Göteborg behöver sprututbytesprogram nu!

Flera läkare skrev igår ett viktigt inlägg på GP-Debatt om behovet av sprututbytesprogram i Göteborg:

Göteborgs kommunstyrelse ser ingen anledning att inleda en dialog med Västra Götalandsregionen om ett regionalt sprututbytesprogram. Vi ser närmare 3 000 anledningar, vilket motsvarar det antal tunga missbrukare som beräknas finnas i vår region

Det finns så oerhört mycket forskning som visar att sprututbytesprogram är effektiva för att minska spridningen av smittsamma sjukdomar och öka graden av vaccinering. Jag har tagit upp några av dessa bevis här, här och här.

Motståndet som exempelvis moderaterna i Göteborg ger uttryck för är egentligen en gåta. Problemet är att denna obstinata envishet kostar människor livet. Det går inte att sitta uppe på sin höga häst och moralisera över att sprututbytesprogram "legitimerar" missbruk. Missbruk existerar vare sig vi vill eller inte, frågan är vad politiker kan göra för att förbättra livet för de som är missbrukare?

Därför skickar jag en öppen uppmaning till Johan Ransgård, kommunalråd för moderaterna samt Hampus Magnusson, ordförande för MUF Göteborg: tänk över er position. Jag vet att ni båda är resonliga personer. Lyssna på smittskyddsläkarna i Västra Götaland, dra lärdomar av HIV-spridningen i Stockholm. Eller om ni vill ha helt oberoende källor: lyssna på den Australiensiska hälsovårdsmyndigheten som efter 20 år av sprututbytesprogram kunde konstatera att det har varit en massiv succé och att troligtvis så många som 25 000 HIV-fall hade undvikits.

Goda nyheter om sprututbyten

Goda nyheter från Blekinge:

Allt tyder på att Karlskrona och Karlshamn i höst kommer att börja dela ut sprutor och kanyler till narkomaner.

Det är glädjande att fler landsting tar steget och påbörjar sprututbytesprogram. Men stora luckor finns i landet, Göteborg är ett exempel.

Debatten har pågått under fler decennier och även om det nu ser ut att svänga i positiv riktning, med Stockholm som det främsta exemplet, så finns mycket kvar att göra.

Tidigt i sommar debatterade jag på Brännpunkt mot UNF och en rad andra organisationer. Slutrepliken från UNF visade med all önskvärd tydlighet på att motståndarsidan helt gett upp med att behandla forskningen på området med någon som helst hederlighet.

Faktum var att slutrepliken innehöll invändningar mot de källor jag redan försvarat vid flera tillfällen (här, här och här). Att UNF et el dessutom helt undvek att bemöta den australiensiska undersökningen var anmärkningsvärt.

En person som upprepade gånger skrivit klokt gällandes sprututbytesprogram är statsvetaren Björn Johnson, hans artiklar på området finns behändigt samlade här.

Mer om sprututbyten

I dag skriver jag på SvD Brännpunkt om sprututbyten och det tidigare debattinlägg som jag kommenterade här:

På Brännpunkt 21/6 kan vi läsa att Ungdomens nykterhetsförbund och en rad andra organisationer uppmanar Moderaterna i Stockholm att rösta ner förslaget om sprututbyten. I artikeln menar organisationerna att vare sig Socialstyrelsen eller någon internationell forskning ger stöd för att sprututbyten minskar antalet hiv-smittade missbrukare.

Detta är djupt okunnigt eller en ren lögn. En rad mycket omfattande undersökningar har visat att sprututbyten är en välfungerande metod för att minska mängden överförbara sjukdomar bland missbrukare. En av de största undersökningarna, utförd av australiensiska hälsovårdsmyndigheten, kunde konstatera att landets 20-åriga sprututbytesprogram hade förhindrat 4500 dödsfall och 25000 hiv-infektioner samt besparat staten utgifter på mellan 2,2 och 7,7 miljarder dollar.

Även studier från Kanada, USA och Estland visar att sprututbytesprogram är en välfungerande metod för att minska risken för hiv-spridning bland missbrukare. Även studier från WHO visar att sprututbytesprogram utformade på rätt sätt minskar antalet smittade.

En positiv sidoeffekt är även att sprututbytesprogrammen leder till att missbrukare kan erbjudas vaccination och rehabilitering. Att minska avståndet mellan missbrukare och sociala myndigheter är en förutsättning för att påbörja ett liv utan missbruk.

