Dela Belgien!

DN:s ledarsida kommer fram till en något märklig slutsats gällandes valet i Belgien:

Europa består av ett myller av språk och regionalt särpräglade regioner, som ofta känner sig missgynnade. Att stycka upp Belgien och låta språket bilda en ny och tydlig gräns mellan människor mitt i Europa kan bli början på ett europeiskt sönderfall. I stället borde regioner i EU garanteras tillräckligt självbestämmande inom ramen för de nuvarande staterna. Alla medborgare borde dessutom uppmuntras att lära sig förstå och tala flera europeiska språk, i stället för att enbart slåss för sitt eget. Europa behöver inte ökad splittring, utan mer mångfald och större politisk enhet på en och samma gång.

Vad är egentligen problemet med ett delat Belgien? Gränsen mellan Flandern och Wallonien kommer knappast att bli så allvarlig. Med rådande regler för fri rörlighet så kommer det inte bli några som helst problem med handel, rörlighet eller byråkrati (mer än vad det är idag). Att uppmana walloner att lära sig flamländska och franska för flamländare sker redan, när behov finns. Dessutom kan belgare ofta även tyska och engelska.

Att Europa består av en rad regioner, mer eller mindre självständiga, kan knappast vara ett tecken på "europas sönderfall". Är det spanska regionalismen också ett tecken på det? Det är egentligen bara Bryssels status som är oklar men det problemet lär ändå inte lösas. Ökad regionalisering är inte ett ett tecken på europas förfall, snarare är det ett tecken på europeisk utveckling. Mer naturliga regioner kan troligtvis fungera bättre än halvtaskiga nationalstater.

Faktum är att den belgiska delningen främst är ekonomiskt motiverad. Det finns inget som inom ramen för den belgiska nationalstaten egentligen kan göras. Det finns ingen idé att krampaktigt hålla fast vid nationalstatliga konstruktioner som är minst lika godtyckliga som de regionala. Eftersom det ändå verkar finnas en stark vilja att dela landet så finns inga anledningar att streta emot. Alla regioner och stater kommer ändå samarbeta inom ramen för EU.

Så DN, ge oss några riktiga argument, eller handlar det bara om nationalstatsnostalgi?

På samma tema: Lilli Severin, Kidén & Åsman, Eriks politiska, Verklighetens folk, DN

Belgiens burkaförbud inte vägen fram

Skriver på Newsmill om det belgiska burkaförbudet:

Att bekämpa könsförtryck är helt rätt, men ett förbud är inte vägen att gå, det hjälper inte de förtryckta. Snarare inger förbudet samhället en falsk känsla av säkerhet, en tro på att något konkret har gjorts för de som är tvingade av religiösa påbud. Men ett förbud straffar endast dem som valt att bära burka eller niqab och hjälper absolut inte de som har blivit tvingade.

Förbud inte vägen fram

"The ultimate aim of government is not to rule, or restrain, by fear, nor to exact obedience, but contrariwise, to free every man from fear, that he may live in all possible security; in other words, to strengthen his natural right to exist and work without injury to himself or others."

Orden är Baruch Spinozas och är självklara ord i ett modernt samhälle. Men när man istället för att lägga fokus på att befria människor försöker lösa problem genom symboliska förbud, ja då har staten missat målet. I svenska medier kan man idag läsa om niqab- och burkaförbudet i Belgien. Övertygelsen, att både burkan och niqaben står för en form av religiöst förtryck tänker jag inte ifrågasätta. Men att förbud mot själva symbolen av detta förtryck skulle åtgärda problemet är tveksamt. Symbolpolitik när den är som sämst.

Staten kan inte befria genom att betvinga människor den ena eller andra övertygelsen. En god samhällsnorm och gemenskap kommer aldrig byggas genom tvång. Som jag skrivit flera gånger tidigare, vi blir inte frihetens förkämpar genom att bli inverterade versioner av de krafter vi vill bekämpa. Att bemöta intolerans med intolerans är både ideologiskt inkonsekvent och kontraproduktivt.

Skriver mer om detta på Newsmill.

Samma tema: DN, DN2, SVD, Avci, Monke, Quero, Juridikbloggen, Badlands Hyena, Klamberg, Kulturbloggen, Blogge, Rothstein