Fridolin med snömos

Missa inte Dick Erixons sågning av Gustav Fridolins grovt pretentiösa DN-debatt artikel:

Karl Staaffs agenda rycks alltså helt ur sitt sammanhang och blir därför grovt förvrängt. Fridolin vill ha ännu mer av statliga trygghetssystem och därmed ännu mindre utrymme för människornas frihet. Den ska begränsas till möjlighet att med mössan i hand "ge" sina idéer till Fridolin .

Se även Johan Pehrsson och Nina Larsson som klokt replikerar Fridolin.

MP och City Gross i samma båt

Maria Wetterstrand och MP står båda för en nolltolerans mot GMO-grödor. Det är ett ställningstagande som inte förklaras särskilt väl av varken Wetterstrand eller någon annan i MP. Man utgår från att GMO är farligt och därmed borde vara totalförbjudet. Tipsa mig gärna om djupare resonemang!

Några andra som har samma inställning som Wetterstrand och MP är matvarukedjan "City Gross". Kedjan har under den senaste perioden haft en kampanj där de stolt deklarerar att det kött de säljer inte kommer från djur som fötts upp på foder som har något med GMO att göra.

I Brännpunktartikel författad av en rad forskare kritiseras City Gross skarpt samtidigt som man förklarar vilka fördelar som finns med GMO-grödor:

Ungefär 75 procent av all soja som odlas i världen är GMO- modifierad. Den egenskap man fört in med genteknik är motståndskraft mot ogräsmedlet RoundUp, vilket medger att man sprutar på växande gröda. Därmed kan ogräs bekämpas utan dyrare och mera miljöovänliga ogräsmedel, vilka dessutom ofta kräver flera besprutningar under en tillväxtperiod. GM-sojan gör också att man kan avstå från att plöja innan sådd. Sådan plöjningsfri odling av GM-soja, som nu bedrivs i både USA och Sydamerika, innebär betydande miljövinster, i form av mindre jorderosion och närings-läckage, bättre mullhalt och fukthållande förmåga hos jorden, samt minskad användning av fossila drivmedel.

Det är oroväckande när människor helt i förbifarten utgår från att GMO är farligt för att det är "onaturligt". En tidsenlig slogan och känsla för den oförfalskade, lokala och "naturliga" odlingen prioriteras framför jordbruk som faktiskt kan göra skillnad i världen.

Givetvis är genmodifiering av grödor inte någon enkel process, inte heller är den riskfri. Men att på förhand utgå från att det är livsfarligt med GMO är att helt blunda för de möjligheter som finns med GMO-grödor. Här gör sig tyvärr MP tillsammans med City Gross skyldiga till en ren vetenskapsfientlighet.

Vi blir alltfler människor på planeten, belastningen på miljön ökar i takt med att fler människor behöver födas och leva fullgoda liv. Man bör därför utforska alla möjligheter som finns att odla mer på mindre yta samtidigt som belastningen på miljön blir mindre. GMO-grödor har potentialen att vara mer resistenta mot ogräs, minska behovet av kemiska bekämpningsmedel samt generera större skördar. Inte minst i länder där klimatet spelar en stor roll för jordbruket kan ett effektivt jordbruk betyda skillnaden mellan liv och död. Tyvärr verkar detta inte vara något som bekommer varken MP eller City Gross. Vissa människors horisont sträcker sig aldrig längre än det egna landets gränser.

Uppdatering:

Replik har inkommit på ovan citerade artikel. Den säger absolut inget konkret utan är istället obehagligt insinuant. Hela frågan om GMO-grödor reduceras till att handla om onda multinationella företag och att alla som stödjer GMO mer eller mindre är köpta av dessa. Artikelförfattarna säger sig stå på "konsumentens" sida men verkar inte vara intresserade av att ens revidera sin syn på vad GMO kan göra för jordbruket och då i förlängningen bekämpandet av svält och fattigdom.

