Frågan om EU:s finanspakt är inte enkel. Det är en fråga om vilka lösningar som lämpar sig för vilka problem. Skuldkrisen i Europa är långtifrån löst. Möjligen är finanspakten ett steg i rätt riktning.
Helt oavsett hur man ställer sig i frågan om finanspakten, om den behövs eller är rätt lösning, är det vettigt att argumentera på ett sansat sätt. Tyvärr måste jag säga att min partikamrat, Carl B Hamilton gör allt annat än att argumentera sansat eller klokt på DN Debatt idag.
Hamilton använder Wallenbergs namn elva gånger i artikeln. För att argumentera för finanspakten och för att anklaga sina motståndare för att inte agera i Wallenbergs anda. Att inte agera heroiskt, att svika Wallenbergs ideal och att inbjuda till ett Europa som Wallenberg genom sin gärning sökte bekämpa.
Att använda sig av döda personer i detta syfte är tveksamt. Att använda Wallenberg som ett slagträ i en viktig diskussion om det europeiska samarbetet är än mer tveksamt. Och mycket intellektuellt ohederligt. Vi vet inte vad Wallenberg skulle säga om finanspakten. Att göra Wallenberg till ett slagträ i en politisk fråga på detta sätt är inte värdigt Folkpartiet.
Kanske måste man också vara öppen för att det finns sätt att värna det europeiska samarbetet och gemenskapen som inte ligger i linje med vad Hamilton menar är den enda vägen. Att skrämma med andra världskriget när någon inte delas ens åsikter i frågor om skuldsanering är inte bara oklokt, det minimerar chanserna för en konstruktiv EU-debatt i Sverige.
En av de främsta anledningarna till att jag valde Folkpartiet var den idealistiska men också verklighetsanknutna europavurmen. Att kämpa för ett välfungerande, demokratiskt och konstruktivt europasamarbete är en fundamental byggsten i partiets historia och nutid. Men vi ska göra det med kloka medel. Inte med låga argument, misstänkliggöranden och opportun felanvändning av en av det moderna Sveriges främsta hjältar.
(Ping Carl B Hamilton, läs även Mathias Sundin som skriver bra på samma tema)
Helt oavsett hur man ställer sig i frågan om finanspakten, om den behövs eller är rätt lösning, är det vettigt att argumentera på ett sansat sätt. Tyvärr måste jag säga att min partikamrat, Carl B Hamilton gör allt annat än att argumentera sansat eller klokt på DN Debatt idag.
Hamilton använder Wallenbergs namn elva gånger i artikeln. För att argumentera för finanspakten och för att anklaga sina motståndare för att inte agera i Wallenbergs anda. Att inte agera heroiskt, att svika Wallenbergs ideal och att inbjuda till ett Europa som Wallenberg genom sin gärning sökte bekämpa.
Att använda sig av döda personer i detta syfte är tveksamt. Att använda Wallenberg som ett slagträ i en viktig diskussion om det europeiska samarbetet är än mer tveksamt. Och mycket intellektuellt ohederligt. Vi vet inte vad Wallenberg skulle säga om finanspakten. Att göra Wallenberg till ett slagträ i en politisk fråga på detta sätt är inte värdigt Folkpartiet.
Kanske måste man också vara öppen för att det finns sätt att värna det europeiska samarbetet och gemenskapen som inte ligger i linje med vad Hamilton menar är den enda vägen. Att skrämma med andra världskriget när någon inte delas ens åsikter i frågor om skuldsanering är inte bara oklokt, det minimerar chanserna för en konstruktiv EU-debatt i Sverige.
En av de främsta anledningarna till att jag valde Folkpartiet var den idealistiska men också verklighetsanknutna europavurmen. Att kämpa för ett välfungerande, demokratiskt och konstruktivt europasamarbete är en fundamental byggsten i partiets historia och nutid. Men vi ska göra det med kloka medel. Inte med låga argument, misstänkliggöranden och opportun felanvändning av en av det moderna Sveriges främsta hjältar.
(Ping Carl B Hamilton, läs även Mathias Sundin som skriver bra på samma tema)
Inlägg
