Tolerans så länge du är röd

Läst i Sydsvenskan om trakasserierna mot Pavlina Ekdahl, vice ordf Luf Lund. Ombudet för Smålands Nation uttalar sig om reglerna för boende,

Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter..

På Smålands Nations Bostäder står inte en stavelse om att man behöver vara socialist för att bo i deras lägenheter. Sedan kan man givetvis fundera över hur socialister resonerar när det trots avsaknaden av en dylik regel vidhåller att man måste dela Nationens värderingar för att bo där. Vad vet jag, kanske är diskriminering något så naturligt att man inte behöver ha det i stadgarna.

Har tidigare skrivit om situationen i Lund.

Se även: Röda Berget, Fria Tider.

Gemeinschaft und Gesellschaft

Jag har tidigare vid ett flertal gånger skrivit om samhällsnormer och behovet av en orienteringskurs för personer som söker svenskt medborgarskap.

Idag kan man på DN debatt läsa om den utredning om samhällsorientering för nyanlända.som beställdes av regeringen. Likt utredaren Erik Amnå har jag haft fokus på någon form av medborgerlig och konstitutionell idé om medborgarskapet, inte en reaktionär form av nationalism. Om utredningen skrev jag för ett tag sedan på Nerikes Allehanda,

För det är precis det som behövs i Sverige - ett land där hela världens folk finns representerade. Vi behöver inte gammal och bakåtsträvande nationalism, utan en svenskhet som strävar efter utveckling och är öppen för alla. En känsla av tillhörighet som kan omfatta alla i vårt något udda men mycket vackra land.

och

Det handlar alltså om samhällsnormer och inte om personliga, subjektiva värderingar. En del kanske skräms av tanken att man ska sprida kunskap om svenska värderingar, eftersom det explicit innebär att det också finns osvenska värderingar. Men alla samhällen behöver någon form av sammanhållning, och eftersom vi i Sverige värnar om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och barns rättigheter, känns det fullt rimligt att dessa värderingar förmedlas.

Samhällsorienteringen kanske inte verkar mycket för världen, men den är ett välbehövligt steg bort från kulturrelativism som länge fått råda i Sverige. Förhoppningsvis kan vi bygga det svenska samhället kring goda samhällsnormer, uttryckta i vår grundlag. Vi är en lång väg till den medborgerliga patriotism som existerar i USA men det här är ett gott steg i rätt riktning.

Utredningen kan läsas i sin helhelt här. Det ska bli spännande att se reaktioner från diverse nationalister på utredningen, jag väntar mig främst förvirring och ointresse. Man fortsätter troligtvis att tala om svenska normer helt utan att definiera vad det är man menar. Från vänstern spår jag ett dånande ointresse kryddat med någon enstaka kommentar om att regeringen är främlingsfientlig. Är jag cynisk? Definitivt när det kommer till detta ämne (som jag bl.a skrev om här).

Se även: GP, Törnqvist, Robsten, Kunnigast, Tianmi, Ekström.

Kränkta grupper

Missa inte Andreas Johansson Heinös klarsynta analys av Vilksaffären,

Värre är det för dem som vill se föreläsningen som ett exempel på kränkning av muslimer. Antingen måste man argumentera för att de som avbröt föreläsningen representerar gruppen muslimer (i betydelsen att detta skulle vara en väntad reaktion från en ”genomsnittlig muslim”), vilket i sig är ytterst problematiskt. Eller, än värre, måste man helt bortse från vad Lars Vilks faktiskt gjorde under den knappa kvart han tilläts hålla på och istället argumentera för att Vilks genom sin blotta närvaro utgör ett kränkande inslag. Då är man så förblindad av symbolen Lars Vilks att man faktiskt inte ser nyktert på det som har inträffat.

Det är ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, bland annat på grund av sin religiösa tro. Det är också ett samhälleligt problem att yttrandefriheten hotas. Lars Vilks föreläsning i Uppsala var ett exempel på det sistnämnda problemet, inte det förstnämnda

Försvaret för Vilks är inte nödvändigtvis ett försvar för vad han faktiskt säger, det kan man ha olika åsikter om. Men tydligt har varit att Vilks föreläsning inte består av någon hets mot gruppen muslimer. Vad man ofta missar i debatter när man påstår att en hel grupp är kränkt är den implicita kollektivisering av gruppen.

Genom att utgå från vad som bör vara en kränkning för en hel grupp har man indirekt definierat gruppens egenskaper, åsikter och känslor. Den andre reduceras till summans av sina religiösa och kulturella egenskaper, om inte det är en kränkning av väldigt många individer så vet jag inte vad som är.

Folkförmynderi

Ann-Charlotte Marteus är lysande när hon idag skriver om den överdrivna folkhälsopaniken i Sverige,

Åsa Lundquist är bekymrad över detta laglösa bolmande:
- Det finns ingen rättspraxis på det här. Vi ser bara att det är ett stort problem.
Å nej, ingen rättspraxis! Då kanske folk måste prata med varandra och komma på lösningar, som att astmatiker inte går hem till storrökare eller att man vädrar när man kommer dit, vilket borde räcka rätt långt. Hur många kedjerökare finns det bland 85-plussarna, för övrigt? Men det gör detsamma. När rökförbuden övergår från rimlig hälsopolitik till jakt för jaktens tjusnings skull, då är folkhälsan verkligen i fara.

Folkhälsoarbete blir allt som oftast Folkförmynderi istället för vettiga åtgärder som faktiskt bättrar på människors hälsa.

Se även: Maria Byström

Företagare under belägring

Hårresande artikel i Expressen om Elias Melki och den press som ekobrottsmyndigheten utsatte honom och hans företag för, helt utan grund skulle det visa sig,

Varför ville skatterevisorerna krossa mig och mitt företag? Än i dag vet jag inte, men jag bestämde mig för att till varje pris rentvå mig själv. Skattejuridik behärskade jag inte, jag hade knappt läst en bok tidigare i mitt liv. Nu var jag tvungen att lära mig. Ett nätverk bestående av en ekonom, flera jurister och en före detta skattetjänsteman hjälpte mig. Enbart hjälpen kostade cirka tre miljoner kronor. /.../Till slut friade tingsrätten oss från alla brottsmisstankar. Nederlaget blev totalt för Ekobrottsmyndigheten. De tvingades medge att anklagelserna mot mig inte hade någon substans.

Hur är det tänkt att unga och invandrare ska våga starta företag i Sverige när ett överdrivet krångligt system och nitiska och entusiastiska tjänstemän gör allt för att hindra verksamheten?

Mycket märkligt att detta maktmissbruk från myndighetshåll inte har uppmärksammats mer.

Hört på första maj

...från vänsterns hovtrubadur Mikael Wiehe:

Vad det gäller Kuba framhärdar han att det finns inget land i Amerika, USA inräknat, som bättre står upp för de mänskliga rättigheterna.

Vänstern har Mikael Wiehe, oppositionen under kommunismen i Polen hade Jacek Kaczmarski. Jag jämförde båda här.

Ung Allians lanserar lärarprogram

Missa inte Ung Allians reformprogram om framtidens lärarutbildning. Finns att ladda ner här.

En förbättring av lärarutbildningen, skolan och kvalitén på undervisningen är centralt för Sverige. Om vi ska klara oss i den globala konkurrensen, ge elever en meningsfull och givande tid i skolan så krävs det att alla delar i skolan förändras.

Sverige har länge halkat efter och det är viktigt att drivna och begåvade studenter söker sig till lärarutbildningen. Sedan är det givetvis centralt att dessa lärare får goda arbetsmiljöer och en lön man faktiskt kan leva på och som överensstämmer med det enorma ansvar man har som lärare.

Minska antalet lärosäten.
Lärarutbildning har blivit högskolevärldens IV‐program.

Skippa snålskjutsen.
Skoleleverna får inte snegla på bänkgrannes prov, även lärarstudenter borde behöva visa att vad de själva kan.

Släpp ut lärarna.
En lärarutbildning ska öppna dörrar, inte stänga dem. Dubbla examen ska uppmuntras och lärarprogrammet utformas därefter.

Låt lärarna vara lärare.
Skolan måste öppna upp sig för andra yrkesgrupper.

Specialisera mera.
Fler arbetsgivare för lärare och ökad kvalité i undervisningen går hand i hand. Bra lärare ska inte kunna stoppas av krånglig kommunal byråkrati.