Jag har tidigare skrivit på samma tema: här, här och här.

På samma tema: Grevad Lux, Peace, Love & Capitalism, Carls konsumentblogg, Broman, Svart på vitt, Prärietankar, Marcus Schober.

Om ett ickeliberalt parti

Det sägs att en anledning att inte rösta på Miljöpartiet, är att en sådan röst också är en röst på Vänsterpartiet. Egentligen är ju Mp ett liberalt parti, så hade det inte varit för deras val av sällskap hade en Mp-röst inte varit något att tveka över. Sägs det. Men saken är den, att en röst på Miljöpartiet är en röst på Miljöpartiet. Och det räcker.

Miljöpartiet är inte ett liberalt parti. Ett liberalt parti samarbetar inte, under några omständigheter, med ett parti vars enda förändring mot den tid när de kallade sig kommunister är att de inte längre kallar sig kommunister. Ett liberalt parti samarbetar inte med ett parti som tycker att sjukvårdskvalitén på Kuba ursäktar samma lands totala brist på demokrati, att andra länders problem inte är något om Sverige bör lägga sig i och att Iran och Israel är två med varandra jämställda länder.

Att Maria Wettertrand är populär är inte konstigt. Hon är påläst och verkar sympatisk. Men att ett partis ledare verkar trevlig och lite lagom liberal, gör inte partiet till ett liberalt parti. Ett parti som vill censurera reklam, starta kommunala biografer, begränsa Sveriges handel med omvärlden, införa 30 timmars arbetsvecka och förbjuda byggande av köpcenter är inte ett liberalt parti. Och framförallt: den som kallar sig liberal samarbetar inte med kommunister.

På samma tema: Ville Nordström, Sofia Nerbrand, Birgitta Ohlsson, Horvendile

Miljöpartiet måste skämta

Miljöpartiet går som bekant för många till val på sloganen "Modernisera Sverige". Tyvärr verkar de inte räkna in resten av världen i denna modernisering. Dessutom verkar den av Peter Eriksson förespråkade jordbruksnationalismen vara en märklig form av modernisering. Om detta och annat skriver jag i Sundsvalls Tidning:

Det är lätt för Eriksson och Wetterstrand att vara jordbruksnationalister och teknikfientliga i Sverige. Men Sverige handlar med andra länder som inte har lika stort välstånd och trygghet som vi har. Vår handel med dessa länder är central för att lyfta länderna ur fattigdom. Att gå till val på att ”modernisera Sverige” är en obehaglig form av hyckleri när man samtidigt vill minska handeln med andra länder och förvägra länder odlandet av GMO-grödor.

Att ta i så man spricker

Grön Ungdom verkar vara på något korståg för att locka över liberaler till det rödgröna blocket. De fäktas vilt med armarna på Skånskans debattsida och Maria Ferm anklagar bland annat Folkpartiet för att bli brunt (läs: nazistiskt) i valtider, en synnerligen osmaklig liknelse. Jag svarar på samma debattsida:

Ferm anför mig som exempel på att den interna kritiken i FP växer. Det stämmer, men det är samtidigt saklig kritik - till skillnad från Ferms. Det är uppenbart att Ferm vill plocka billiga poänger genom att utmåla Folkpartiet som främlingsfientligt. Det är emellertid ett grepp som kommer misslyckas. Det är en sak att ett parti inte lägger förslag som är helt genomtänkta eller inte presenterar förslag på ett bra sätt; det är en helt annan att lägga förslag av främlingsfientlig natur. Uppmärksamma personer ser skillnaden, men uppenbarligen inte Ferm.

