Vad Reinfeldt egentligen verkar mena, vilket han antyder när han talar om den svarta andrahandsmarknaden, är att prisregleringen inte fungerar. Men så långt skulle inte ens Reinfeldt gå i sin kritik av den svenska bostadsmarknden.
Kritik kommer idag, mot Reinfeldts uttalanden. I vanlig ordning kommer argumenten att hyresrätten är en viktig del av den svenska bostadsmarknaden (sant) samt att det idag omöjligt att flytta runt i en stad utan kontakter (sant). Sedan man kan även läsa att det målas upp en felaktig, dvs för mörk bild av hyresmarknaden i Stockholm. Själv tycker jag att statsministern var väl försiktig. Det är betydligt värre!
Hyresrättens framtid är främsta hand inte är utmanad av ombildningarna, som tjänar som ventil i systemet (och inte är någon thatcheristisk konspiration!). Hyresrättens främsta hot i innerstäderna är bristen på lönsamhet. Incitamenten saknas. För kontorslokaler, där prisregleringar inte existerar är det fritt fram att bygga, likaså när det gäller bostadsrätter där investeringar snabbt blir avbetalda då lägenheterna redan är sålda innan byggnaden är färdig. Ägande i innerstaden är naturligtvis eftersträvansvärt för många, man inser att lönsamheten är stor. Detta blev Lars Ohly exempelvis varse.
Från liberalt håll bör målsättningen vara en rörlig hyresmarknad med olika former för både ägande och hyrande. En oerhörd låsning på den svenska bostadsmarknaden är att man utgår från att det enda sättet att inte äga sin bostad är att ha en hyresrätt via olika typer av offentliga köer med planekonomiska väntetider. Det finns ingen naturlag som säger att bostadsrätten eller ägandelägenheten på sikt måste vara den dominerande formen av boende. Lönsamheten måste finna fler utlopp andra än försäljning av lägenheter, det är helt enkelt både för svårt och olönsamt att investera och hyra ut som privatperson.
Ägandet är låst i nästan enbart bostadsrätter, vilket är ett stympat ägande och kan snarast liknas vid en form av tvångskollektivisering av ägandet. När kommer vi i Sverige ha sidor av typen immoweb.be där privatpersoner hyr ut lägenheter eller delar av lägenheter i alla prisklasser och storlekar? Idag har vi en perverterad marknad där kontrakt kan säljas för uppemot 100 000 kr. Hyresrättsmarknaden är en ersättningsmarknaden för något som inte finns i Sverige. Andrahandsmarknaden måste bli mer levande och det blir den både genom fler typer av ägandeformer men även förenklade regler för uthyrning samt byggande.
Men Reinfeldt verkar mest filosofera. Mig veterligen har DN bara ställt frågor och fått lite lösa svar, noll tecken på vad han tänker göra åt det uppenbarligen ohållbara systemet. Här är ett gott tillfälle som något att börja tala om det borgerliga, förlåt, liberala uppdraget de kommande åren.
För vad är denna fråga om inte en uppenbar indikation på att den borgerliga regeringen inte har ork och självförtroende nog, efter en andra valseger att reformera ett uppenbarligen havererat system. Ett system som lider brist på det alla är så rädda för: eget ägande, privat investerande och en fungerande marknad. Här är ett tydligt exempel på när den borgerliga regeringen ser ett uppenbart problem men väljer att inte agera.
Kommenterade på Reformbanken en artikel av Nima Sanandaji om denna fråga. Det är tydligt att det är en total genomgång av den svenska bostadsmarknaden som behövs, inte vaga antydningar från statsministern om att något är fel.
På samma tema: Ekonomisten,
Kritik kommer idag, mot Reinfeldts uttalanden. I vanlig ordning kommer argumenten att hyresrätten är en viktig del av den svenska bostadsmarknaden (sant) samt att det idag omöjligt att flytta runt i en stad utan kontakter (sant). Sedan man kan även läsa att det målas upp en felaktig, dvs för mörk bild av hyresmarknaden i Stockholm. Själv tycker jag att statsministern var väl försiktig. Det är betydligt värre!
Hyresrättens framtid är främsta hand inte är utmanad av ombildningarna, som tjänar som ventil i systemet (och inte är någon thatcheristisk konspiration!). Hyresrättens främsta hot i innerstäderna är bristen på lönsamhet. Incitamenten saknas. För kontorslokaler, där prisregleringar inte existerar är det fritt fram att bygga, likaså när det gäller bostadsrätter där investeringar snabbt blir avbetalda då lägenheterna redan är sålda innan byggnaden är färdig. Ägande i innerstaden är naturligtvis eftersträvansvärt för många, man inser att lönsamheten är stor. Detta blev Lars Ohly exempelvis varse.
Från liberalt håll bör målsättningen vara en rörlig hyresmarknad med olika former för både ägande och hyrande. En oerhörd låsning på den svenska bostadsmarknaden är att man utgår från att det enda sättet att inte äga sin bostad är att ha en hyresrätt via olika typer av offentliga köer med planekonomiska väntetider. Det finns ingen naturlag som säger att bostadsrätten eller ägandelägenheten på sikt måste vara den dominerande formen av boende. Lönsamheten måste finna fler utlopp andra än försäljning av lägenheter, det är helt enkelt både för svårt och olönsamt att investera och hyra ut som privatperson.
Ägandet är låst i nästan enbart bostadsrätter, vilket är ett stympat ägande och kan snarast liknas vid en form av tvångskollektivisering av ägandet. När kommer vi i Sverige ha sidor av typen immoweb.be där privatpersoner hyr ut lägenheter eller delar av lägenheter i alla prisklasser och storlekar? Idag har vi en perverterad marknad där kontrakt kan säljas för uppemot 100 000 kr. Hyresrättsmarknaden är en ersättningsmarknaden för något som inte finns i Sverige. Andrahandsmarknaden måste bli mer levande och det blir den både genom fler typer av ägandeformer men även förenklade regler för uthyrning samt byggande.
Men Reinfeldt verkar mest filosofera. Mig veterligen har DN bara ställt frågor och fått lite lösa svar, noll tecken på vad han tänker göra åt det uppenbarligen ohållbara systemet. Här är ett gott tillfälle som något att börja tala om det borgerliga, förlåt, liberala uppdraget de kommande åren.
För vad är denna fråga om inte en uppenbar indikation på att den borgerliga regeringen inte har ork och självförtroende nog, efter en andra valseger att reformera ett uppenbarligen havererat system. Ett system som lider brist på det alla är så rädda för: eget ägande, privat investerande och en fungerande marknad. Här är ett tydligt exempel på när den borgerliga regeringen ser ett uppenbart problem men väljer att inte agera.
Kommenterade på Reformbanken en artikel av Nima Sanandaji om denna fråga. Det är tydligt att det är en total genomgång av den svenska bostadsmarknaden som behövs, inte vaga antydningar från statsministern om att något är fel.
På samma tema: Ekonomisten,
Inlägg
