Visa ditt ansikte, borgerliga rasist!

Att insinuera skuld och koppling till suspekta element är troligtvis en av de fegaste formerna av debatteknik. I brist på konkreta argument och en stringent kritik finns för den desperata debattören en utväg: skrämma motståndaren, och alla som kan tänkas vara intresserade, genom att insinuera att det finns en koppling till aktörer som är skamfilade.

Senast ut med denna typ av teknik är Lisa Bjurwald som på DN:s ledarsida först sammanfattar Andreas Johansson Heinös timbrorapport om integrationsdebatten i Europa. Hennes kritik slutade med att hon störde sig på användningen av ordet "assimilation". Efter ett inlägg från Johansson Heinö (ej på nätet) verkar hon bemödat sig att läsa mer än titel och inledning, hon har även hittat ett citat. Vad hon helt vägrat göra är att förstå innehållet eller syftet med rapporten. Bjurwald skriver:

Hans rapport för Timbro är skriven med skygglappar, den rasistiskt utspårade franska diskussionen om nationella värderingar beskrivs i positiva ordalag.

Därefter ger hon ett exempel på ett citat som hon menar inte kommenteras av Johansson Heinö, detta menar hon är någon form av snedsteg. Man får förmoda att Johansson Heinö implicit måste sympatisera med alla citerade källor han inte explicit tar avstånd från. Med den logiken måste väldigt få texter enligt Bjurwald vara rumsrena. För den som faktiskt läser hela stycket på sidan 34 i rapporten förstår man att Johansson Heinö inte försöker smyga igenom Caldwells åsikter (som han citerar), han citerar dem helt enkelt.

Kritiken är tom, insinuant och bygger på guilt by association. Om Johansson Heinös studie kan kopplas samman med en rasistisk diskurs då blir automatiskt studiens slutsatser eller borgerliga och liberala idéer i integrationsfrågan ointressanta. Debattens gränser upprättas innan debatten ens har börjat. Bjurwald väljer istället för att diskutera frågan i sak att sätta upp (för att citera Gardell) kunskapsregimens gränser. Bjurwald avslutar:

Jag valde dock att lyfta fram något större: de strömningar som märks inte bara i denna rapport, utan i vissa borgerliga kretsar.

Fienden är aldrig uttalad, den passerar bara likt ett spöke i ögonvrån och kan inte naglas ner. Problemet Bjurwald nu har är att hon faktiskt tillåtit sig att vara specifik och peka ut ett konkret exempel på dessa "strömningar".

Att felaktigt anklaga någon för rasism (eller legitimerande av rasism) bör man inte lättvindigt komma undan med. Att diskutera integrationspolitikens språk och målsättningar är inte att köpa rasistiska problemformuleringar. Genom att försöka kväva en viktig borgerlig idédebatt i sin linda visar tyvärr DN:s ledarsida att man inte är intresserad av att delta, endast köra på "shame and blame". Ohederligt och framförallt antiintellektuellt.

På samma tema: Apelsineld, Axessbloggen, Kamferdroppar, Johansson Heinö.