Vad gäller Socialstyrelsen så skrev Anders Printz, avdelningschef för regler och tillstånd och Anders Tegnell, medicinalråd och avdelningschef för kunskapsstyrning i ett PM daterat 11/6 att: Socialstyrelsens uppfattning är klar och välgrundad: sprututbyte är en viktig förebyggande insats för en grupp särskilt utsatta människor i vårt samhälle.

Artikelförfattarna far därför med osanning både vad gäller den internationella forskningen och Socialstyrelsens ståndpunkt. Det är beklagligt att ett förslag som har potential att minska mänskligt lidande och bespara samhället stora utgifter så lättvindigt och okunnigt förkastas.

Sakine Madon om sprututbyten

Missa inte Sakine Madons artikel på Expressen om det genomröstade sprututbytesprogrammet i Stockholm:

Men alla hoppar inte av glädje. I SVT:s morgonsoffa satt i går Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet narkotikafritt samhälle, och beklagade sig. När programledaren upprepade frågan "men om sprutbyten räddar liv då?" blev svaret svajande. Johansson medgav motvilligt att om sprutbyten skulle rädda liv, skulle han "vara tvungen" att ompröva sin hållning. Med tillägget: även om det inte skulle "kännas kul". "Kännas kul". Hur kan det inte "kännas kul" om människoliv räddas? Så kan man bara säga om man vägrar ta in kunskap och argument som sticker hål på ens rigida världsbild.

Det finns som sagt flera gånger tidigare dogmatiker på området som helt struntar i empiri och bara kör på. UNF är en sådan organisation, vars ordförande utbrister att man för ett "vetenskaplighetens korståg" när man faktiskt hänvisar till forskning. Det är beklämmande och kastar en skugga över kampen mot missbruk i Sverige.

Ja till sprututbyten!

Sprututbytesförslaget röstades igenom i Stockholm,

87 röstade JA, 55 NEJ. Landstinget har alltså beslutat införa försöksverksamhet med sprutbyte.

Peter Andersson redogör för debatten som föregick omröstningen.

Debatten fortsätter dock. Både i GP och på SVD:s Brännpunkt kan man läsa de som förnekar att det finns forskning som ger stöd för sprututbyten men även de som förvränger de rön som finns. I GP skriver Anders Annell och Rolf Bromme:

Kommer någon av dessa framträdande offentliga personer att våga stå upp och säga: Vi hade fel! Vi är vilseledda av WHO:s rekommendationer om sprutbyte? Eller kommer samtliga dessa ansvariga personer att sticka huvudet i sanden och bara låtsas som om det vetenskapliga läget är oförändrat?

Jag har tidigare bemött invändningarna mot Wodak, Des Jarlais och studierna från Montreal här. WHO:s studie är knappast den enda och troligtvis inte den bästa heller. Det är anmärkningsvärt att Annell och Bromme inte med en stavelse exempelvis nämner någon annan studie som visat att sprututbyten fungerar. I skarp kontrast kan nämnas att alla studier som RNS, UNF och nu senast Bromme och Annell nämnt har bemötts på den här bloggen.

Dessutom får Annell och Bromme direkt svar på tal, från Socialstyrelsen:

Socialstyrelsens uppfattning är klar och välgrundad: sprututbyte är en viktig förebyggande insats för en grupp särskilt utsatta människor i vårt samhälle. Sprutbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en hälsopolitisk insats för dessa utsatta människor.

Svaret kan läsas i sin helhet här. I artikeln visar Anders Printz, avdelningschef för regler och tillstånd och Anders Tegnell, medicinalråd och avdelningschef för kunskapsstyrning att Annell och Bromme på liknande sätt som Vidar Aronsson från UNF manipulerar källor och läser selektivt för att få "rätt" slutsats.

På samma tema: Ape reft, Ledarbloggen, Ulrika Falk, Lars Björndahl, HBT-Sossen, Annika Beijbom, Peter Soilander, Pär Gustafsson.

Lögnare

Vidar Aronsson, ordförande för UNF drar vidare med sitt "ovetenskapliga korståg" mot sprututbyten.

Trots att jag utförligt redogjort för det internationella forskningsläget så tågar Vidar på som om inget har hänt:

Sprutbyte skyddar inte mot hiv. Vare sig Socialstyrelsens utvärderingar eller internationell forskning ger stöd för att sprutbyte i sig skyddar mot hiv-smitta bland injektionsnarkomaner. (min fetstiltning)

Detta är alltså ren och skär lögn (som jag visat här, här och här). Alla organisationer inblandade i denna artikel bör således skämmas.

När demagogi kommer före människoliv då vet man att något obehagligt lurar i bakgrunden.

På samma tema: Tianmi, I Rörelse, Peter Andersson.