Teach first.
Det ska vara en merit att ha undervisat på skolor med oddsen emot sig. Lärarlegitimationen kan garantera att lärare håller en god klass men för att locka till sig de allra bästa krävs mer. Toppstudenter från ledande högskolor ska därför få incitament att starta sin yrkeskarriär som lärare på utsatta skolor.

Se även: Rikard Nordin & Kalle Bäck.

Namninsamling för yttrandefriheten

Den organisation i Sverige som tydligast borde tagit ställning för Lars Vilks rätt att uttrycka sig är den anrika Publicistklubben. Det är oroväckande när en organisation vars huvudmål är att slå vakt om yttrandefriheten inte ger ifrån sig ett ljud efter attackerna.

Med anledning av detta har LUF idag startat en namninsamling (http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4663) för att uppmana Publicistklubben och dess ordförande Ulrika Knutson att öppet ta ställning för Lars Vilks rätt att utan hinder eller hot uttrycka sig fritt.

Uppropet syftar inte till att stödja Lars Vilks konst eller åsikter. Ett försvar för yttrandefriheten måste givetvis utsträckas även till de åsikter vi inte delar eller stödjer. Kampen för yttrandefriheten kan aldrig villkoras av innehållet i det som yttras. Vår förhoppning är att namninsamlingen visar att det råder politiskt överskridande enighet i frågan. Syftet är inte att politisera frågan - yttrandefriheten är ett grundfundament i samhället som omfattar oss alla. Vi menar att det är Publicistklubbens främsta ansvar att slå vakt om denna frihet.

Låt inte tystnaden regera, låt inte undfallenheten utmärka Sverige - låt oss stå enade bakom rätten att yttra sig fritt och utan hinder.

Skriv under namninsamlingen!

Se även: DN, DN2, SVD, EX, EX2, SVT, AB, Resumé, UNT, SyD, Nordic Dervish, Christer Nylander, ProjO, Maria Byström, Altenberg, Jeanettes Blogg, Dick Erixon, Svarten, Anna Serner, Rolf van der Brink, Inger Fredriksson, Edvin Alam, Ingerö, Germunds Blogg, Rasmus Liberal, Svansbo, Kjellberg, Nias Blogg, Tianmi

Socialistsekten Smålands Nation

Historien med Pavlina Ekdahl, vice ordf i LUF Lund fortsätter. Den politiska kommissaren... förlåt, ombudet för Smålands Nation, Jenny Olsson som reagerade på trakasserierna mot Pavlina genom att säga följande,

Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Har nu hört av sig till Pavlina med följande budskap:

Det blev knappast bättre när hon, samma kväll som artikeln publicerades, klockan 21 på kvällen, ringde till min mobil. Istället för att beklaga situationen och fråga hur jag mår så börjar hon direkt att attackera mig. Enligt henne är nationen inte nöjda med mitt beteende och hon vill ha ett möte med mig på onsdag. Vad nu detta möte kommer att innehålla återstår att se.

Den politiska uppslutning är inte total och avvikare ska givetvis tillrättavisas. Kan någon förklara skillnaden mellan Smålands Nation och en Maoistsekt på 60-talet som kallar kamrater till sessioner för att idka lite självkritik?

Stå på dig Pavlina, förhoppningsvis skämtar bara Nationen med dig och när de träffar dig kommer de givetvis att djupt be om ursäkt för att du trakasserats och att de utan förbehåll tänker stötta dig.

Är det någon annan än jag som ser ett mönster när det kommer till vänstern och rättigheterna? Det är lite som med Vilks och yttrandefriheten, självklar när det kommer till Anna Odell men tveksam med provokatören Vilks. Tyck precis vad du vill så länge du tycker som vi verkar Smålands nation mena. Det där med rättigheter och åsiktsfrihet har kanske ändå aldrig varit vänsterns grej.

Se även: Liberal bloggare, Pavlina, Robert Andersson, Bonnie Petersson, Joakim Holmertz.

Radikala förmyndare?

Johan Hakelius briljerar på Aftonbladet,

Det är här det märkliga kommer. Och det verkar också vara en global sanning.När det inte gäller hur brallor bärs, eller när mössor ska tas av, är unga människor väldigt sugna på förmynderi. Det kallas engagemang, eller idealism, eller att ”förändra världen”. Men det betyder att politikerna ska lägga sig i allt möjligt: Om vi får äta djur, om vi får köra bil, hur mycket vi får tjäna, vem som ska passa barnen. Ju klåfingrigare idéer, desto fler unga anhängare. Kanske är det en fråga om hämnd. Unga människor vill ge igen för sina år i fångenskap, genom att ställa hela landet under förmyndare.

Jag känner igen nidbilden. Men riktigt så illa är det inte. Många unga idag är förvånansvärt liberala och individualistiska och vill lägga sig i andras liv lika lite som de vill att andra bestämmer över deras. Det intrycket får jag av att fara kors och tvärs över landet och besöka gymnasieskolor.

Tyvärr har det skett en olycklig sammanblandning mellan socialism, paternalism, klåfingrighet och idealism. Det är en fråga jag tog upp för några år sedan i en diskussion med Anders Gustafsson, vice ordf för FMSF,

Den enda politiska dikotomin inom kulturen idag verkar alltså vara mellan rebellisk och politisk kultur (vänster) <-> borgerlig konservatism (höger). Rebellen/Outsidern är på grund av bristande alternativen per automatik hänvisad till vänstern. Den politiska protesten och kulturella oppositionen är automatiskt vänster inte för att det alltid är det givna alternativet, utan för att det helt enkelt inte finns gångbara libertarianska förebilder. Band och artister kan kalla sig vänster lite slentrianmässigt fast de i själva verket förespråkar rent anarkistiska eller libertarianska positioner och värderingar. Konsekvensen blir att libertarianism och klassisk liberalism i ett litet land som Sverige kulturellt associeras med gammal borgerlighet, om den ens nämns.

Den sanna radikalen idag är den som inte vill detaljreglera sönder människors liv och som inte ser frälsningens ljus i den nya rödgröna fyraårsplanen "Fyra år utan arbete men med extra mycket hållbarhet". Men hur klär sig denna nya radikalen, är det kanske som Johan Hakelius? Eller kan min förhoppning om libertarianska motorcykelgäng med James Dean outfit kanske uppfyllas?

LUF-medlem trakasserad

I Lundagård kan man läsa att Pavlina Ekdahl, vice ordförande för LUF Lund har blivit trakasserad. Varför? För att hon är liberal,

Trakasserier, indirekta hot och skällsord. Det är några av de saker studenten Pavlina Ekdahl tvingats utstå sedan hon flyttade in på Smålands nation. Hon ser tydliga kopplingar till sin roll som vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Lund, Luf.

För extremvänstern tar aldrig den politiska kampen slut, det finns ingen privat sfär eller uppdelning mellan det politiska och det privata. Kanske är det en del av klasskampens natur: Klassfiender är man 24/7. Det har Pavlina fått uppleva nära inpå. Det påminner om tiden direkt efter valet 2006. Fönstren på LUF-kontoret i Göteborg krossades och vi fick vid flera tillfällen utstå hot och förolämpningar från vänsterextremister.

Ingen ska behöva utstå trakasserier för sin politiska aktivism, oavsett om de är liberaler, socialister eller nationalister.

Jenny Larsson, som jobbar på Smålands Nation där Pavlina bor uttalar sig,

Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Är det en politisk sekt med överkänsliga socialister som Larsson företräder? Man ska väl kunna bo på studentnationen med egna åsikter utan att människor ska känna sig kränkta och provocerade. Vad har hänt med den öppna och fria debatten på universiteten - är det sektmedlemmar som utbildas på institutionerna eller studenter?

Se även: Zetterman & Amanda Brihed.

Unga ska inte vara rättslösa

Jag har tidigare varnat flera gånger för att strävan efter att vårda och omhänderta ungdomar som hamnat på kant kan leda till allvarliga integritetsinkränkningar. En undersökning utförd av P1:s Kaliber bekräftar mina farhågor,

Kaliber har träffat flera ungdomar som bott på statens särskilda ungdomshem som berättar om hur de under perioder nekats all form av frisk luft. Av en flickas journal framgår att hon inte fick komma ut på fem veckor. En annan flicka berättar om att hon under sin vistelse började röka, för då fick hon i alla fall komma ut på en liten ingallrad balkong. Ytterligare en flicka skar sig i armarna så allvarligt att hon behövde akut sjukhusvård.

