Brasilien, ett framtidshopp?

Jordbruket är kanske inte helt oväntat en av de viktigaste framtidsfrågorna. Därför är det fantastisk att läsa utvecklingen i Brasilien. Det brasilianska jordbruket har ökat helt enormt i omfattning, volym och teknisk nivå under de senaste decennierna. Economist har i en välgjord special report kartlagt den explosiva utvecklingen av jordbruket:

The increase in Brazil’s farm production has been stunning. Between 1996 and 2006 the total value of the country’s crops rose from 23 billion reais ($23 billion) to 108 billion reais, or 365%. Brazil increased its beef exports tenfold in a decade, overtaking Australia as the world’s largest exporter.

Denna utveckling har i huvudsak skett helt utan statliga stöd och subventioner:

No less astonishingly, Brazil has done all this without much government subsidy. According to the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), state support accounted for 5.7% of total farm income in Brazil during 2005-07. That compares with 12% in America, 26% for the OECD average and 29% in the European Union.

Skillnaden i statligt stöd blir nästan pinsamt stor. Man har i väldigt stor utsträckning dessutom utvecklat jordbruket utan att avverka regnskogen. Undantag finns tyvärr fortfarande.

Det är hoppfull läsning. En utveckling av jordbruket i länder som Brasilien är helt oumbärligt för jordens framtid. En befolkningsökning kräver större matproduktion, samtidigt måste det vara ett jordbruk som är ekologiskt hållbart. Mänskligheten kan inte överleva på lokalodlade grödor och småskalighet, det är en from önskedröm från verklighetsfrånvända idealister i västvärlden. Vad vi behöver är frihandel, tekniskt avancerat och ekologiskt hållbart jordbruk. Ju fler tidigare fattiga länder som går den Brasilianska vägen desto bättre.

Utvecklingen i Brasilien har skett genom en målmedveten utveckling av grödor, bete och förädling av jorden. Ytor som tidigare varit olämpliga för jordbruk har kalkats och förändrats medvetet. Det är inte frågan om någon naturlig eller "ursprunglig" form av jordbruk, det här är en systematisk förändring av den Brasilianska savannen som är nödvändig. Utvecklingen av GMO-grödor har även varit centralt för utveckling av sojabönorna som är en av landets viktigaste exportvaror.

Det är även fantastiskt att se att Brasilien har en stabil demokrati där det inte längre är socialistiska revolutionärer som kämpar med nationalistiska militärjuntor. Det är ett stabilt politiskt system och det är precis den utvecklingen Sydamerika bör gå, i skarp kontrast till den Chavistiska återvändsgränden i Venezuela.

MP och City Gross i samma båt

Maria Wetterstrand och MP står båda för en nolltolerans mot GMO-grödor. Det är ett ställningstagande som inte förklaras särskilt väl av varken Wetterstrand eller någon annan i MP. Man utgår från att GMO är farligt och därmed borde vara totalförbjudet. Tipsa mig gärna om djupare resonemang!

Några andra som har samma inställning som Wetterstrand och MP är matvarukedjan "City Gross". Kedjan har under den senaste perioden haft en kampanj där de stolt deklarerar att det kött de säljer inte kommer från djur som fötts upp på foder som har något med GMO att göra.

I Brännpunktartikel författad av en rad forskare kritiseras City Gross skarpt samtidigt som man förklarar vilka fördelar som finns med GMO-grödor:

Ungefär 75 procent av all soja som odlas i världen är GMO- modifierad. Den egenskap man fört in med genteknik är motståndskraft mot ogräsmedlet RoundUp, vilket medger att man sprutar på växande gröda. Därmed kan ogräs bekämpas utan dyrare och mera miljöovänliga ogräsmedel, vilka dessutom ofta kräver flera besprutningar under en tillväxtperiod. GM-sojan gör också att man kan avstå från att plöja innan sådd. Sådan plöjningsfri odling av GM-soja, som nu bedrivs i både USA och Sydamerika, innebär betydande miljövinster, i form av mindre jorderosion och närings-läckage, bättre mullhalt och fukthållande förmåga hos jorden, samt minskad användning av fossila drivmedel.