Vem försöker UNF lura?

Vidar Aronsson, ordförande för UNF har bemött mitt inlägg där jag kritiserar UNF:s hyllning till Moderaterna som nu försöker stoppa sprututbytesprogram i Stockholm.

Vidar kritiserar två av de källor jag bidrar med för att stödja tesen om varför sprututbyten fungerar:

Forskarna (Des Jarlais, min anm) rapporterar en signifikant skillnad mellan den undersökta gruppen och kontrollgruppen. Dock har man inte tittat på möjliga andra förklaringar till skillnaden, exempelvis att de som deltar i sprutbytet genom tester får kunskap om sin hiv-status och samtidig rådgivning om ett säkrare miss-bruksbeteende.

Vidar påminner faktiskt i citatet ovan om ett argument för sprututbyten. Just genom att missbrukare kommer i kontakt med sprututbytesprogram så finns en chans att ge information om HIV och rehabilitering.

Des Jarlais et al förekommer Vidars invändning om att det finns en diskrepans i HIV-fall mellan olika grupper i New York:

Finally, the persistence of racial/ethnic disparitiesin HIV infection after large-scale implementation of syringe exchange programs should not be used as an argument against implementation of syringe exchange or otherevidence-based interventions to reduce HIV transmission among IDUs. Although new interventions are clearly needed to reduce continuing disparities in HIV infection, implementation of large-scale syringe exchange programs was associated with dramatically lower HIV infection in all major racial/ethnic groups of IDUs in New York.

(Des Jarlais, Arasteh, Hagan et al (2009), 'Persistence and Change in Disparities in HIV Infection Among Injection Drug Users in New York City After Large-Scale Syringe Exchange Programs', American Journal of Public Health, 99 (2), pp. 445-451.)

Vidar avfärdar Wodaks mycket omfattande studie med hänvisning till att Wodak inte tagit med de städer där mycket "nedslående" resultat kunde uppvisas. Utan källa nämner Vidar två städer:

Sedan finns det studier från Vancouver och Montreal som tyder på en kontraproduktivitet där de som ingick i sprutprogrammet faktiskt hade större andel hiv-smittade jmf med testgrupp som inte deltog i sprututbytet.

Han uppger ingen källa för Vancouver. Det är förståeligt för att han skulle förmodligen få svårt att hitta källor som stödjer det påståendet:

Vancouver’s SIF appears to be an effective and efficient use of public health care resources, based on a modelling study of only two specific and measurable benefits—HIV infection and overdose death.

(Andresen and Boyd (2010), 'A cost-benefit and cost-effectiveness analysis of Vancouver’s supervised injection facility', International Journal of Drug Policy, (21), pp. 70–76.)

Vad gäller Montreal finns följande studier som visar att sprututbyten fungerat väl:

Participants in a cohort of IDUs (n = 456) residing in Montreal were interviewed between 2004 and 2006. Behavioural questionnaires were administered by trained interviewers, and venous blood samples were drawn and tested for HIV antibodies. The distance from regular IDU dwelling places to nearest NEP or pharmacy was calculated using a Geographic Information System. Logistic regression was used to assess relations with high-risk injection behaviour. /.../ The study confirms that Montreal NEPs were implemented where they are most needed. These results also suggest that sterile syringe acquisition patterns might influence high-risk injection behaviour.

(Bruneau, Daniel, Kestens et al (2008), 'Associations between HIV-related injection behaviour and distance to and patterns of utilisation of syringe-supply programmes', Journal of Epidemiology and Community Health, 62 (9): pp. 804-810.)

Fler studier gällandes Montreal motbevisar Vidars "nedslående resultat":

Improved access to sterile injecting equipment may be more important than knowledge of HCV status in reducing injection risks among this IDU population.

(Cox, Boivin, Platt and Jolly (2008), 'Social network-related risk factors for bloodborne virus infections among injection drug users receiving syringes through secondary exchange', Journal of Urban Health, 85 (1), pp. 7-89.)

En till studie (från samma forskargrupp) visar på positiva resultat just från Montreal (Cox, Boivin, Platt and Jolly (2008), 'Social network-related risk factors for bloodborne virus infections among injection drug users receiving syringes through secondary exchange', Journal of Urban Health, 85 (1), pp. 7-89:).

Tvärtemot vad Vidar påstår har alltså HIV-fallen minskat bland missbrukare, även i de städer han nämner som exempel på motbevis. Eftersom han inte uppger källor på de studier han menar visar motsatsen så blir det svårt att ta hans argument på allvar.