Grekland och krisen

Andreas Bergh skriver klokt om krisen och Grekland,

Men det är knappast uppenbart att det skulle ha gått bättre utan Euron. Om Grekland haft en egen valuta hade landet kunnat fortsätta att missköta sig med fallande växelkurs ganska länge. Nu hann ju Grekland missköta sig ganska länge ändå, genom att skicka fejkade budgetsiffror till EU, men nu när problemen uppdagats har merparten av Europa ett starkt intresse av att styra upp Grekland. Och vilken uppstyrning sen! Landet skulle kunna höja den genomsnittliga pensionsåldern med 10 år. Sådana reformer kommer att märkas, inte bara i Grekland.

Euron har fått mycket stryk i diskussionerna om krisen i Grekland. Även EU-samarbetet i stort har kritiserats, dock främst med det uråldriga argumentet att vi inte ska bidra till ett samarbete som lånar pengar till krisande ekonomier.

Den andra sidan på argumentet måste givetvis vara att just genom att ha ett samarbete som är formellt så finns det möjligheter att ställa krav på reformer.

Grekland är ett land som länge misskött sin ekonomi, det förefaller otroligt att landet nu helt skulle vänt riktning om det inte vore för att kraven som ställs från EU är såpass specifika och starka.

Än så länge har jag inte sett några starka argument för att Grekland hade kunnat undvika krisen om man både stod utanför Euron och EU. Skeptikerna gnuggar sina händer men förklarar inte varför.

Vilks förlöjligas

I Mars raljerade publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson över Lars Vilks. Hennes huvudpoäng var att kampen för yttrandefriheten kan föras på olika sätt, Vilks konst var inte ett bra sätt,

För övrigt delar Publicistklubben i Stockholm ut sitt yttrande- och tryckfrihetspris till Anna Politkovskajas minne, nu på måndag den 15 mars. Det går till en person som med stort personligt mod visat att kampen för yttrandefriheten inte är vunnen i Sverige. Den kampen måste föras varje dag – med helt andra medel än Vilks.

Men kampen för yttrandefriheten kan inte gillas eller ogillas på grund av det innehåll som gör att rättigheten prövas.

Som J.S Mill påpekar är just kampen för den mest misshagliga rösten den absolut viktigaste. Det är den kampen som visar om ställningstagandet för yttrandefriheten är tomt poserande eller ett konsekvent försvar för friheten.

Därför måste förintelseförnekares rättighet att uttala sig försvaras, att göra något annat vore att villkora kampen för yttrandefriheten, vilket är precis det Ulrika Knutson gör. Publicistklubbens ordförande kan inte villkorslöst ställa upp för en hotad konstnär utan är tvungen att förminska hotet och förlöjliga konstnären.

Det är att försvara rätten att uttrycka sig för de vi personligen minst håller med som är den ultimata prövningen för vår position. Vi kan inte alltid välja föremålen för rättigheternas prövning. Men nu är det så att Lars Vilks har kommit att bli en person i Sverige som riskerar väl och ve för att kunna yttra sig. Det är obehagligt att se hur många som agerar precis som Knutson.

De flesta människor som "kämpar" för yttrandefrihet gör det högst ofrivilligt. De blir exempel på hur långt friheten att yttra sig faktiskt sträcker sig. Kampen för yttrandefrihet förs i själva verket på en helt annan arena, där man antingen kan ställa sig upp eller titta iväg.

Se även: DN, SYD, EX, Every kina people, Lilli Severin.

Vem får kritisera religion?

Sanna Rayman skriver på SvD:s ledarblogg ett ganska utförligt inlägg om debatten kring Lars Vilks och kritik av religion. Bland annat lyfter hon den mycket intressanta aspekten om vem som ska ha rätt att kritisera religioner:

Att, som Mattias Gardell gör, hävda att kritiken av en religion endast kan tas på allvar eller ens accepteras om den kommer "inifrån" är befängt. Här vilar en oerhört obehaglig människosyn där människan målas upp som oförmögen att se utanför ett mycket snävt gruppbaserat och självupptaget egenintresse. Som om vi aldrig skulle kunna bry oss om yttrandefriheter eller rättigheter annat än för dem som är oss på pricken lika.

Ung Vänster utpressar skolor

I tisdags deltog jag i en debatt på Alströmergymnasiet. Inför debatten skickar Ung Vänster via sin ordförande i Södra Älvsborg, Daniel Kallus följande brev till övriga ungdomsförbund samt till skolledningen,

Vi skriver till er med anledning av den debatt som arrangeras på Alströmergymnasiet (sic!) den 11 maj, där vi nu fått vetskap om att Sverigedemokraterna är inbjudna. Syftet med detta brev är att vi vill be er om att ompröva ert beslut, dels utifrån Skolverkets riktlinjer, samt utifrån att Ung Vänster inte kommer att delta om Sverigedemokraterna deltar.

Ung Vänster har ett principbeslut om att inte delta i debatter där representanter för Sverigedemokraterna deltar. Vi menar att det inte är rimligt att man ger ett parti som inte sitter i varken riksdag eller kommunfullmäktige det utrymme som en skoldebatt innebär.

Istället för att ta debatten, fritt och öppet framför Sveriges elever väljer man istället att utpressa skolor. Resultatet blir oftast att Ung Vänster uteblir och att SDU närvarar. Detta har blivit fallet i Skåne där eleverna kommer till debatter där både Ung Vänster och SSU inte närvarar på grund av SDU.

Vem tror Ung Vänster vinner på detta? Har samhället gett "rasistiska" krafter mindre utrymme på grund av socialisternas meningslösa poserande?

Intressant är att Ung Vänster även innan debatten ber skolan att inte bjuda in SD på grund av vilka åsikter de kommer driva,

Sverigedemokraternas retorik – att leda in varje enskild politisk fråga på invandringsfrågan – gör att de tillåts sätta dagordningen mer än vad som är demokratiskt utifrån deras storlek. Vi som tillhör de andra ungdomsförbunden vill diskutera relevant politik och inte tvingas svara på rasistiska påståenden. Vår utgångspunkt är inte att tysta Sverigedemokraterna, utan att de inte ska ges nya arenor som de inte har rätt till.

Nu är inte jag något fan av Ung Vänsters diktaturkramande men jag skulle aldrig innan en debatt söka utesluta förbundet för deras unkna åsikter. Det är precis därför man har debatter: för att bemöta, stöta och blöta olika positioner på en demokratisk arena. Varför skulle SDU behandlas annorlunda än Ung Vänster?

Det är uppenbart att Ung Vänsters taktik är att obstruera och fiffla för att försöka nå resultat i valrörelsen. I LUF tog vi tidigt positionen att alla ska bemötas i debatter och att vi inte duckar för någon utmaning. Har man tilltro till att ens politiska program håller och känner trygghet i sina ideologiska ställningstaganden då finns det ingen anledning att undvika debatt med någon.

Se även: Alfsson, Lilli Severin, Mittenradikalen

Kenan Malik på Newsmill

Kenan Malik skriver på Newsmill, obligatorisk läsning:

There is little love lost between multiculturalists and proponents of the clash of civilization thesis. The former accuse the latter of pandering to racism and Islamophobia, while the latter talk of the former as appeasing Islamism. Beneath the hostility, however, the two sides share basic assumptions about the nature of culture, identity and difference. Both start with the question: ‘Can Europe be the same with different people in it?'. They give different answers. But the question itself is the problem. It assumes that minority communities are homogenous wholes whose members will forever be attached to the cultures, faiths, beliefs and values of their forebears. Being born to European parents is not a passport to Enlightenment beliefs. So why should we imagine that having Bangladeshi or Moroccan ancestry makes one automatically believe in sharia? In confusing peoples and values both sides betray a lack of faith in their own abilities to win peoples of different backgrounds to a common set of Enlightened values.

And that is the real problem: not immigration, nor Muslim immigration, nor yet the ‘Islamization' of Europe, but the lack of conviction, on the part both of multiculturalists and clash of civilization warriors, in a progressive, secular, humanist project. It is this that has led both sides to betray basic liberal principles.

30-timmas arbetsvecka?

