Vadå för lite ägande?

Vad Reinfeldt egentligen verkar mena, vilket han antyder när han talar om den svarta andrahandsmarknaden, är att prisregleringen inte fungerar. Men så långt skulle inte ens Reinfeldt gå i sin kritik av den svenska bostadsmarknden.

Kritik kommer idag, mot Reinfeldts uttalanden. I vanlig ordning kommer argumenten att hyresrätten är en viktig del av den svenska bostadsmarknaden (sant) samt att det idag omöjligt att flytta runt i en stad utan kontakter (sant). Sedan man kan även läsa att det målas upp en felaktig, dvs för mörk bild av hyresmarknaden i Stockholm. Själv tycker jag att statsministern var väl försiktig. Det är betydligt värre!

Hyresrättens framtid är främsta hand inte är utmanad av ombildningarna, som tjänar som ventil i systemet (och inte är någon thatcheristisk konspiration!). Hyresrättens främsta hot i innerstäderna är bristen på lönsamhet. Incitamenten saknas. För kontorslokaler, där prisregleringar inte existerar är det fritt fram att bygga, likaså när det gäller bostadsrätter där investeringar snabbt blir avbetalda då lägenheterna redan är sålda innan byggnaden är färdig. Ägande i innerstaden är naturligtvis eftersträvansvärt för många, man inser att lönsamheten är stor. Detta blev Lars Ohly exempelvis varse.

Från liberalt håll bör målsättningen vara en rörlig hyresmarknad med olika former för både ägande och hyrande. En oerhörd låsning på den svenska bostadsmarknaden är att man utgår från att det enda sättet att inte äga sin bostad är att ha en hyresrätt via olika typer av offentliga köer med planekonomiska väntetider. Det finns ingen naturlag som säger att bostadsrätten eller ägandelägenheten på sikt måste vara den dominerande formen av boende. Lönsamheten måste finna fler utlopp andra än försäljning av lägenheter, det är helt enkelt både för svårt och olönsamt att investera och hyra ut som privatperson.

Ägandet är låst i nästan enbart bostadsrätter, vilket är ett stympat ägande och kan snarast liknas vid en form av tvångskollektivisering av ägandet. När kommer vi i Sverige ha sidor av typen immoweb.be där privatpersoner hyr ut lägenheter eller delar av lägenheter i alla prisklasser och storlekar? Idag har vi en perverterad marknad där kontrakt kan säljas för uppemot 100 000 kr. Hyresrättsmarknaden är en ersättningsmarknaden för något som inte finns i Sverige. Andrahandsmarknaden måste bli mer levande och det blir den både genom fler typer av ägandeformer men även förenklade regler för uthyrning samt byggande.

Men Reinfeldt verkar mest filosofera. Mig veterligen har DN bara ställt frågor och fått lite lösa svar, noll tecken på vad han tänker göra åt det uppenbarligen ohållbara systemet. Här är ett gott tillfälle som något att börja tala om det borgerliga, förlåt, liberala uppdraget de kommande åren.

För vad är denna fråga om inte en uppenbar indikation på att den borgerliga regeringen inte har ork och självförtroende nog, efter en andra valseger att reformera ett uppenbarligen havererat system. Ett system som lider brist på det alla är så rädda för: eget ägande, privat investerande och en fungerande marknad. Här är ett tydligt exempel på när den borgerliga regeringen ser ett uppenbart problem men väljer att inte agera.

Kommenterade på Reformbanken en artikel av Nima Sanandaji om denna fråga. Det är tydligt att det är en total genomgång av den svenska bostadsmarknaden som behövs, inte vaga antydningar från statsministern om att något är fel.

På samma tema: Ekonomisten,

Ullenhag, integration och ghettolagar

Skrev förra veckan i Expressen om integrationsministern Erik Ullenhags besök till Malmö efter attackerna där:

Vi måste tänka efter hur vi bemöter svåra kriser som drabbar vårt land. Vill vi göra detta till en fråga för alla eller en fråga för enbart invandrare? Integrationspolitiken bör vara ett verktyg för att skapa möjligheter och sammanhållning i samhället. Integrationsministern ska vara en förgrundsfigur i denna strävan och därför är det otroligt viktigt att Ullenhag väljer rätt frågor att agera i. Skotten i Malmö är ett hot mot hela det svenska samhället, inte bara mot personer med utländsk bakgrund. Ullenhag har konstaterat just detta, men trots denna insikt agerat mot bättre vetande. Beatrice Ask - inte Erik Ullenhag - borde ha genomfört resan till Malmö.

Ullenhag vill givetvis väl och menar helt rätt att attackerna är en attack mot hela Sverige, därför är det konstigt att både artikeln och besöket får en integrationskaraktär.

Samma dag som artikeln publicerades skrev Ullenhag om segregationen och bostadsmarknaden:

I Sverige har vi under allt för lång tid haft en bostadspolitik som har befäst sociala strukturer och fördjupat utanförskapet. Men i kampen för att bryta boendesegregationen är det viktigt att betona att det inte är människorna som bor i dessa områden som är problemen. Hårdare tag och tuffare regler för just dem är kontraproduktivt.

Det är viktigt att Ullenhag lyfter de här frågorna samt att han vänder problemformuleringen till att handla om bostadsmarknaden. Han uppmärksammar även ett par viktiga lösningar som förtätning av städer och blandad bebyggelse. Det är signaler på att man vill vända debatten åt rätt håll, i kontrast till den aggressiva danska symbolpolitiken som mest handlar om att klanka ner på invandrare istället för att lösa systemproblem som existerar i samhället.

Tyvärr tar inte Ullenhag upp några konkreta lösningar. Det vore exempelvis bra att kraftigt reformera PBL, införa fri prissättning på hyresrätter samt sänka byggmomsen. Det är alltjämt dyrt och krångligt att bygga i Sverige. Att dessutom bygga om, stycka upp och hyra ut i andrahand är inte det enklaste. Det är inte mycket marknad att tala om.

På precis detta tema kommenterade jag nyligen en artikel av Nima Sanandaji på Reformbanken (Svensk Näringsliv). Där finns ett par konkreta lösningar för Ullenhag att ta del av. Hans målsättningar är bra, nu gäller det bara att gå från ord till handling.

På samma tema: Kjellberg, Joakim Larsson, Lasses blogg