Fler undersökningar finns som stödjer tesen om fungerande sprututbyten, bland annat en studie av hur det fungerat i Australien:

According to a study commissioned by the Commonwealth Department of Health, NSPs in Australia had prevented by the year 2000 an estimated 25,000 HIV infections and 21,000 hepatitis C infections and saved between $2.4 and $7.7 billion. The study estimated that by the year 2010, 4,500 deaths from AIDS and 90 deaths from hepatitis C will have been prevented. Much needless suffering has also been avoided.

Studien gjordes av australiensiska staten och var mycket omfattande. Den finns att läsas i sin helhet här. "Vetenskap" som blir "mer och mer enig" om att det inte fungerar?

Vidar, vem försöker du lura egentligen?

Även denna studie från australiensiska hälsodepartementet visar att sprututbytesprogram har besparat hälsovården i Australien miljardbelopp genom att förhindra spridningen av smittsamma sjukdomar.

Men Vidar kommer givetvis underkänna dessa australiensiska studier från officiellt håll som bygger på 20-årig empiri som "populistisk harm reduction", något annat vore ju att leva som han lär: med ett öppet sinne för att vetenskapen kan motbevisa en tes.

Vidar fortsätter:

I en tid då ekonomiska muskler behövs till välfärd, jobb och utveckling har vi inte råd att ha passiviserande medborgare som inte kan bidra på grund av sitt missbruk.

Så det främsta argumentet till att stoppa missbruk är för att de inte kan bidra till samhällsproduktionen? Kan ju ha varit det mest marxist-materialistiska jag hört på mycket länge. Vi ska ju hjälpa människor att komma bort från missbruk i första hand för att missbruket för många slår sönder deras liv, och ofta också liven tillhörande de man har närmast runt omkring en.

Att tiotusen personer som lider av grovt missbruk inte kan bidra till den ekonomiska utvecklingen, vilket minskar produktiviteten (ytterst marginellt), skiter jag som samhällsmedborgare fullständigt i. Det handlar om att minska människors lidande och inte om samhällsekonomi.

Sedan skriver Vidar:

Så vetenskapen blir mer och mer enig. Det funkar inte.

Om Vidar med "vetenskapen" menar en (1) avhandling (något annat hänvisar han inte till annat än att nämna två undersökningar utan källhänvisning) så måste jag starkt ifrågasätta Vidars krav på tillräcklig empiri för att stödja sin tes. Han menar inledningsvis att:

I forskning finns sällan en sanning utan den består av en ständigt pågående diskussion där inget bevisas som sanning, utan verkar som en tillfällig sanning tills den dagen det går att motbevisa.

Godtagbart. Men varför då inte hänvisa till lite forskning i sådana fall?

En avhandling som visar att inte tillräckligt många missbrukare använder sig av sprututbyte säger ingenting som sprututbyte i sig. Vad avhandlingen pekar på är precis det: det är få som nyttjar sprututbyte i Malmö.

Anledningar till detta kan vara många och man måste då ställa sig frågan om det skadar att de har möjligheten att få rena sprutor? Tillgången utpekas i flera studier som ett problem men det underkänner inte systemet som sådant utan endast dess spridning.

En analys från Storbritannien av en estnisk studie visar att det största problemet med sprututbyten är just att de förekommer i för liten utsträckning:

And yet, despite the overwhelming evidence that providing sterile syringes to injection drug users (IDU) through syringe exchange programs (SEPs) or other means is an effective way of reducing HIV transmission among high-risk subpopulations, IDU in most settings still do not have access to sterile injecting equipment or if they do, access remains too restricted to effectively reduce the risk of HIV transmission

(Werb and Wood (2009), 'Commentary on Vorobjov et al., "Comparison of injection drug users who obtain syringes from pharmacies and syringe exchange programs in Tallinn, Estonia."', Harm Reduction Journal, 6.)

Även om jag givetvis är öppen för att bli motbevisad så visar flera tunga instanser från både Australien, Storbritannien, Kanada och USA att det finns "owerwhelming evidence" till stöd för effektiviteten med sprututbyten. Jag kan tyvärr inte se denna "eniga vetenskap" som Vidar inte hänvisar till men som enligt honom förkastar systemet.

En positiv sidoeffekt av sprututbyten är även att man i utbyte mot en ren spruta får kontakt med sociala myndigheter, hälsovården och att det då ställs vissa krav, ett sådant är vaccination. Detta kommer implementeras i USA och Yiqing Hus forskning, som publicerades förra året, visar att:

Implementing a vaccination program through SEPs will be effective in reducing HBV incidence in IDUs in Chicago IL and Hartford and Bridgeport CT.