Det är oroväckande när människor helt i förbifarten utgår från att GMO är farligt för att det är "onaturligt". En tidsenlig slogan och känsla för den oförfalskade, lokala och "naturliga" odlingen prioriteras framför jordbruk som faktiskt kan göra skillnad i världen.

Givetvis är genmodifiering av grödor inte någon enkel process, inte heller är den riskfri. Men att på förhand utgå från att det är livsfarligt med GMO är att helt blunda för de möjligheter som finns med GMO-grödor. Här gör sig tyvärr MP tillsammans med City Gross skyldiga till en ren vetenskapsfientlighet.

Vi blir alltfler människor på planeten, belastningen på miljön ökar i takt med att fler människor behöver födas och leva fullgoda liv. Man bör därför utforska alla möjligheter som finns att odla mer på mindre yta samtidigt som belastningen på miljön blir mindre. GMO-grödor har potentialen att vara mer resistenta mot ogräs, minska behovet av kemiska bekämpningsmedel samt generera större skördar. Inte minst i länder där klimatet spelar en stor roll för jordbruket kan ett effektivt jordbruk betyda skillnaden mellan liv och död. Tyvärr verkar detta inte vara något som bekommer varken MP eller City Gross. Vissa människors horisont sträcker sig aldrig längre än det egna landets gränser.

Uppdatering:

Replik har inkommit på ovan citerade artikel. Den säger absolut inget konkret utan är istället obehagligt insinuant. Hela frågan om GMO-grödor reduceras till att handla om onda multinationella företag och att alla som stödjer GMO mer eller mindre är köpta av dessa. Artikelförfattarna säger sig stå på "konsumentens" sida men verkar inte vara intresserade av att ens revidera sin syn på vad GMO kan göra för jordbruket och då i förlängningen bekämpandet av svält och fattigdom.

Jag har tidigare skrivit på samma tema: här, här och här.

På samma tema: Grevad Lux, Peace, Love & Capitalism, Carls konsumentblogg, Broman, Svart på vitt, Prärietankar, Marcus Schober.

Miljöpartiet måste skämta

Miljöpartiet går som bekant för många till val på sloganen "Modernisera Sverige". Tyvärr verkar de inte räkna in resten av världen i denna modernisering. Dessutom verkar den av Peter Eriksson förespråkade jordbruksnationalismen vara en märklig form av modernisering. Om detta och annat skriver jag i Sundsvalls Tidning:

Det är lätt för Eriksson och Wetterstrand att vara jordbruksnationalister och teknikfientliga i Sverige. Men Sverige handlar med andra länder som inte har lika stort välstånd och trygghet som vi har. Vår handel med dessa länder är central för att lyfta länderna ur fattigdom. Att gå till val på att ”modernisera Sverige” är en obehaglig form av hyckleri när man samtidigt vill minska handeln med andra länder och förvägra länder odlandet av GMO-grödor.

Miljöpartiet de isolationistiska

Jag har tidigare pekat på den farliga nolltolerans Maria Wetterstrand uppvisar mot allt som andas GMO. När Wetterstrand fick en fråga om GMO-produkter så var svaret direkt:

"Förespråkarna menar att man ska låta konsumenterna själva välja när de står framför butikshyllorna…"

"-Nej, man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Jag kommenterade:

Om omsorgen är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor då behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Jag förnekar inte att man måste vara varsam och ha en god forskning på området. Men att som Wetterstrand rakt av avvisa teknologi som skulle kunna rädda miljoner människoliv och bevara jordens natur och resurser är obehagligt. Wetterstrand är tydlig med sin bristande verklighetsanknytning i intervjun:

"Ett av bioteknikbranschens argument är att GMO-grödorna minskar behovet av kemisk bekämpning. Är det något som bevekar en miljöpolitiker?"

-Nej, och dessutom råder det delade meningar om deras argument. Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget."

Nu har Per Altenberg uppmärksammat Peter Erikssons protektionistiska inställning till jordbruk:

Den 26 maj i år tog Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson ställning för matprotektionism och självförsörjning i jordbrukspolitiken när han talade på LRF-stämman. Så här sa han då:

"Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig."För att ingen skulle missa budskapet följde han för säkerhets skull upp uttalandet i en debattartikel i UNT den 10 juni:

"En rimlig utgångspunkt för en sådan [livsmedelsstrategi] är att vi kommer att behöva producera en större andel av vår mat här hemma i Sverige. Det är en solidaritetsfråga, men också ett egenintresse."