I dagens Aftonbladet finns en artikel där två Miljöpartister föreslår förkortad arbetstid. Förslaget rullas varsamt in i det klassiska gröna resonemanget om att våra rika samhällen inte är hållbara, att tillväxt är ondskefullt och att varken socialister eller liberaler förstått något om hållbara gröna samhällen.

Nej, de har båda försökt lyfta människan ur fattigdom de senaste hundra åren och helt enkelt varit för upptagna.

Likt Sverigedemokraterna försöker miljöpartister lura i alla att de är någon sorts tredje väg. De är inte de första med att göra det. Kärnan i artikeln verkar vara att de gröna fattat något varken socialister eller liberaler fattat. Nämligen att arbete i sig inte har något värde,

Vår tids marknadsliberaler påminner om forna tiders marxister i sin enfaldiga tro på att förvärvsarbete skapar allt egentligt värde.

Vilket givetvis är nonsens. Arbete kan lika gärna vara ett medel för något helt annat. Att inse arbetets värde för samhällets välgång utesluter inte att man ser värden utanför arbetslivet eller ekonomisk utveckling. Men det viktigaste vi ska komma ihåg är att det är industrialisering, teknologiska landvinningar och en jävla massa arbete som byggt vårat välstånd. Inte arbetstidsförkortning.

I slutändan är det samma gröna ideologiska snömos som kan kokas ner till två ord "tillväxt suger". Sitter man på gågatan i Haga, Göteborg och dricker en latte är det givetvis väldigt lätt att predika detta evangelium. Befinner man sig utanför denna autistiska medelklassbubbla ute i den riktiga världen inser man snabbt att industrialisering, konsumtion och ekonomisk utveckling är något stora delar av världen saknat och nu mer än något annat eftertraktar. Ska vi dessutom kunna behålla vårat välstånd är kanske inte mindre välståndsskapande verksamhet vägen fram.

Hur blev det med arbetstidsförkortningen? Vill författarna bara uppmärksamma oss på en bra idé eller vill de tvinga oss till något?

Före 10-talets utgång anser vi det fullt realistiskt att införa ­fyradagars arbetsvecka i Sverige.

Notera ordet "införa". Nu väntar jag med spänning på nästa artikel där Allvin & Mutt förklarar hur de ämnar tvinga landets arbetstagare, arbetsgivare, och fackföreningar till denna idé. Jag utgår givetvis från att arbetstidssänkningen genomförs med bibehållen lön. Hur det håller ekonomiskt är en karamell jag ogärna suger på.

Här har vi alltså miljöpartister som går till val på orealistiska och oansvariga idéer vars genomförande troligtvis innebär att man får detaljreglera det svenska samhället.

Vänta. Varifrån känner jag igen dessa kodord? Jo, vänsterpartiet. En rödgrön soppa blir till slut alltid röd. Kul att både vänstern och MP föreslår samma sak inom loppet av en vecka, bevekelsegrunderna olika, konsekvenserna samma.

Se även: SVD, SVD2, EX, DN, Aggeborn, Jonas Morian, Prärietankar, Seved Monke, Medborgarperspektiv, Rasmus, Arkelsten, Motpol

Attacken på Lars Vilks

I senaste Axess skrev konstnären Lars Vilks som nyligen blev attackerad i Uppsala,

Jag har envetet hävdat att jag inte har någon politisk agenda och att min främsta uppgift är att beskriva vilken konstsyn och verklighet som framträder genom tolkningarna av rondellhunden.

Vilks agerar faktiskt lite som Anna Odell gjorde. Konstverket begränsas inte bara till själva handlingen utan även reaktionen och de (o)frivilliga aktörer som reagerar och agerar i förhållande till konstnären.

I båda konstverken fanns ett syfte. Odell ville avslöja samhällets brukande av tvångsmedel, visa hur psykvården arbetar. Avslöjandet var inte direkt sensationellt och jag kritiserade därför både henne och hennes konstverk för att uppnå exakt ingenting.

Vilks föreläsning, som skulle handla om konstens gränser fyller faktiskt en funktion. Nämligen den att visa att yttrandefriheten inte kan tas för given och att konstnärer under 2000-talet i Europa måste leva under konstant hot. Att religiösa grupper inte oväntat är de som inte ser ett intresse av yttrandefriheten är ingen nyhet men något man bör påminnas om.

När yttrandefriheten måste vaktas lika väl som synagogor i Europa då vet man att det har gått långt. Att avslöja detta faktum, oavsett hur klumpigt det ibland görs är det Vilks, frivilligt eller helt ofrivilligt håller på med. Han betalar ett högt pris för detta. Frågan som måste ställas är hur vi andra reagerar och vad vi tänker göra för att säkerställa att även de mest provokativa i samhället garanteras en fri röst.

Med lite tid över kan man alltid titta på Christofer Hitchens utmärkta föreläsning om yttrandefriheten och dess gränser. Ett vettigt utdrag,

/../it’s not just the right of the person who speaks to be heard, it is the right of everyone in the audience to listen, and to hear. And every time you silence someone you make yourself a prisoner of your own action because you deny yourself the right to hear something. In other words, your own right to hear and be exposed is as much involved in all these cases as is the right of the other to voice his or her view. Indeed as John Stuart Mill said, if all in society were agreed on the truth and beauty and value of one proposition, all except one person, it would be most important, in fact it would become even more important, that that one heretic be heard, because we would still benefit from his perhaps outrageous or appalling view."

Se även, Pophöger, Svensson, Fajaf, Motbilder Kuniri, Svarten, Bulten i Bo, Ingerö ,
SVD, SVD2, SVD3, SVT, EX,

Den där rikaste tiondelen

Dagens Nyheter har gjort en liten undersökning gällande de rödgrönas nya fastighetsskatt:

Den nya fastighetsskatten drabbar främst Stockholm. Nästan 8 procent av villor och fritidshus i Stockholms län omfattas av den nya fastighetsskatten. I Danderyd och Lidingö berörs mer än vartannat hus.

En rundringning till fastighetsmäklare i Stockholmsområdet som DN gjort visar att det inte bara är stora lyxvillor som drabbas. Eftersom markvärdet gavs en större betydelse i förra årets fastighetstaxering har många mindre villor och till med radhus hamnat över gränsen på 4,5 miljoner kronor. Samtidigt klarar sig dubbelt så stora lyxvillor ute i landet undan den föreslagna nya skatten.

Hur var det nu med att den rikaste tiondelen skulle betala och så skulle alla de andra nittio procenten få det så fantastiskt mycket bättre...?

Vikten av konkurrens inom vård och omsorg

SvD:s ledarblogg uppmärksammar en ny rapport genomförd av Tillväxtverket och Tillväxtanalys. På sin hemsida skriver Tillväxtverket:

Sedan valfrihetssystem inom vård och omsorg infördes har många nya små hemtjänstföretag startat i landets kommuner.

Det är märkligt att denna fråga inte dyker upp oftare i vardagen, och att man inte oftare tar upp vikten av konkurrens, och konkurrens på lika villkor. Inte nog för att det gäller kvaliteten och priset på något så viktigt som tjänster inom vård och omsorg, det handlar också om massvis av arbetstillfällen, varav många dessutom är kvinnor och utlandsfödda.

Att man systematiskt sedan lång tid tillbaka har gjort det särskilt svårt att starta och driva företag inom vård och omsorg är obegripligt. Man straffar kvinnor och utlandsfödda, samtidigt som man gör tjänster dyrare och sämre.

Regeringen har börjat föra Sverige i en annan riktning, men det är fortfarande långt kvar att gå. Mest akut på detta plan är förmodligen systemets privilegierande av landstingens vårdenheter som kan gå med förlust bara för att slå ut privata konkurrenter.

Framtidens vänster?

Göran Greider efterfrågade på Newsmill dels ett ideologiskt samtal inom offentligheten. Där höll jag med honom och menar själv att politiken måste kunna vara både samhällsbärande och långsiktigt meningsfull.

Men Greider menade även att Socialismen har blivit andefattig, att man kämpar på marginalerna och på liberalismens villkor. Jag håller med. Det är ofta liberala problemformuleringar som råder och det skapar problem för en ideologi som säger sig helt vilja ersätta rådande samhällssystem med ett annat.

Givetvis kan inte socialismen ersätta dagens samhällssystem om de enda konflikter och motsättningar man prioriterar är de som det rådande systemet erkänner och formulerar.