Planekonomerna de Grönas faktakoll

Om man ens skulle köpa den miljöpartistiska premissen att politiker måste förbjuda vissa affärer för att gynna andra (vansinne i sig!) så stämmer ändå inte farhågan i miljöpartisternas galna utspel:

Handelns utredningsinstitut, HUI, har i en utredning undersökt de externa köpcentrumens påverkan på handeln i ett antal kommuner under tiden 1997 och 2007. Slutsatsen är att cityhandeln – de butiker som finns i centralortens kärna – inte påverkas av externa köpcentrum. ”Stadskärnorna har lyckats behålla sina marknadsandelar gentemot externhandelns expansion”, skriver HUI i rapporten. I stället kan cityhandeln gynnas av externa köpcentrum eftersom invånare i andra kommuner handlar på köpcentrumet och sedan fortsätter in till stadskärnan.
Däremot påverkas de butiker som finns utanför stadskärnan negativt av externa köpcentrum visar rapporten.

Jordbruksnationalisterna i farten

Skriver på Sourze om Miljöpartiet och jordbruksnationalismen:

Den amerikanska satirikern PJ O´Rourke skrev om politiker: ”When buying and selling are controlled by legislation, the first things to be bought and sold are legislators.” Tung är skulden som ligger på västvärldens politiker, såväl gröna som röda och blå. Deras handlande leder till fattigdom, svält och förlorade drömmar om välstånd. Köpta av jordbrukslobbyn, livsmedelsindustrin och drivna av jordbruksnationalism förhindrar man välstånd och cementerar fattigdom. När ska västvärldens politiker på allvar låta handeln vara fri och marknaden vara ifred

Peter Eriksson struntar fullständigt i fattigdomsbekämpningen och Maria Wetterstrand står för ett totalförbud av GMO-grödor.

Planekonomerna de Gröna

Om någon trodde att MP hade ett uns av liberalism i sig kan nu sluta tro det:

Partiet vill också införa ett statligt förbud mot att bygga nya köpcentrum utanför stadskärnan. Förbudet ska gälla i fem år och bland annat syfta till att få ner bilanvändandet.

Planekonomisk styrning blir inte mindre planekonomisk styrning för att den presenteras från ett grönt perspektiv. MP börjar mer och mer komma fram som det elitistiska, vetenskapsfientliga och världsfrånvända parti det alltid har varit.

Jag påminns om ett exempel harvardjuristen Charles Fried tog upp i sin bok "Modern Liberty and the limits of government". Han berättar om Wal Mart i Vermont som politikerna försökte stoppa, på precis samma grunder som nu Eriksson och Wetterstrand försöker stoppa varuhus utanför stadskärnan.

Med Miljöpartiets logik skulle man likväl kunna förbjuda svenskar att handla på Adlibris och Amazon, konsekvensen blir ju annars att pittoreska bokhandlar måste stänga ner. Varför inte förbjuda storhandlar och grossister, de slår ju ut småbutiker med närodlade varor?

Listan kan göras lång över andra former av konsumtion som MP i konsekvensens namn måste förbjuda för att tvinga fram en önskvärd form av konsumtion. Oavsett tillämpning stavas metoden "planerad ekonomi".

Marknadskluster utanför städer finns där för att de underlättar för både näringsidkare och konsumenter. Allt samlas på ett ställe och butikerna kan ha lager och affär på samma plats, det minskar lagerkostnader och transportkostnader för affärerna samt leder till lägre priser för konsumenterna. Dessutom minskar det miljöpåverkan eftersom butikerna inte behöver transportera varorna mellan lager utanför stadskärnan och innerstaden. Så långt behöver man givetvis inte tänka när man ägnar sig åt grön symbolpolitik.

Eftersom hyrorna är lägre utanför stadskärnan blir det en win-win för konsumenten och producenten. Stora marknadskluster är dessutom populära bland konsumenter då parkeringskostnaderna är lägre än i innerstaden och enkelheten är uppskattad. Affärscentra utanför stadskärnorna existerar för att människor väljer att konsumera där. Det behövs inte pekpinnar från miljöpartister som från ekologiskt odlade elfenbenstorn försöker korrigera människors privata val.

