Skriver i dagens Nerikes Allehanda (ej på nätet) om den föreslagna samhällsorienteringen. Ett angeläget ämne där samhällsnormer och svenskhet bör hamna i fokus. Gemenskap är ett ord som måste laddas positivt.
-
När Italien som modern stat grundades utbrast statsmannen Massimo d’Azeglio, ”Italien är skapat, nu måste vi skapa italienare!” Italien fanns, men knappt någon kände sig som italienare. Man var romare, napolitan, sicilianare och liknande. Kanske är det på samma sätt i Sverige år 2010? Alla vet vi vad landet Sverige är, men vet vi vad en svensk är? Och hur många känner sig egentligen som svenskar?
Förra året tillsatte integrationsminister Nyamko Sabuni en utredning som skulle fastställa hur en samhällsintroduktion för nyanlända kan utformas. Målsättningen var att skapa en kurs som fastslog vilken värdegrund som finns i samhället, och hur denna på bästa sätt kan förmedlas till nyanlända.
Statsvetaren Erik Amnå från Örebro universitet fick rollen som utredare, och nu har resultatet kommit. I utredningen konstateras att en ”samhällsorientering kan sägas syfta till att fördjupa ett slags medborgaranda”.
För det är precis det som behövs i Sverige - ett land där hela världens folk finns representerade. Vi behöver inte gammal och bakåtsträvande nationalism, utan en svenskhet som strävar efter utveckling och är öppen för alla. En känsla av tillhörighet som kan omfatta alla i vårt något udda men mycket vackra land.
Den samhällsorientering som föreslås av regeringen kommer att omfatta sextio timmar. Det blir en generell orientering i grundläggande rättigheter och skyldigheter i vårt demokratiska samhälle. Det handlar inte om privata värderingar; vilket fotbollslag som är bäst, eller vilken dokusåpa som är inne. Utredningen skiljer föredömligt på privata seder, och det som ska gälla för alla i samhället. Dessutom kommer kursen innehålla ”vardagskunskap av praktisk natur liksom institutionella och organisatoriska aspekter av demokrati och välfärdsstat."
Det handlar alltså om samhällsnormer och inte om personliga, subjektiva värderingar. En del kanske skräms av tanken att man ska sprida kunskap om svenska värderingar, eftersom det explicit innebär att det också finns osvenska värderingar. Men alla samhällen behöver någon form av sammanhållning, och eftersom vi i Sverige värnar om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och barns rättigheter, känns det fullt rimligt att dessa värderingar förmedlas.
Förslaget om samhällsorientering är välbalanserat; den lägger inte för mycket vikt på svenskheten men förnekar inte heller behovet av en sammanhållning, och att det faktiskt finns gemensamma värden i vårt land. Integrationspolitik, och åtgärder för underlätta för nyanlända handlar emellertid om många saker. Till de mest akuta integrationsproblemen hör den stela arbetsmarknaden som med en alltför stark arbetsrätt ger en stor trygghet till de som redan har arbete, men sätter upp enorma trösklar för de som står utanför arbetsmarknaden. Vi ser också en hårt reglerad bostadsmarknad som starkt bidragit till segregationen i vårt samhälle.
Den nya samhällsorienteringen bör därför ses som ett bra första steg mot ett mindre splittrat land. Samtidigt kommer Sverige aldrig att bli ett enat land om vi inte också fortsätter arbeta hårt för att lösa de andra problemen som framförallt handlar om sysselsättning och boende.
Mer om Sverige, svenskhet och integration: Integrationsbloggen, IB 2, VN, Expressen, SD, KB, HD, Peter Soilander, Kent Persson, Per Ankersjö, Trillingnöten, Mitt levande liv.
-
När Italien som modern stat grundades utbrast statsmannen Massimo d’Azeglio, ”Italien är skapat, nu måste vi skapa italienare!” Italien fanns, men knappt någon kände sig som italienare. Man var romare, napolitan, sicilianare och liknande. Kanske är det på samma sätt i Sverige år 2010? Alla vet vi vad landet Sverige är, men vet vi vad en svensk är? Och hur många känner sig egentligen som svenskar?
Förra året tillsatte integrationsminister Nyamko Sabuni en utredning som skulle fastställa hur en samhällsintroduktion för nyanlända kan utformas. Målsättningen var att skapa en kurs som fastslog vilken värdegrund som finns i samhället, och hur denna på bästa sätt kan förmedlas till nyanlända.
Statsvetaren Erik Amnå från Örebro universitet fick rollen som utredare, och nu har resultatet kommit. I utredningen konstateras att en ”samhällsorientering kan sägas syfta till att fördjupa ett slags medborgaranda”.
För det är precis det som behövs i Sverige - ett land där hela världens folk finns representerade. Vi behöver inte gammal och bakåtsträvande nationalism, utan en svenskhet som strävar efter utveckling och är öppen för alla. En känsla av tillhörighet som kan omfatta alla i vårt något udda men mycket vackra land.
Den samhällsorientering som föreslås av regeringen kommer att omfatta sextio timmar. Det blir en generell orientering i grundläggande rättigheter och skyldigheter i vårt demokratiska samhälle. Det handlar inte om privata värderingar; vilket fotbollslag som är bäst, eller vilken dokusåpa som är inne. Utredningen skiljer föredömligt på privata seder, och det som ska gälla för alla i samhället. Dessutom kommer kursen innehålla ”vardagskunskap av praktisk natur liksom institutionella och organisatoriska aspekter av demokrati och välfärdsstat."
Det handlar alltså om samhällsnormer och inte om personliga, subjektiva värderingar. En del kanske skräms av tanken att man ska sprida kunskap om svenska värderingar, eftersom det explicit innebär att det också finns osvenska värderingar. Men alla samhällen behöver någon form av sammanhållning, och eftersom vi i Sverige värnar om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och barns rättigheter, känns det fullt rimligt att dessa värderingar förmedlas.
Förslaget om samhällsorientering är välbalanserat; den lägger inte för mycket vikt på svenskheten men förnekar inte heller behovet av en sammanhållning, och att det faktiskt finns gemensamma värden i vårt land. Integrationspolitik, och åtgärder för underlätta för nyanlända handlar emellertid om många saker. Till de mest akuta integrationsproblemen hör den stela arbetsmarknaden som med en alltför stark arbetsrätt ger en stor trygghet till de som redan har arbete, men sätter upp enorma trösklar för de som står utanför arbetsmarknaden. Vi ser också en hårt reglerad bostadsmarknad som starkt bidragit till segregationen i vårt samhälle.
Den nya samhällsorienteringen bör därför ses som ett bra första steg mot ett mindre splittrat land. Samtidigt kommer Sverige aldrig att bli ett enat land om vi inte också fortsätter arbeta hårt för att lösa de andra problemen som framförallt handlar om sysselsättning och boende.
Mer om Sverige, svenskhet och integration: Integrationsbloggen, IB 2, VN, Expressen, SD, KB, HD, Peter Soilander, Kent Persson, Per Ankersjö, Trillingnöten, Mitt levande liv.
Inlägg