Men finns det inte en annan väldigt aktuell bov i dramat? Slavoj Zizek uppmärksammar den boven i dokumentären om honom själv,

Think about the strangeness of today's situation. Thirty, forty years ago, we were still debating about what the future will be: communist, fascist, capitalist, whatever. Today, nobody even debates these issues. We all silently accept global capitalism is here to stay. On the other hand, we are obsessed with cosmic catastrophes: the whole life on earth disintegrating, because of some virus, because of an asteroid hitting the earth, and so on. So the paradox is, that it's much easier to imagine the end of all life on earth than a much more modest radical change in capitalism.

Ekologismens problemformuleringar har man provat att sammanfoga med socialismen. Problemet blir att man i bästa fall landar i en utvecklingsfientlig diskurs - det moderna samhället med sin konsumtion och rikedom är hotet - i värsta fall handlar det om rent människoförakt.

Det är tydligt att alliansen med de gröna inte är fruktbar för vänstern. Fler och fler unga väljer att skippa den ideologiska socialismen till förmån för lätt och lekfull grön social-(?)liberalism.

Problemformuleringar ersätts och istället för klasskamp och kapitalismens avskaffande diskuterar huruivida modernisering och industrialisering är hot mot planetens överlevnad. Marx, som alltid välkomnade välståndsökning och kapitalismens framstag (de fyllde en funktion för revolutionen) vänder sig nog ångestfyllt i sin grav.

I höstas anordnade Ung Allians ett seminarium på Gymnasieskolan Spyken i Lund. Intressant var att efter debatten så var de vanliga kritiska frågorna inte främst av en socialistisk, syndikalistisk eller marxistisk natur - snarare var det den förestående apokalypsen som var huvudproblemet. Globaliseringen, kapitalismen och storföretagen var lika hemska men av andra anledningar. Välstånd, fattigdom, svält var inte viktiga frågor så länge apokalypsen hängde över oss.

Kanske är protesterna mot det moderna samhället det som kommit att bli vänsterns raison d'être. När framträdande vänsterprofiler samlas för att diskutera om tillväxt ens är önskvärt (Bland annat Greider!) då undrar man om den där ideologiska visionen - som Greider efterfrågar - redan är formulerad.

Se även: Riskbloggen, Ingdahl, Sub Umbra, Erixon, Pophöger, Ldkpg-soc, Daniel Suhonen.

"See you either in hell or in communism"

Per Gudmundsson gör en lysande jämförelse mellan Naturhistoriska museet och de Rödgröna,

I helgen har Vänsterpartiet bestämt att man ska gå till val på krav om sex timmars arbetsdag. Vilket Mona Sahlin tog lätt på: varje partikongress måste få ”drömma sina drömmar”. Så sätts Lars Ohly i kuriosakabinettet, bredvid tvehövdade kalven. Visst, konstiga saker händer, men det är inget att ta på allvar. Dinosaurierna regerar.

Vissa saker förändras aldrig, det är värt att påminnas om när de rödgröna försöker sy ihop något formlöst, obestämt och svårdefinierat. Att låta VP hållas, "dröm dina drömmar Ohly" är farligt. Om man på allvar tror att VP kommer agera snällt och göra avkall på sina ideologiska käpphästar så tror man väldigt fel.

Lika säkert som det är att solen går upp på morgonen stödjer vänsterpartister semidiktaturer i omvärlden och driver ekonomiska förslag som garanterar expressfart till utblottning. Man skulle kunna tro att det numera handlar om ett glatt och harmlöst parti.

Låt mig upprepa: VP kräver fortfarande utträde ur Afghanistan,

Men vi kräver också att Sverige snarast drar tillbaka de militära trupperna och slutar delta i kriget.

Istället ska bistånd ske enbart civilt. Det låter som en urbota korkad idé. I synnerhet med tanke på att man senast idag i Expressen kunde läsa,

Vad anser du om den internationella närvaron?
- Alla internationella personer måste lämna Afghanistan. Kan du hälsa ditt folk att vi inte vill ha dem här. Vi vill ha ett fritt Afghanistan.
Gäller det bara militära enheter?
- Nej, alla icke-muslimska grupper måste försvinna. Vi kommer att kriga mot alla, tills den siste personen har lämnat landet.

Men som sagt tidigare, verkligheten som följer på drömska förslag är inte direkt VP;s paradgren. Lite humor är även att Ohly i sitt avslutningstal skyller krisen i Grekland på nyliberalismen,

Som sagt, det är långt mellan Sverige och Grekland. Men båda länderna har varit utsatta för högerregeringar som drivit en nyliberal ekonomisk politik som bygger mer på dogmer än rationella argument. En av anledningarna till att finanskrisen fick så stort genomslag var att det långsiktiga och stabila gemensamma ägandet hade minskat i land efter land och att allt mer av ekonomin underställdes kortsiktiga vinstintressen och försök till snabba klipp.

Där där högerregeringen i Sverige har lyckats med Europas nu lägsta budgetunderskott. Krisen i Grekland förklaras med betydligt större intellektuell hederlighet och skärpa i Time Magazine,

Most Greeks agree that the tax system /.../ and the bloated public sector, nicknamed "the country's sickest patient," are at the root of Greece's current problems. In a country of 11 million people, almost 850,000 workers are employed by the state, which means they receive 14 monthly paychecks instead of 12. Many enjoy a work day that runs from 7:30 a.m. to 2:30 p.m. "The state must change the mentality of the public employee," says one investor and economist, Timos Mellisaris, who calls Greece's public sector "the last communist frontier." Greeks like to point out that the state started to put on serious weight in the early 1980s when the current Prime Minister's father Andreas, who would dominate Greek politics for the next 15 years, first swept into office. "The state has an irrational control of the economy," says Yannis Stournaras, director of research for the Foundation for Economic and Industrial Research, a nonprofit, independent think tank. "We need nothing less than a revolution in the public sector.

Att Ohly försöker klistra krisen i Grekland på avregleringar och privatiseringar nästan löjeväckande. Han borde istället fundera på hur slopade budgettak (ett förslag VP går till val på!) kan leda till exakt samma situation som Grekland just nu har.

Nej, iväg med VP till kuriosakabinettet och historiens skräphög.

Se även: Futuriteter, Rolf Eriksson, Peter Andersson, Kent Persson, EX, EX2, DN, GP, EX3, AB, Jinge, Erixon, DN2.

Unga Folkpartiet

Idag lanserar Liberala Ungdomsförbundet tillsammans med Liberala Studenter Unga Folkpartiet. Sidan är tänkt att under valrörelsen framhäva unga kandidater, FP-politik som berör unga och aktuella ämnen.

Målet är att förändra FP. Alltför länge har man fokuserat på fel frågor, på fel sätt och med lite hänsyn till mottagaren. Liberalismen förtjänar bättre än så i Sverige.

Se även: Jönsson, Wahlberg, Froby, Zetterman, Gustafsson, Lindholm, Hallén, Edholm, Fredriks Funderingar, Per pladdrar på

Arbetslösheten inte mystisk

Skriver i Sundsvalls Tidning om systemfelen på arbetsmarknaden,

Sverige står inför en kris som främst drabbar unga och invandrare. De personer som står utanför samhällets påstådda trygghet. De som står utanför och tittar in. Lösningen är inte mystisk och okänd, vi vet hur länder som Danmark och Nederländerna har gjort för att minska arbetslösheten bland invandrare och unga. Genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaderna och gå från anställningstrygghet till inkomsttrygghet har man skapat en välfungerande arbetsmarknad.

Sent ska Sverige vakna innan vi inser att krisen är närmare än vi tror och att fagra löften om statliga satsningar inte kommer rädda oss från ett fel som sitter i systemet och inte i mängden spenderade kronor.

Vad väntar oss med VP?

Hört på den socialistiska planeten:

Om jag skulle koka ner Vänsterpartiet till en ett enda krav så är det sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, sade Anne Christine Gillberg från Göteborg.

- Vi ska inte blöta fingret, sätta upp det i luften och se om det är läge, vi ska inte huka oss för opinionsvindarna!, sade hon.

Nej, vi ska inte heller huka oss för ekonomiska realiteter och inflation! Sådana problem är givetvis bara borgerliga konstruktioner och kan lätt blåsas iväg med hjälp av en väloljad sedelpress och lite god vilja.