En barnfamilj har kanske ingen lust att ta sig emellan fem olika butiker på olika platser i en stad med dålig framkomlighet. Pengar och tid sparas in. Eriksson & Wetterstrand är givetvis välkomna att handla på Cajsa Warg tills de storknar men det är inget alternativ för storhandlande vanliga människor som måste välja bekvämlighet och tänka på sina ändliga ekonomiska tillgångar.

Den gröna planekonomin antar sina konturer, jag tar sällan skällsord i mun men orden "rödgrön röra" har aldrig känts mer relevanta än idag.

På samma tema: Makthavare, DN, SVD, DN2, Peter Karlberg, Norah4You, Anders Edvardsson, Sörlidens, AB, EX, Rasmus, Hans Åberg.

Miljöpartiet de isolationistiska

Jag har tidigare pekat på den farliga nolltolerans Maria Wetterstrand uppvisar mot allt som andas GMO. När Wetterstrand fick en fråga om GMO-produkter så var svaret direkt:

"Förespråkarna menar att man ska låta konsumenterna själva välja när de står framför butikshyllorna…"

"-Nej, man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Jag kommenterade:

Om omsorgen är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor då behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Jag förnekar inte att man måste vara varsam och ha en god forskning på området. Men att som Wetterstrand rakt av avvisa teknologi som skulle kunna rädda miljoner människoliv och bevara jordens natur och resurser är obehagligt. Wetterstrand är tydlig med sin bristande verklighetsanknytning i intervjun:

"Ett av bioteknikbranschens argument är att GMO-grödorna minskar behovet av kemisk bekämpning. Är det något som bevekar en miljöpolitiker?"

-Nej, och dessutom råder det delade meningar om deras argument. Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget."

Nu har Per Altenberg uppmärksammat Peter Erikssons protektionistiska inställning till jordbruk:

Den 26 maj i år tog Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson ställning för matprotektionism och självförsörjning i jordbrukspolitiken när han talade på LRF-stämman. Så här sa han då:

"Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig."För att ingen skulle missa budskapet följde han för säkerhets skull upp uttalandet i en debattartikel i UNT den 10 juni:

"En rimlig utgångspunkt för en sådan [livsmedelsstrategi] är att vi kommer att behöva producera en större andel av vår mat här hemma i Sverige. Det är en solidaritetsfråga, men också ett egenintresse."

Miljöpartiets framtida Sverige är definitivt inte mitt Sverige. Miljöpartiet står för en nationalistiskt färgad jordbruksisolationism. Teknologisk utveckling som kan förhindra svält förkastas som farlig eller onaturlig.

Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom förkastas av Eriksson med önskan om att mer ska vara lokalt producerat.

Det är precis den här kombinationen av välmenande ekologism, ekonomisk nationalism och teknikfientlighet som cementerar fast jordbrukssubventionerna i EU. Miljöpartisterna verkar mena så väl men i sin gröna idealism gömmer sig framstegsfientlighet och en skepsis mot den globala handeln.

Sverige efter höjd bensinskatt

På samåkning kan man spara mycket pengar!

30-timmas arbetsvecka?

I dagens Aftonbladet finns en artikel där två Miljöpartister föreslår förkortad arbetstid. Förslaget rullas varsamt in i det klassiska gröna resonemanget om att våra rika samhällen inte är hållbara, att tillväxt är ondskefullt och att varken socialister eller liberaler förstått något om hållbara gröna samhällen.

Nej, de har båda försökt lyfta människan ur fattigdom de senaste hundra åren och helt enkelt varit för upptagna.

Likt Sverigedemokraterna försöker miljöpartister lura i alla att de är någon sorts tredje väg. De är inte de första med att göra det. Kärnan i artikeln verkar vara att de gröna fattat något varken socialister eller liberaler fattat. Nämligen att arbete i sig inte har något värde,

Vår tids marknadsliberaler påminner om forna tiders marxister i sin enfaldiga tro på att förvärvsarbete skapar allt egentligt värde.

