We who are oppressed love those who fight against oppression and the oppressors, it is with great honour and privilege i present to you the leader of the oppressor revolution, Muamar El Khadaffi!Med de orden inleds Front 242:s lysande låt "Funkhadafi", orden är Louis Farrakhans, ordförande för nation of islam. Men det är inte bara Farrakhan som har prisat Khadaffis gröna revolution. Mattias Gardell, syndikalist skrev 1992 en redig hagiografi över Khadaffi och den gröna revolutionen. Johan Lundberg uppmärksammar detta på Axessbloggen.
Det är viktigt att peka ut de som har glorifierat och ursäktat fruktansvärda regimer. Såväl vänster som högerextremister har alltid romantiserat och idealiserat märkliga ideologiska projekt i tredje världen. Ju mer antivästligt, antimodernistiskt, antikapitalistiskt, antidemokratiskt desto bättre.
Men är någon förvånad över Gardells text? Av sanna revolutionärer väntar jag mig inget annat är stora ögon och darr på rösten när det eventuellt vankas experiment med hela länder som laboratorium. Venezuela är det pågående experimentet där socialistiska Messias snart ska uppenbaras, sägs det.
Men just av den anledningen är det väl ganska ointressant att en storögd revolutionär beter sig som en sådan?
Utmanande, och troligtvis både mer nyttigt och konstruktivt vore att peka på de som är förment liberala och demokratiska men agerat tvärtom, dvs blundat för Khadaffis permanenta strypgrepp över Libyen och rentav sålt vapen till landet.
Jag menar inte att Gardell och dessa västledare är någon form av jämbördiga parter, den avgörande skillnaden är faktiskt att Gardell på något perverterat sätt faktiskt sympatiserat med revolutionen. De västliga ledarna har bara glömt att det är deras förbannade uppgift att motarbeta den.
Inte heller menar jag att man ska sluta handla med diktaturer, tvärtom. Överskölj dem gärna med prylar, tjänster och underhållning. Om det är något diktatorer sällan inser är att kapitalismen öppnar för demokratin bakvägen.
Men den militära eller semimilitära handeln med Libyen är inget annat än cynisk samt oacceptabel. Den har symboliserat ett subtilt budskap till Khadaffi: du är rumsren så länge du begränsar din galenskap till din egen befolkning.
Olja och en mer pragmatisk Ghadaffi ledde till att Europa fick upp ögonen för Libyen efter 2004. Ett exempel är Italien som under en lång tid både blundat för sin gamla kolonis övergrepp mot människor men även sett till att den Libyska regimen haft god koll på sina gränser med hjälp av italienskproducerade övervakningssystem. Ett avtal värt 300 miljoner euro slöts 2009.
I en artikel i Defense industry daily kan man läsa om hur Frankrike i flera år försökt sälja Dassault Rafale jaktplan till Libyen. Detta till en regim som i dagarna använder sina betydligt äldre Sovjetiskköpta jaktplan för att beskjuta sin egen befolkning. Men inte bara jaktplan fanns med i det potentiella avtalet:
In December 2007, media reports surfaced that a Memorandum of Understanding (MoU) with France covered: 14 Dassault Aviation Rafale combat aircraft and associated weapons, modernization of some of Libya’s Mirage F-1C fighters, a mix of Eurocopter Tiger, EC725 and AS550 Fennec helicopters, Ceasar truck-mounted 155mm howitzers, a mix of VAB, Sagaie, and VBL wheeled armored vehicles, fast patrol boats, and air defense radars.Det är imponerande hur snabbt det gick efter att USA lyfte det välmotiverade vapenembargot innan europeiska politiker och företagare började flyga ner till Tripoli för att kränga vapen. Ett annat anmärkningsvärt avtal är det som slöts med Frankrike och företaget Eurocopter om attackhelikoptrar. Även Belgien har sålt moderna FN F2000 automatkarbiner till Libyen.
Man får inte heller glömma Tony Blair som med osäkert leende och militärföretag i släptåg flög ner 2007 för att lämna ut lockerbieterroristen i utbyte mot saftiga militära handelsavtal:
MBDA, in which British Aerospace (BAe) has a 38% stake, left with a £147m contract for anti-tank missiles and a £112m related communication system contract. General Dynamics UK (GDUK) was given a deal worth £85m to supply the Libyan army with radios which could be extended to other elements of its armed forces.Den återlämnade terroristen välkomnades med öppna armar på Tripolis flygplats. Man ska komma ihåg att den överväldigande majoriteten av Libyens alla vapen är producerade och sålda av antingen Sovjetunionen eller Ryssland, ett land som aldrig haft några skrupler.
Behöver jag ens påminna om den svenska handelsministerns resa ner till Libyen?
Det är en tragisk serie aktörer som alla på sitt sätt legitimerat, ursäktat och normaliserat Khadaffis regim under 2000-talet. Visst, Gardell är antiliberal in i benmärgen. Hans uppfattning om demokrati är lika renodlad som Lenins var men han saknar makt. Till skillnad från de europeiska länder som villigt utrustat den Libyska regimen med de vapen som nu används mot den egna befolkningen.
Det är dags att vi fokuserar på det som är viktigt. Hyckleriet från flera västländer är betydligt värre än Gardells kvävda mumlande från historiens skräphög.
På samma tema: Kim Milrell, Warlenius, Tradition och Fason, Nima Dervish, Pophöger, Sapere Aude, Ted Ekeroth, Gunnar Hökmark, SvD, SvD2, DN, EX.
Inlägg