Kräv allt, ge inget, och gör avkall på allt långsiktigt ansvar.

Alla ska få 25 procent mindre arbetstid, men bibehållen lön. Det motsvarar en löneförhöjning på 33 procent per arbetade timme.

Att nämna Grekland är att slå in svängdörren ett gång till. Men det tåls att sägas för att exemplifiera vilka intergalaktiska avstånd det är mellan vänsterpartiets nu avslutade kongress och den verklighet som Europa befinner sig i.

Kräv allt, ge inget, ta inget ansvar. Där har ni VP nedkokat till en slogan.

Se även: Eva, Pär, Edvin, Kent, Gulan.

Fortsatt mörkröd vänster

Vänsterpartiet beslutade på sin kongress att de fortsatt bibehåller kravet på förkortad arbetsdag,

"..." beslutade V-kongressen med 121 för och 91 mot att bifalla kravet att arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt ska resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Det är tydligt att trots tidningarnas rubriker om "högerrevolution" (vilket ord!) så behåller vänsterpartiet en av sina paradfrågor som urskiljer dem från i stort sett alla andra partier. Att en såpass stark majoritet finns inom partiet för att detaljstyra den svenska ekonomin visar att ytlig imageförändring är en sak men faktiskt sakpolitik en annan.

Andra beslut som tydligt går stick i stäv med "högerrevolutionen" är att Sverige snarast ska lämna Afghanistan. Notera att VP alltid tyckt detta men nu lyfts kravet in i valplattformen.VP går alltså medvetet till val på att inte vara eniga med MP/S och tydligt deklarera att man vill göra detta efter ett eventuellt maktskifte. Jonas Sjöstedt (VP) menar att detta är bra för partiet,

Det viktigaste beslutet hittills vare nog att frågan om att dra tillbaka de svenska trupperna från Afghanistan lyftes in i valplattformen och därmed kan bli en mer uttalad profilfråga för partiet under valrörelsen. Gott så, frågan borde ha varit med redan i det första förslaget till plattform inför valet.

Om ledande vänsterpartister blir glada åt att man nu har en ordentlig konflikt med MP/S då är man riktigt illa ute. Hur kan det kallas för samsyn i utrikespolitiken om Sveriges just nu viktigaste åtagande utomlands ifrågasätts?

Sjöstedt skriver i ett annat inlägg,

Att samtidigt behålla långsiktiga mål som att pensionssystemet ska göras om, att budgetreglerna ska ändras eller att svenska trupper ska lämna Afghanistan är både möjligt och nödvändigt.

Att budgetreglerna ska ändras? Menar han att utgiftstak tas bort och att man fritt kan stiga ner i en helvetisk lånekarusell där bara fantasin och sedelpressens storlek sätter gränserna?

På kongressen hördes partiordföranden:

Det är på allvar nu. Här i Gävle fattar vi besluten som kommer att förändra verkligheten i Sverige efter valet i höst, sa Lars Ohly

Är det ett hot eller ett löfte? Troligtvis ett löfte om att hotet från vänsterpartiets politik kvarstår och att det inte är något nytt lekfullt mittenparti det handlar om utan ett fortsatt socialistiskt parti som inte gör avkall på sina kärnfrågor.

Detaljstyrning av ekonomin, en osolidarisk utrikespolitik med fortsatt krav på EU-utträde kvarstår. Höjda skatter, mer offentliga utgifter och fortsatta krav på en rad offentligfinansierade drömprojekt är en garanti för att VP står kvar i samma röda utmark där idolerna är socialistpartier i länder som Grekland.

Se även: Emil Broberg, EX, SyD, DN1, DN2, Magnus Andersson, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB, AB2, Erixon, Kildén, Björndahl, Svansbo

Fram med det ideologiska samtalet

Det förvånar ingen att jag sällan håller med Göran Greider. Men han har ändå en ideologisk vilja och klarsynthet som jag kan uppskatta. Han förstår att socialismen inte kan kämpa på marginalerna med liberalismen utan måste formulera samhällsbärande visioner.

Men det är inte på grund av hans ideologiska stridbarhet som jag uppskattar honom idag. Det är för att vi tydligen delar den uppgivenhet inför den politiska debatten som fenomen:

Då och då brukar jag föreslå olika TV-medier att de borde överraska sina tittare med att hålla några rent idépolitiska utfrågningar av partiledarna - istället för de ytterst ritualiserade dueller som oftast går av stapeln. Dessa är ju så förutsägbara att man praktiskt taget kan mima till dem och jag tror att efterfrågan är större än någon tror på de tankestråk som går utanför dagspolitiken. Är det självklart att tillväxt är målet för ekonomin? Kan skatter ha ett egenvärde? Har växter rättigheter? Är kapitalism och marknad eviga ting eller kan vi tänka oss andra sätt att organisera samhället? Bör vi sikta på en världsregering? Vilka filosofer, samhällstänkare eller författare är viktiga för er? Finns det en motsättning mellan frihet och jämlikhet?

I tisdags debatterade jag mot Erik Almqvist (SDU) i Lund. Bakom arrangemanget stod utrikespolitiska föreningen, en ständig garant för att Sveriges studenter och allmänhet får tillgång till spännande debatter och ämnen.

Men initiativet var faktiskt mitt och Eriks. Vi hade efter en oerhört välbesökt debatt i Karlskrona i höstas kläckt idén att ha mer ideologiska debatter. Upplägget uppskattades tydligen av publiken och det blev tydligt på vilken idégrund vi båda står.

Alltifrån individens roll i samhället, gemenskapen, nationen, könet och politiken samt en rad andra ämnen avhandlades. Det ideologiska fick ta huvudrollen och allt gavs god tid. Frågan var hela tiden: vilket samhälle vill vi se i framtiden och vilka idéer ska bära upp detta samhället.

Ska det vara så svårt att se till att politiker faktiskt avkrävs grunden för sina sakpolitiska förslag emellanåt? Kan vi ta en paus i bråk om A-kassa nivåer och tala lite om vilket Sverige vi vill se om 20-år?

Vänsterextrem terror

Man lånar och lånar tills det inte går längre. När kreditvärdigheten är lika med noll och staten inte kan leva på lånade pengar längre då revolterar man och kräver mer. Vänsterns klagosång är alltid densamma: man tror att staten finansierar sig själv på något mystiskt vis och att alla kan leva på offentliga löner och pengar. En dag tar det stopp. Idiotin når sin gräns.

Det naturliga är då att hålla budget, inte spendera mer än vad man faktiskt har och göra samhällsekonomin lönsam.

Extremvänstern drar en annan slutsats, resultaten ser vi nu i Grekland där anarkister kallblodigt har mördat tre personer på en bank i frustration över att regeringen måste gå med på allvarliga sparpaket om landet ska undgå total konkurs. Hatet vänds utåt, mot banker, EU och USA. Alla andra är ansvariga.

Givetvis ska inte fackföreningarna som organiserar de stora strejkerna lastas för dessa människoliv. Men det blir väldigt tydligt vad konsekvensen är med alltför starka vänsterextrema grupper.

Man skulle kunna tro att vänstern i Grekland rannsakar sig själv, kanske inser att både den förra högerregeringen men även de nuvarande socialistiska levt över sina tillgångar och slösat ordentligt med pengar. Tyvärr verkar det inte så. Tongångarna (bokstavligt talat) i Grekland är att det är någon annans fel,

Mikis Theodorakis, Greece’s most famous composer, expressed the visceral reaction of many when he said the crisis was probably a plot by dark forces in the United States and other capitalist centres to subdue proud, independent nations.

Ett Stalinistparti, som ligger stabilt på ca 8%, garanterar att varje tillstymmelse till budgetansvar och ordentliga statsfinanser kullkastas genom våldsamma protester och kravaller. Stora fackföreningar har nu dragit igång flera generalstrejker. Man undrar vad de hoppas uppnå, mer lån och mindre besparingar?

Dimitris Dimitriadis skriver på Newsmill att det har gjorts vulgära försök att politisera situationen. Det är givetvis inte önskvärt. Men man måste dra väldigt viktiga slutsatser av vad som hänt i Grekland utan att det handlar om simpel pajkastning. Under samma tema på Newsmill skriver Jan Kallberg,

Den grekiska krisen har en lärdom för Sverige. Marknadsmässiga realiter övertrumfar ord och myriader av politiskt korrekta förklaringar. Det enda Grekland bevisar är att 1900-talet är över och att marknaden vinner över politiskt drömmeri. Man måste tillverka något som går att exportera och det går inte att lova generösa förmåner om det inte finns en grundläggande lönsamhet i samhället att beskatta och fördela. Men Sverige är i samma sits.