Miljöpartiets framtida Sverige är definitivt inte mitt Sverige. Miljöpartiet står för en nationalistiskt färgad jordbruksisolationism. Teknologisk utveckling som kan förhindra svält förkastas som farlig eller onaturlig.

Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom förkastas av Eriksson med önskan om att mer ska vara lokalt producerat.

Det är precis den här kombinationen av välmenande ekologism, ekonomisk nationalism och teknikfientlighet som cementerar fast jordbrukssubventionerna i EU. Miljöpartisterna verkar mena så väl men i sin gröna idealism gömmer sig framstegsfientlighet och en skepsis mot den globala handeln.

Stamceller och GMO botar blindhet

Försök med stamceller vid universitetet i Modena uppges ha räddat synen på ett flertal människor:

Enligt en ny ännu opublicerad studie har forskarna räddat synen på 84 av 112 personer.

– Vi tar ett millimeterstort vävnadsprov med stamceller i utkanten av den friska hornhinnan. Sedan odlar vi fram en ny yttre hinna som vi fäster ovanpå det skadade ögat, berättade Michele de Luca när han talade vid Nobelkonferensen om stamcellsforskning i Stockholm.

Fantastiskt tycker den teknik- och utvecklingsvänlige. Men vad säger egentligen miljörörelsen? Stamcellsforskning handlar om att odla nya celler, anser man att det är lika "onaturligt" som att modifiera celler? De flesta miljöaktivister verkar ju i alla fall överens om att en värld utan GMO är en bättre värld. Bara häromdagen skrev Greenpeace med flera i Göteborgs-Posten om att de "vill ha en framtid utan GMO".

Med anledning av inlägget i GP är det intressant att läsa en av artiklarna som publicerades i det första marsnumret av Science. Under rubriken "Safety and Efficacy of Subretinal Readministration of a Viral Vector in Large Animals to Treat Congenital Blindness" skriver ett dussintal forskare om hur de genom genterapi lyckats bota blindhet hos stora djur:

Sequential bilateral injection caused minimal inflammation and improved visual function in affected animals. Thus, subretinal readministration of rAAV2 in animals is safe and effective, even in the setting of preexisting immunity to the vector, a parameter that has been used to exclude patients from gene therapy trials.

Och det belyser ganska väl GMO-debatten från ett lite annorlunda perspektiv. Att modifiera organismers gener handlar ju i praktiken bara om att få de att fungera lite bättre, oavsett om det gäller att undvika blindhet hos ett djur, eller att undvika skadedjursutrotning och torka hos en gröda.

Som jag tidigare har påpekat ska man naturligtvis vara försiktig med GMO, precis som med mycket annat. Men att som Miljöpartiet och Greenpeace med flera säga definitivt nej till GMO är att neka mänskligheten en viktig metod i bekämpning av sjukdomar, fysiska men, svält och matbrist.

Är Miljöpartiet mest bakåtsträvande i riksdagen?

Skriver idag om Miljöpartiet de utvecklingsfientliga på Politikerbloggen,

Alla gillar Maria Wetterstrand i 2010 års Sverige, men vad står hon för egentligen? Inte så många verkar veta det tyvärr. Det vore intressant att höra hur Miljöpartiet och Wetterstrand förhåller sig till den internationella debatten som just nu äger rum gällandes genetiskt modifierade organismer (GMO).

För ser man på Maria Wetterstrands tidigare uttalanden verkar hon inte alls positivt inställd. I en intervju publicerad på Bioteknikcentrums hemsida för ett antal år sedan menade hon på största allvar att:

“/../ [M]an ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor.”

Hon fortsatte:

“Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.”

Står Maria Wetterstrand fast vid dessa tidigare uttalanden? Det är svårt att tolka hennes ställningstagande som något annat än en obehaglig von oben-position som är lätt ha i Sverige, men knappast om man är bonde i Indien.

Ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia University uttalade sig nyligen om vikten av GMO för att lösa världssvälten. Sachs menar att GMO behövs för att öka produktionsvolymerna i syd och för att göra odlingarna mer uthålliga mot översvämningar och torka. Även FN:s World Food Program (WFP) har förordat användandet av GMO. Man menar att riskerna måste tas på allvar, men att man inte kan utesluta användandet av GMO vare sig vid katastrofhjälp eller vid långsiktig utveckling av jordbruket i syd.

