Som polariserande och helt klart frispråkig person som samtidigt knyter kontakter med alla möjliga perifera extremister lyckas han dra en tydlig linje i den svenska opinionen. Man är antingen med honom i hans patologiska hat mot judar och allt som andas demokrati och upplysning eller mot honom. Det finns inga problematiska gråskalor och grupperingar som tidigare haft en komplicerad inställning till demokrati och religion kan välja att välkomna honom eller inte.
Att Mohammed Omar nu tydligen ska bilda ett parti kommer göra det tydligare för allmänheten om vilka som delar hans islamistiska agenda.
På sätt och viss gör han det demokratiska samhället en tjänst genom att utmana dess fundament och principer. Motstånd skapar uppslutning och förhoppningsvis tvärpolitisk sådan. Ett sekundär fördel är att han tvingar israelkritiker att tydligt ta ställning för eller emot hans islamistiska stöd till Hamas och Hizbollah. Dessutom tvingas Sveriges muslimska organisationer att förhålla sig till hans verksamhet, är det något man vill stödja? Delar man hans syn på det sekulära samhället, demokratin och upplysningen?
Genom att dra en rad frågor till sin spets tvingas andra aktörer att positionera sig och vara tydliga, därför - en eloge till Omar!
Även Gulan Avci, Seved Monke och Sebastian Hallén har skrivit om hans partiuppstart.