Det är hårda men viktiga ord. Välfärden kommer inte gratis. Den kan inte lånas fram, det går inte att lova guld och gröna skogar som man gör från vänsterhåll. Globaliseringen och de gamla industriernas nedgång ställer nya krav på samhällsekonomin. Europa måste bli lönsamt igen och det kräver en omställning som kan vara svår. Alternativet har vi idag sett i Grekland.

Se även: GP, GP2, DN2, SVD, DN, EX, AB, EX2, Erixon, Svensson, Hökmark.

Belåna eller sälj ditt hus för att betala skatten

Följande är ett utdrag från Ekots hemsida efter att Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson intervjuats:

De allra flesta finns i Stockholms län. Knappt 8 procent av alla hus i länet är så högt taxerade. Som exempel på hur mycket skatten skulle öka så kan man ta den som har en villa som är taxerad till 5,5 miljoner kronor. För den höjs skatten med 10 000 kronor per år.

– Det är en återgång till ett godtyckligt system där man utgår ifrån taxeringsvärden som bas för beskattning. Taxeringsvärden är inte korrekta i de enskilda fallen, säger Joacim Olsson, vice förbundsdirektör på Villaägarnas riksförbund.

Joacim Olsson tror inte heller att den så kallade begränsningsregeln kommer att hjälpa dem med låga inkomster, alltså den regel som ska se till att de med låga inkomster ska betala lägre fastighetsskatt.

Det tror däremot Mikaela Valtersson och om inkomsterna inte skulle räcka till så tycker hon att villaägaren kan höja lånen på sitt hus eller sälja.

– Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.

Så du menar att det är rimligt att ta lån på sin fastighet, eller till och med sälja den, för att kunna betala en fastighetsskatt?

– Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.

Sanna Rayman på SvD konstaterar följande:

Ta lån för att kunna betala skatten. Sälja huset för att kunna betala skatten. Det, mina vänner, är "en tillgång som inte alla människor har".

Alla som vill ha möjlighet att få tvingas låna pengar eller sälja ägodelar för att ha råd att betala skatten uppmanas därför att rösta på de rödgröna.

Behöver politiker egentligen karisma?

Inför det brittiska valet imorgon skriver Nathan Shachar - istället för att som många andra svenska tyckare leka experter på brittisk politik - om Nick Clegg och hans karisma:

Jag har skådat Nick Clegg - och är fortfarande densamme. Visst ser han trevlig ut, visst har han mål i mun och visst är en frisk fläkt alltid välkommen, i privatlivet, i arbetet och på scenen.

För politiken är ju i allt högre grad en scen, har vi hört till leda, men vad betyder denna klyscha? Att figurens utstyrsel, åtbörder och sätt att framföra utantilläxan väger tyngre än hennes samvete och övertygelse. När vi, hetsade av pressens popularitetsmätningar, säger att vi är utlessna på politiker så betyder det sällan att vi blivit besvikna på deras ideer, lagförslag och program - utan att de inte längre roar oss. "Han har ingen karisma", hör jag allt oftare folk i olika länder säga, med tonen hos en uttråkad sultan som tröttnat på sin hovnarr. /.../

Utvändigheter präglar sedan länge TV och underhållning. Det vore naivt att vänta sig att politiken skulle förskonas. Men det är en fattigare värld där karisma bedöms som nyckelegenskapen för politisk trovärdighet. Och en farligare.

Valet i Storbritannien

Per Jönsson gör på DN något nyt i svensk media: han injicerar den svenska USA-debatten med en gnutta nyans när det kommer till den bejublade Obama. Ni vet, han som inte kunde göra fel och som i sin ofelbarhet prisades till skyarna något groteskt under valet 08. Tur att Gordon Brown inte är lika sympatisk eller att Nick Clegg inte är lika god talare.

Sedan är Jönssons slutsatser inte helt klockrena men han gör något nytt, kritiserar Obama.

För egen del tjusas jag en del av Londons borgmästare, Boris Johnson. Men det har jag täckning för. Sakpolitisk sådan. Samma sak var det under USA-valet, jag stödde öppet Ron Paul även om jag insåg problemen med hans politik. Men det var, vill jag gärna tro, en rent sakpolitisk fråga om han var bra eller inte. Det handlade absolut inte om den där vaga förhoppningen om en anglosaxisk Palme.

Det finns problem med att huvudlöst prisa politiska gestalter endast baserat på ytliga attribut. Magkänslepolitik som skapar hopp och obeskrivbar värme är snabbrinnande bränslen. När det kommer till voteringar och stora kompromisser då är det inte lika gångbart. Stora politiker förenar givetvis både hopp och sakpolitik, vare sig den är dålig i praktiken eller inte.

Sanning man känner i magen har ett bra ord, "Thruthiness". Vad gäller Obama så visade det sig vara en stor diskrepans mellan idén Obama som figurerade i Svenska medier och verklighetens Obama. Men ska man recensera Obamas tid vid makten så ser jag ändå en märkbar förändring sedan Bushåren.

I liberala led har jag sett en viss entusiasm över Nick Clegg och liberaldemokraterna under de senaste dagarna. Det mesta har inte handlat om något sakpolitiskt, bara uppspelthet över att det går bra, inget annat. Cleggs största bedrift verkar vara att han varken är Brown eller Cameron. Är det så mycket att glädjas över?

All denna huvudlöshet kring val i Storbritannien och USA har fått konsekvensen att man direkt vänder sida när svenska journalister eller politiker skriver om politik i dessa länder. Ibland brukar man säga att all utrikespolitik är inrikespolitik. Det stämmer väldigt väl, i brist på egna karismatiska politiker projicerar Sverige sina önskningar på andra länder. Det är jag väl medveten om eftersom jag själv brukar göra det. Nathan Shachar skrev bra om detta ämne i Axess nyligen.

Men problemet kvarstår. Journalistik som rör val i USA och Storbritannien tenderar alltid att vara önskebrunnar och reflektioner för den svenska inrikespolitiken, vare sig det är liberaler som hoppas på Nick Clegg eller majoriteten som ser messias i Barrack Obama. Det är talande men knappast om politiken i nämnda länder.

För en analys av Obamas utrikespolitik missa inte FP;s artikel "The Carter Syndrome"

Se även: AB, DN, EX, Tysta Tankar, Campaign Dossier,

Överbudspolitik i rödgrön skuggbudget

Idag har de rödgröna släppt sin skuggbudget. Generellt sett finner man ganska många skattehöjningar, bland annat på arbete, besparingar, anställning av unga, koldioxid, alkohol och tobak. Visst behåller samtidigt man nästan hela alliansens jobbskatteavdrag - vilket är ju är mycket välkommet - men att exempelvis skrämma iväg skattepliktigt kapital utomlands vinner ingen på. Allra minst skattefinansierade verksamheter som får mindre resurser.

Det är också viktigt att uppmärksamma tre andra förslag: att utöka ROT-avdraget,avskaffa RUT-avdraget, och att slopa alliansens sänkning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar.

Det har sagts tidigare och tåls att sägas igen: vilken rationell förklaring finns för att avskaffa ett avdrag som bevisligen har skapat arbetstillfällen i en grupp som befinner sig i utanförskap och som ofta jobbar svart? Att göra det lönsamt att jobba i klassiska arbetaryrken (ROT-avdrag) har man inget emot men RUT-avdraget fortsätter att vara så fruktansvärt.

Sedan måste även de rödgrönas inställning till sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga ifrågasättas. Sänkningen har stor potential att i en begynnande högkonjunktur göra unga mer anställningsbara. Det vore givetvis bättre med generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna men om man ska börja någonstans så är det definitivt med de unga.

De rödgröna har invänt med att det är en direkt subvention till de hemska företag (McDonalds typ) som redan anställer drivor med unga och att "subventionen" inte förbättrat situationen. Målsättningen är givetvis att hjälpa alla de ungdomar som inte har jobb och som är potentiella anställda, att göra deras anställningsbarhet några snäpp större. I en lågkonjunktur ska man förbereda för en förbättring, sänkningen är precis det som behövs för att långsiktigt lösa ungdomsarbetslösheten.