Vilket givetvis är nonsens. Arbete kan lika gärna vara ett medel för något helt annat. Att inse arbetets värde för samhällets välgång utesluter inte att man ser värden utanför arbetslivet eller ekonomisk utveckling. Men det viktigaste vi ska komma ihåg är att det är industrialisering, teknologiska landvinningar och en jävla massa arbete som byggt vårat välstånd. Inte arbetstidsförkortning.

I slutändan är det samma gröna ideologiska snömos som kan kokas ner till två ord "tillväxt suger". Sitter man på gågatan i Haga, Göteborg och dricker en latte är det givetvis väldigt lätt att predika detta evangelium. Befinner man sig utanför denna autistiska medelklassbubbla ute i den riktiga världen inser man snabbt att industrialisering, konsumtion och ekonomisk utveckling är något stora delar av världen saknat och nu mer än något annat eftertraktar. Ska vi dessutom kunna behålla vårat välstånd är kanske inte mindre välståndsskapande verksamhet vägen fram.

Hur blev det med arbetstidsförkortningen? Vill författarna bara uppmärksamma oss på en bra idé eller vill de tvinga oss till något?

Före 10-talets utgång anser vi det fullt realistiskt att införa ­fyradagars arbetsvecka i Sverige.

Notera ordet "införa". Nu väntar jag med spänning på nästa artikel där Allvin & Mutt förklarar hur de ämnar tvinga landets arbetstagare, arbetsgivare, och fackföreningar till denna idé. Jag utgår givetvis från att arbetstidssänkningen genomförs med bibehållen lön. Hur det håller ekonomiskt är en karamell jag ogärna suger på.

Här har vi alltså miljöpartister som går till val på orealistiska och oansvariga idéer vars genomförande troligtvis innebär att man får detaljreglera det svenska samhället.

Vänta. Varifrån känner jag igen dessa kodord? Jo, vänsterpartiet. En rödgrön soppa blir till slut alltid röd. Kul att både vänstern och MP föreslår samma sak inom loppet av en vecka, bevekelsegrunderna olika, konsekvenserna samma.

Se även: SVD, SVD2, EX, DN, Aggeborn, Jonas Morian, Prärietankar, Seved Monke, Medborgarperspektiv, Rasmus, Arkelsten, Motpol

Miljöpartiet under ytan

Hur liberala är egentligen Miljöpartiet? Ja, det kan man fråga sig. Göteborgs-Posten har i en huvudledare några viktiga poänger:

När taktikern Wetterstrand officiellt placerar sig höger om S, bör man inte heller glömma bort att språkröret när hon tillfrågades inför förra valet vad hon skulle rösta på, om hon inte fick rösta på sitt eget parti, svarade Vänsterpartiet. Och samma svar lär man få av majoriteten av de som utgör partiets kärna. Under all fernissa och alla väl valda ord om att värna småföretagare så finns nämligen den utpräglade vänsterpolitiken kvar. Bland annat vill Miljöpartiet återinföra "flumskolan" genom att avskaffa betyg, är starkt emot EMU och är kritiska till jobbskatteavdragets fjärde steg. Man vill också stänga ned all kärnkraft och anser inte att tillväxt kan gå hand i hand med arbetet för en bättre miljö. För att nämna några saker ut partiets åsiktsprogram.

Det är lätt att dras med av någon som ser ut att vara en vinnare. Men i fallet Miljöpartiet och språkrör Wetterstrand är det viktigt att man som väljare stannar upp och tänker efter vad de egentligen står för. Vill man ha Mona Sahlin som statsminister? Vill man leva i ett land med dyr energi, låg tillväxt, höga skatter och usel skola? Ja då skall man rösta på MP. I annat fall inte.

Kör MP över S om sysselsättningen också?