Wetterstrand har fulla möjligheter att dra tillbaka sina tidigare uttalanden om GMO, men hennes parti slår fast att ”genmanipulera mat är en onaturlig process som innebär allvarliga risker för våra ekosystem” (hämtat från www.mp.se). Hur har Wetterstrands MP tänkt sig bekämpa världssvälten och öka odlingsvolymerna samtidigt som hon vill att alla ska odla ekologiskt och att GMO helt förbjuds? Det är en obehaglig grön paradox som Wetterstrand inte verkar vilja svara på där man lätt får uppfattningen att det ”naturliga” ska gå före det medmänskliga.

Goda råd är dyra och det behövs mycket fokus på teknologisk utveckling av jordbruket i världen. Inte minst måste fokus ligga på hur man kan hjälpa de småjordbruk som är beroende av goda skördar och där marginalerna är väldigt små. Miljöpartiet har antagit den så kallade “försiktighetsprincipen”, vilket i korthet betyder att man avskriver GMO som ett alternativ när det kommer till bekämpning av hunger och svält.

Vinsten av GMO kan inte överskattas. Genom att optimera grödor kan man få ut mer mat på mindre yta. Grödor kan göras mer resistenta mot skadedjur och ogräs, man kan minska behovet av bevattning och se till mindre fysiskt arbete krävs på fälten. Riskerna för dåliga skördar minskar.

Givetvis är det viktigt att utveckling av GMO-grödor görs med stor försiktighet. Det är inte ett riskfritt projekt. Däremot är det oerhört viktigt för mänsklighetens och jordens framtid. Om vi vill hushålla med naturens resurser, och samtidigt lösa världsfattigdomen och -svälten måste vi utveckla jordbruket, och i det arbetet är GMO en naturlig del.

Miljöpartiet skriver om GMO att ”[d]et ekologiska systemet är väldigt känsligt för förändringar”. Men har man hört talas om och tror på evolutionsteorin är det ju knappast naturen som är känslig för förändringar, utan snarare Miljöpartiet.

Faran och problemet är att MP:s inställning hämmar utvecklingen och utesluter en lösning som redan har räddat många miljoner liv.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: SvD, DN, EXP, AB, Eva Buskas, Johanna Melén, Sebastian Hallén, KAS, Högberg, Jonsson, Nordling.

Wetterstrand och overkligheten

"Vem kan citera de fem viktigaste saker Wetterstrand har sagt? De tre? Två? Hennes främsta styrka kan vara att hon inte är Mona Sahlin."

Expressen sätter huvudet på spiken. Men Maria Wetterstrand bör inte bedömas utifrån vad hon inte sagt utan baserat på det hon faktiskt har sagt och som bör uppmärksammas. Det leder mig till diskussionen om GMO. Maria Wetterstrand sa för några år sedan i en intervju:

"Förespråkarna menar att man ska låta konsumenterna själva välja när de står framför butikshyllorna…"

"-Nej, man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Om omsorgen är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor då behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Jag förnekar inte att man måste vara varsam och ha en god forskning på området. Men att som Wetterstrand rakt av avvisa teknologi som skulle kunna rädda miljoner människoliv och bevara jordens natur och resurser är obehagligt. Wetterstrand är tydlig med sin bristande verklighetsanknytning i intervjun:

"Ett av bioteknikbranschens argument är att GMO-grödorna minskar behovet av kemisk bekämpning. Är det något som bevekar en miljöpolitiker?"

-Nej, och dessutom råder det delade meningar om deras argument. Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.

Wetterstrand borde åka på turné till Brasilien, Mexico och Indien samt subsahariska Afrika. Där kan hon predika sin ekologistiska dröm. Samtidigt kan vi andra fortsätta fundera på hur man ökar odlingsvolymerna, gör handel rättvis, bevarar jordens resurser samt hindrar svält.

Varför inte en debatt mellan Jeffrey Sachs och Maria Wetterstrand?

Mer om GMO, Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: Sofia Nerbrand, Waldemar Ingdahl.