Dessutom finns en risk som Per Altenberg uppmärksammar med att bara sänka eller subventionera avgiften för arbetslösa ungdomar:

Varför är det viktigt att sänka eller avskaffa arbetsgivaravgiften inte bara för arbetslösa ungdomar (som s föreslår och som regeringen redan har genomfört), utan för alla ungdomar (som är den politik regeringen för därutöver)? Jo, därför att annars finns risken att de unga blir ett offer för systemet när arbetsgivarna försöker sänka sina kostnader genom att anställa nya arbetslösa ungdomar istället för att förlänga anställningen när det har gått sex eller tolv månader. Ett sådant system ansågs otillräckligt av alliansregeringen men förs nu fram av Mona Sahlin som den viktigaste åtgärden för att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Orsaken? Det är billigare.

Samma tema: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SVD6, DN1, DN2, DN3, EXP1, EXP2, EXP3, AB1, AB2, AB3, AB4, Politikerbloggen, Ankersjö, Högberg, Tokmoderaten, Storstad, Konservativa tankar, Gustafsson, Pettersson, Axelsson, Westerholm, Persson, Andersson, Broberg, Lenefors, Jinge, Altenberg, Nattis, Beijbom, Wendt.

Stryp biståendet till Eritrea omedelbart

I dagens DN kan man läsa ett väldigt klokt krav. Den obehagliga frågan som måste ställas är givetvis varför detta kloka förslag inte redan kommit från regeringen:

EU:s bistånd måste gradvis strypas tills dödslägret Era Eiro stängts och dess fångar – bland dem den svenske medborgaren Dawit Isaak – antingen släppts eller getts en öppen rättegång om de ”brott” de misstänks för, skriver företrädare för de åtta organisationerna på Pressfrihetens dag.

Man talar ofta om EU:s mjuka makt, hur unionen ska kunna använda sina tunga politiska och ekonomiska muskler för att påverka omvärlden med hjälp av krav och incitament. Det är dags att visa hur det kan gå till i praktiken. 3 miljarder kr i direktstöd till Eritrea är en hel del pengar, en inte oansenlig del av landets BNP är bistånd, bland annat från EU.

Om man vill att landet ska befria Dawit Isak och andra samvetsfångar då är det dags att man börjar villkora pengarna. I DN-artikeln kan man läsa att det finns starka ekonomiska intressen inblandade. Frågan är varför kommissionen ska ta hänsyn till dessa. Någon konkurrenssituation med Kina finns inte heller med i bilden. Det finns ingen regim i kulisserna som kommer rycka in med tre miljarder i bistånd om EU skulle sluta skicka pengar.

Det här är en rent politisk fråga för EU och borde behandlas därefter. Det finns inget i kommissionens riktlinjer som stipulerar att ekonomisk hänsyn ska tas vid livsmedelsstöd och liknande former av biståndsåtgärder. Här har vi en ypperlig fråga för vår nytillsatta EU-minister att ta tag i. Frågan har redan behandlats av Folkpartiets EU-parlamentariker Olle Schmidt.

Besök även FreeDawit.com och stöd kampen för att befria Dawit.

Se även: SvD, EXP, Erixon, Beijbom, Inger Fredriksson, Expressen, opassande, Avci, Fredriksson, GP.

"Sverige bör satsa på ny kärnkraft"

Det finns många skäl att investera i kärnkraft. Några av dem tas upp av Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott på SvD Brännpunkt. Energiutskottets ledamöter börjar artikeln med en historisk tillbakagång som anknyter till hur det ser ut idag:

Det är av stor vikt att förstå hur avgörande den energiforskning som sker idag är för utveck lingen på energi området om 20 år. Sveriges idag helt unika ställning som världens främsta CO 2 -fria elsamhälle vilar till stor del på den forskning och utveckling som ägde rum i Sverige inom kärnkraftsområdet redan på 1950-talet.

Därefter går de in på teknikens framsteg, som många av kärnkraftsmotståndarna tycks ha missat:

De nya reaktorerna är tänkta att utnyttja nära 100 procent av uranet från gruva jämfört med mindre än 1 procent i dagens reaktorer. Det innebär dessutom att avfallsmängderna minskar till en hundradel jämfört med dagens reaktorer och att de småavfallsmängderna bara kräver lagring i några hundra år. Av särskilt intresse är också att dessa nya reaktorer ska kunna utnyttja befintligt kärnavfall som bränsle, tillräckligt för flera hundra års drift.

Och utvecklingen har gått framåt även vad gäller att upptäcka moderna metoder för att ta hand om avfall:

En lovande metod att bearbeta existerande avfall för att användas som bränsle i de nya reaktorerna har uppfunnits i USA och vidareutvecklas nu bland annat i Sydkorea. Metoden baseras på smältelektrolytiska metoder påminnande om de som används inom metallurgisk industri vid raffinering av koppar och aluminium.

Kl 15 idag presenterar KVA:s energiutskott hur Sveriges framtida energiförsörjning kan komma att se ut, och man har varit noga med att bedöma hur fossila bränslen rationellt - det vill säga praktiskt genomförbart och inte enligt önsketänkade - ska kunna ersättas. Och i denna hållbara utveckling är kärnkraft en av flera energikällor.

När det nu även är tydligt att upparbetningen av uranet gör att vi kan använda nästintill 100% då är det oerhört konstigt varför Miljöpartiet fortfarande envisas med sin verklighetsfrånvända linje.

När det nu även är tydligt att upparbetningen av uranet gör att vi kan använda nästintill 100% då är det oerhört konstigt varför Miljöpartiet fortfarande envisas med sin verklighetsfrånvända linje i kärnkraftsfrågan.

Frågorna till partiet kvarstår: vad vill man ersätta kärnkraften med på kort sikt, hur ser man på försörjningen av el till Sveriges industrier, hur ser man på elprisernas förändring i Sverige.

Läs mer om energiutskottets slutseminarium här.

Se även, Benny Lindholm & O-Zone.

Vänstern och nationalisterna

När debatten om presstödet var igång som mest var det några enstaka röster som ställde den högst befogade frågan om varför alla var så upprörda nu, när Nationell idag skulle få presstöd. Proletären, KMPL(r);s (numera KP) gamla tidning har ju fått presstöd i en herrans massa år.

Vad tydde godtyckligheten på? I Proletären har diktaturer försvarats och förtryck förnekats. I Nationell idag spreds rasism och nationalism.

Landets politiska elit blir alldeles röd i ansiktet när risk finns att SD hamnar i riksdagen. Jag kan inte heller säga att jag är glad. Men faktum är att jag minst lika olycklig över faktumet att Vänsterpartiet kan hamna i regeringsställning.

Ett parti där flera medlemmar i partistyrelsen fortfarande är aktiva medlemmar i Svensk-Kubanska. Ett parti där kandidater högst upp på Stockholmslistan till riksdagen är öppna vänner med Farcgerillan i Colombia, en situation som inte bekommer partiledaren Ohly som skriver med nämnda person på SVD;s Brännpunkt.

Nej, för mig som liberal är det motbjudande att vi har ett parti som endast efter påtryckningar utifrån helt kastade av sig sitt kommunistiska arv. Ett arv som de fortfarande vårdar i det tysta genom passivt stöd och gillande blickar mot Kuba, FARC eller det nya vänsterexperimentet, deluxe, Venezuela.

Detta ämne uppmärksammade idag Roland Poirier Martinsson på SVD och skrev,

Visst finns det hyggligt folk inom V, men det är inte poängen. Det finns hyggligt folk inom SD också. Det handlar om hur vi ser på demokrati och mänskliga rättigheter och båda partierna fallerar då ett anständighetstest.

Ett parti och dess medlemmar bör alltid få möjligheten att förändras. VP, bör lika lite som SD behandlas endast utifrån sin historia. På samma sätt ska de båda EU-fientliga partierna VP och SD behandlas utifrån sina faktiska politiska förslag och inget annat. Det är min uppfattning att man inte vinner (eller bör vinna) val på att skrämma väljare.

Men med tanke på att SD inte kan behandlas för något annat än just sin historia, sina påstådda åsikter, kopplingar och bruna färg är det märkligt att VP inte får anses förtjäna samma behandling.