Enligt SOM-institutets senaste undersökning anser Miljöpartiets väljare föga förvånande att sysselsättningen är mindre viktig än vad alla andra riksdagspartiers väljare tycker. Endast 31 procent av MP:s väljare anser att det är en viktig fråga inför valet. Frågan är bara hur det ska sluta när MP går till val tillsammans med de två partier vars väljare tycker jobbpolitiken är viktigast?

Per Gudmundson skriver i SvD att "Förbifart Sahlin" ger en fingervisning om framtiden:

När S i tisdags satte makten framför egna principer, och lät sig köras över av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i fråga om Förbifart Stockholm, skymtade avgrunden. När mer kan Mona Sahlin tänka sig att agera dörrmatta åt Lars Ohly och Peter Eriksson?

Ja, det vill nog väljarna ha svar på. När lämnar Socialdemokraterna besked om detta? Kommer det också i maj?

Stamceller och GMO botar blindhet

Försök med stamceller vid universitetet i Modena uppges ha räddat synen på ett flertal människor:

Enligt en ny ännu opublicerad studie har forskarna räddat synen på 84 av 112 personer.

– Vi tar ett millimeterstort vävnadsprov med stamceller i utkanten av den friska hornhinnan. Sedan odlar vi fram en ny yttre hinna som vi fäster ovanpå det skadade ögat, berättade Michele de Luca när han talade vid Nobelkonferensen om stamcellsforskning i Stockholm.

Fantastiskt tycker den teknik- och utvecklingsvänlige. Men vad säger egentligen miljörörelsen? Stamcellsforskning handlar om att odla nya celler, anser man att det är lika "onaturligt" som att modifiera celler? De flesta miljöaktivister verkar ju i alla fall överens om att en värld utan GMO är en bättre värld. Bara häromdagen skrev Greenpeace med flera i Göteborgs-Posten om att de "vill ha en framtid utan GMO".

Med anledning av inlägget i GP är det intressant att läsa en av artiklarna som publicerades i det första marsnumret av Science. Under rubriken "Safety and Efficacy of Subretinal Readministration of a Viral Vector in Large Animals to Treat Congenital Blindness" skriver ett dussintal forskare om hur de genom genterapi lyckats bota blindhet hos stora djur:

Sequential bilateral injection caused minimal inflammation and improved visual function in affected animals. Thus, subretinal readministration of rAAV2 in animals is safe and effective, even in the setting of preexisting immunity to the vector, a parameter that has been used to exclude patients from gene therapy trials.

Och det belyser ganska väl GMO-debatten från ett lite annorlunda perspektiv. Att modifiera organismers gener handlar ju i praktiken bara om att få de att fungera lite bättre, oavsett om det gäller att undvika blindhet hos ett djur, eller att undvika skadedjursutrotning och torka hos en gröda.

Som jag tidigare har påpekat ska man naturligtvis vara försiktig med GMO, precis som med mycket annat. Men att som Miljöpartiet och Greenpeace med flera säga definitivt nej till GMO är att neka mänskligheten en viktig metod i bekämpning av sjukdomar, fysiska men, svält och matbrist.

Den nya sortens kvotering

Mats Skogkär skriver klokt om Miljöpartiet Härnösands korkade kvotering av personer med utländsk bakgrund (vad nu det är kan man för övrigt alltid fråga sig):

För att åstadkomma den önskvärda balansen mellan ”svenska” och ”utlandsfödda” kandidater har ett annat, liknande mål, det om lika många män och kvinnor, övergetts. Listan domineras av kvinnliga kandidater. Å andra sidan, poängteras det, är åldersfördelningen bra.

Detta tänkande har en enorm potential: människor kan kvoteras på längden och tvären, endast fantasin sätter gränser.

Hemska tanke. Vågar man ens fundera på hur MP Härnösands lista kommer se ut om fyra år?

Vad gör din riksdagsman?

