Månadens obehagligaste citat kan man läsa i en artikel skriven av ett par forskare i medicin. Artikelns tema är den ökade fetman hos barn som härleds till ökad konsumtion av godis och läsk. Forskarna konstaterar helt oblygt att:"Staten har flera instrument att arbeta med när det gäller att få fram önskvärda beteendeförändringar."
Vad hände med det individuella ansvaret? Lördagsgodis någon? En övertro på att statliga styrmedel kan få fram "önskvärda beteendemönster" devalverar helt den förhoppning som finns till att det faktiskt är föräldrar som uppfostrar barn, inte punktskatter eller pekpinnar.
Det är föräldrars förbannade ansvar att hålla koll på sina ungars matintag, läggtider och hälsa. Barn kan eller bör inte ha oreglerad tillgång till varken godis eller läsk. Det är föräldraskapets A och O.
Jag förnekar inte att man kan driva ett välfungerande folkhälsoarbete utan att peta i människors liv alltför mycket. Bra skolhälsa, fungerande idrottsverksamheter och liknande är viktigtför att hålla ungas hälsa i trim.
Men inte med ett ord berörs föräldraskapet eller det individuella ansvaret i artikeln. Bara för att all världens lockelser finns framför mig ska jag inte frossa som om det vore Roms sista dagar. Det är oansvarigt. Och det är främst föräldrarnas ansvar och skyldighet att premiera "önskvärda beteendemönster" hos sina barn, inte statens.
Fokus borde ligga på individuellt ansvar. Bara för att det finns ett uppenbart problem är inte nödvändigtvis lösningen mer statlig kontroll och insyn.
Givetvis är det viktigt att man belyser problem i samhället, vare sig det handlar om hälsa eller ekonomi. Däremot är det tragiskt när man får en så kantig inställning till människan, att det handlar om att staten ska ta ansvar för beteendemönster, inte enskilda människor.
Se även: SvD, Assarsson, Välfärdsbloggen, Mittenradikalen, Ankersjö, Iniskogen, Fagerlund, Wahlström, Ingerstam, Gammelsvensk.
Inlägg