Vidar har inte kunnat visa på någon forskning alls som visar att sprututbyten inte är ett effektivt sätt att motverka smittsamma sjukdomar i samhället. Det gör hela Vidars argumentation för att det finns en "enig vetenskap" oerhört tom på substans.

Sammanfattningsvis: sprutbyten leder till mindre HIV-spridning, lägre högriskbeteende, lättare identifikation av personer som kräver ytterliggare vård och hjälp (de som lider av djupast missbruk), minskat generellt droganvändande, öka deltagandet i rehabliterings- och utbildningsprogram, samt en möjlighet att vaccinera missbrukare mot exempelvis hepatitis b, och just det, sprutbyte är dessutom en kostnadseffektiv metod.

Sprututbyten han bevisligen fungerat i en rad länder för att minska antalet smittsamma sjukdomar. Att mot bättre vetande - som Vidar och UNF gör - motverka sprututbyten är då att öppet och utan skam motverka ett system som minskar lidandet i samhället. Om det inte är människoförakt så vet jag inte vad som är.

På samma tema: Stardust, Motpol, Martin Moberg, Mikael Persson, Tianmi, SVD, Christian Valtersson, Helene Sigfridsson, En kall vinkel.

Ungdomens nykterhetsförbund visar människoförakt

I Stockholm har Moderaterna fått kalla fötter gällandes sprututbytesprogram, en fråga FP länge har drivit. Moderaternas feghet applåderas av Ungdomens Nykerhetsförbund.

Obekväma sanningar skiter Ungdomens nykterhetsförbund högaktningsfullt i när de bombastiskt och högdraget deklarerar,

Sprututbytesprogram och annan ”harm reduction” är inte bara ett sätt att acceptera missbruket, det är en metod som inte fungerar eller ser till medborgarnas behov. En blomma är det minsta hon är värd, det är dagens insats för folkhälsan, avslutar Vidar Aronsson.

UNF:s människoförakt når samma höjder som påven när de med moraliska skygglappar motarbetar preventivmedel i södra Afrika. Allt för sin moraliska visions skull. UNF drivs av idén om "nolltolerans" när det är uppenbart att det inte hjälper tunga missbrukare.

Sprututbytesprogram hjälper människor som behöver kontakt med sociala myndigheter och nära kontakter med vård och hjälp. Sprututbytesprogram är både en möjlighet att minska det direkta lidandet samtidigt som det öppnar upp för kontakt med rehabilitering och vård.

En lösning som uppenbarligen räddar liv och minskar lidande viftas bort med hänvisning till att det inte ser till "medborgarnas behov". Moral och poserande framför lösningar som faktiskt räddar liv på människor. Det är inte mer än rätt att Ungdomens nykterhetsförbund omedelbart drar tillbaka sitt pressmeddelande och ber om ursäkt.

Sprututbytesprogram har visat sig vara effektiva för att minska spridningen av aids och andra överförbara sjukdomar,

There is clear evidence that needle exchange programmes have reduced HIV transmission rates among injecting drug users (IDUs) in areas where they have been established. One of the most definitive studies of needle exchange programmes was carried out in 1997, focusing on 81 cities worldwide. It found that HIV infection rates increased by 5.9% per year in the 52 cities without needle exchange programmes, and decreased by 5.8% per year in the 29 cities that did provide them.

(Hurley S.F., et al (1997, 21st June), ‘Effectiveness of needle-exchange programmes for prevention of HIV infection’, The Lancet; 349(9068))

A study of HIV among IDUs in New York, between 1990 and 2001, found that HIV prevalence fell from 54% to 13% following the introduction of needle exchange programmes.

(Jarlais D., et al (2005, 19th October), ‘Reductions in hepatitis C virus and HIV infections among injecting drug users in New York City, 1990 – 2001’, AIDS 2005 19(3))

The World Health Organization (WHO) released a report in 2004 that reviewed the effectiveness of needle exchange programmes in many countries, and examined whether they promoted or prolonged illicit drug use. The results produced convincing evidence that needle exchange programmes significantly reduce HIV infection, and no evidence that they encourage drug use

(World Health Organisation (2004), ‘Effectiveness of sterile needle and syringe programming in reducing HIV/AIDS among injecting drug users’)

För mer källor till rapporter som visar på effektiviteten med sprututbytesprogram kan man besöka denna länk. Att så huvudlöst ignorera all forskning som visar på vikten av sprututbytesprogram kan inte betecknas som något annat än totalt intellektuellt haveri.

På samma tema: Tianmi, In your face, Konservativa tankar, Livskraft och politik, Liberati.