Brukar folk gräva i högen av riksdagsmotioner som läggs? Nej, och tur är det för då skulle de upptäcka guldkorn som "2007/08:So470 Hälsotrappan", lagd av miljöpartisten Jan Lindholm,

"Kanske kan Folkhälsoinstitutet ragga sponsorer för tryckning av peppande material som kan sprids via kommunerna eller varför inte direkt till fastighetsbolag. Det bör dock inte vara något i stil med ”en läsk till så orkar du ännu en våning” utan snarare information som kan vara lika nyttig som själva trappgåendet. Exempelvis telefonnummer till Bris, Rädda Barnen, Räddningstjänsten, BO, DO, Kommunalrådet, Kvinnojouren, Giftinformationen, Friskis och Svettis, Anonyma alkoholister, SJ, Konsumentrådgivningen eller mail-adressen till dagens roliga historia."

"Varning kan leda till allvarligt politikerförakt" borde vara en obligatorisk varningsetikett från folkhälsoinstitutet på vissa motioner.

Miljöpartiets kvotering

Ofrivillig (?) kollektivisering står Miljöpartiet i Härnösand för när man gör en lista där invandrare är inkvoterade:

Listan är ett sätt att markera att integrationsfrågorna hamnar i centrum, menar Amanda Lind, språkrör för Miljöpartiet i Härnösand.

Hur blir närvaron av personer med utländsk bakgrund på en lista automatiskt en fråga om integration?!

Hur kan personer med utländsk bakgrund ha samma intressen? Innebär det att alla med helsvensk bakgrund representerar något homogent på samma sätt som personer med utländsk bakgrund?

Den binära uppdelningen mellan svensk / invandrare får sin absolut största supporter i form av Härnösands miljöpartister.

Listan exemplifierar väl problemet med all form av kvotering. Det går helt enkelt inte att bryta ner en struktur genom att bygga en egen.

Personer i Sverige har olika förmågor, representerar olika idéer, besitter olika färdigheter osv. Såväl personer med utländska bakgrund som kvinnor eller män från Kiruna har intressen som skiljer sig åt.

Gudmundsson och Hedlin Larsson uppmärksammar också MP:s lista.

Se även: Busch, Jadarian, Assarsson, GenusNytt, Thalén Finné.

Miljöpartiets bristande ansvar

Erik Scheller, ekonomisk-politisk talesperson för LUF, sågar Miljöpartiets ekonomiska kalkyl:

För det femte vill ni [Miljöpartiet] hetsaveckla kärnkraften och chansa på småskalig energiproduktion. Att ersätta kärnkraftselen med hälften vind- och hälften vågkraft skulle enligt siffror från Elforsk kunna kosta uppemot 50 miljarder per år. Antingen tas dessa pengar från välfärden eller så slår ni ut svensk basindustri och alla hushåll norr om ert partikansli i centrala Stockholm.

Det är med denna önsketänkandets och flosklernas politik MP går till val på. Tyvärr verkar såväl partiets företrädare som väljare helt lugna med det.

Magasinet Neo synar Wetterstrand

Läser senaste numret av Magasinet Neo. Stor intervju med Maria Wetterstrand, första delen är sedvanligt personporträtt: hon är trevlig, sympatisk och ideologiskt hal som en ål. Som vanligt med andra ord.

Som tur är ställs några hårda frågor om vart hon faktiskt står ideologiskt. Jag blir inte klokare. I sakfrågorna blir något mer tydligt. Är hon för fiskekvoter som kan köpas och säljas? "Hmmm, intressant" verkar vara svaret. Bilden av den resonerande, fördomsfria och ideologiskt obundna politikern bekräftas.

Men sanningen är att MP sade nej till förslaget redan för ett par år sedan. Hur ofta synas egentligen bilden av Wetterstrand och MP? Bra av Neo.

I kortfrågorna noterar jag att även om hon har The Economist hemma, blir det mest maken som läser den säger hon. Det märks. Möjligtvis hade hennes helt galna och farliga idéer om GMO sett annorlunda ut om hon tagit del av den internationella utvecklingen på området, en utveckling som diskuteras frekvent i just Economist.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: AB, AB2, Moberg, Svensson, Vegania, Andreas Bergh, Fredrik Westerlund.

