanske varit klädsamt.
Rankkas och Dahls kritik kvarstår:
Risken är att borgerliga politiker anser att problemet är löst när de själva har makten. Men de principiella problemen med myndigheters opinionsbildning blir inte mindre av att myndigheterna har en mer borgerlig agenda.Det finns alltså en risk att såväl borgerlig som socialdemokratisk hegemoni över statens institutioner blir ett demokratiskt problem. Frågan kan utsträckas till högskolorna och universiteten men även folkhögskolorna. Om man som Nylin blundar för problemet kommer man tyvärr aldrig kunna lösa det.
Inlägg