Är Miljöpartiet mest bakåtsträvande i riksdagen?

Skriver idag om Miljöpartiet de utvecklingsfientliga på Politikerbloggen,

Alla gillar Maria Wetterstrand i 2010 års Sverige, men vad står hon för egentligen? Inte så många verkar veta det tyvärr. Det vore intressant att höra hur Miljöpartiet och Wetterstrand förhåller sig till den internationella debatten som just nu äger rum gällandes genetiskt modifierade organismer (GMO).

För ser man på Maria Wetterstrands tidigare uttalanden verkar hon inte alls positivt inställd. I en intervju publicerad på Bioteknikcentrums hemsida för ett antal år sedan menade hon på största allvar att:

“/../ [M]an ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor.”

Hon fortsatte:

“Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.”

Står Maria Wetterstrand fast vid dessa tidigare uttalanden? Det är svårt att tolka hennes ställningstagande som något annat än en obehaglig von oben-position som är lätt ha i Sverige, men knappast om man är bonde i Indien.

Ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia University uttalade sig nyligen om vikten av GMO för att lösa världssvälten. Sachs menar att GMO behövs för att öka produktionsvolymerna i syd och för att göra odlingarna mer uthålliga mot översvämningar och torka. Även FN:s World Food Program (WFP) har förordat användandet av GMO. Man menar att riskerna måste tas på allvar, men att man inte kan utesluta användandet av GMO vare sig vid katastrofhjälp eller vid långsiktig utveckling av jordbruket i syd.

Wetterstrand har fulla möjligheter att dra tillbaka sina tidigare uttalanden om GMO, men hennes parti slår fast att ”genmanipulera mat är en onaturlig process som innebär allvarliga risker för våra ekosystem” (hämtat från www.mp.se). Hur har Wetterstrands MP tänkt sig bekämpa världssvälten och öka odlingsvolymerna samtidigt som hon vill att alla ska odla ekologiskt och att GMO helt förbjuds? Det är en obehaglig grön paradox som Wetterstrand inte verkar vilja svara på där man lätt får uppfattningen att det ”naturliga” ska gå före det medmänskliga.

Goda råd är dyra och det behövs mycket fokus på teknologisk utveckling av jordbruket i världen. Inte minst måste fokus ligga på hur man kan hjälpa de småjordbruk som är beroende av goda skördar och där marginalerna är väldigt små. Miljöpartiet har antagit den så kallade “försiktighetsprincipen”, vilket i korthet betyder att man avskriver GMO som ett alternativ när det kommer till bekämpning av hunger och svält.

Vinsten av GMO kan inte överskattas. Genom att optimera grödor kan man få ut mer mat på mindre yta. Grödor kan göras mer resistenta mot skadedjur och ogräs, man kan minska behovet av bevattning och se till mindre fysiskt arbete krävs på fälten. Riskerna för dåliga skördar minskar.

Givetvis är det viktigt att utveckling av GMO-grödor görs med stor försiktighet. Det är inte ett riskfritt projekt. Däremot är det oerhört viktigt för mänsklighetens och jordens framtid. Om vi vill hushålla med naturens resurser, och samtidigt lösa världsfattigdomen och -svälten måste vi utveckla jordbruket, och i det arbetet är GMO en naturlig del.

Miljöpartiet skriver om GMO att ”[d]et ekologiska systemet är väldigt känsligt för förändringar”. Men har man hört talas om och tror på evolutionsteorin är det ju knappast naturen som är känslig för förändringar, utan snarare Miljöpartiet.

Faran och problemet är att MP:s inställning hämmar utvecklingen och utesluter en lösning som redan har räddat många miljoner liv.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: SvD, DN, EXP, AB, Eva Buskas, Johanna Melén, Sebastian Hallén, KAS, Högberg, Jonsson, Nordling.