Bjereld fel ute i omskärelsefrågan

Ulf Bjereld, statsvetare och socialdemokrat kommenterar på sin blogg diskussionen om omskärelse som nu pågått ett tag. Bjereld kritiserar Bengt Westerberg som han menar är "atomistisk" och anklagar honom för att mena att varje människa "är en ö". Bjereld menar att: "Därför kan han heller inte förstå att omskärelsen för de flesta judar är ett uttryck för en gemensamhetskultur, ett upptagande i en gemenskap från vilken det vore orättfärdigt att utestänga barnet."

Vad Bjereld inte berör med ett ord är att seden att omskärelse kolliderar med en svensk syn på barns rättigheter. Egentligen vore det fel att kalla den enbart svensk, det är en god och pragmatisk syn på rättigheter som är väl utvecklad i Sverige. Det är min uppfattning att Bjereld gör det mycket lätt för sig, och därtill inbjuder ett mycket nesligt argument till debatten i slutet av sitt inlägg genom att hävda att Westerberg inte lämpar sig att jobba med intolerans och mot främlingsfientlighet.

Det vore märkligt att tro att en förändring av omskärelseseden skulle utestänga alla judiska och muslimska barn ur en gemenskap. Vilka religiösa dårar skulle utesluta barn ur en gemenskap enbart på grundval av att man behöver följa en lag, det är inte barnen som förändrar seden utan anpassning till ett samhälles lagar som omfattar alla. Gemenskap byggs inte kring den rigida och statiska tilltron till seders oföränderlighet utan kring människors gemensamma liv, oavsett hur de gestaltas. Religioner är aldrig oföränderliga, de förändras alltid i takt med kulturkrockar, sekulära lagar etc. Omskärelsen försvinner dessutom inte bara för att den inte kan utföras på just spädbarn.

Bjereld vet mycket väl att situationen som föreligger är en allvarlig rättighetskollision. Ändå väljer han inte med en stavelse i sitt inlägg erkänna att det är två olika rättighetsutövanden som kolliderar: föräldrarnas behov av att fostra barnet på ett specifikt religiöst sätt och barnets möjligheter att välja i frågor som rör irreversibla kroppsmodifikationer. Men Bjereld ser bara "gemensamhetskulturens" imperativ. Denna enögda syn på frågan är om något normativ multikulturalism.

Bjereld fortsätter: "Om det visat sig att omskärelse skapat men eller obehag för den enskilde, som barn eller i vuxen ålder, vore det förstås en helt annan sak". Men det kan vi inte veta, även om en minoritet skulle känna obehag är det tillräckligt för att förbjuda seden när det kommer till spädbarn. Varför? Jo eftersom seden i sig inte försvinner, den modifieras enbart till att utföras senare i livet, vilket redan idag är praxis för konvertiter eller för de judar som av medicinska skäl inte kunde få en omskärelse utförd tidigare i livet. Man får både behålla seden samtidigt som valmöjligheten att behålla förhuden intakt bibehålls och lämnas till den autonoma individen.

Vad gäller Westerbergs kompetens att arbeta med intolerans och mot främlingsfientlighet menar jag att ett ställningstagande mot omskärelse av barn på intet sätt gör en olämplig att jobba med dessa frågor. Ett multikulturellt samhälle förutsätter det - av Andreas Johansson Heinö omhuldade begreppet "kritisk dialog" - och här har vi en sådan. En kollision mellan rättighetssyner. Där måste en kompromiss ske. Friheten att utöva sin religion och uppfostra sina barn i denna är självklar men den måste kombineras med de vittgående rättigheter som barn tillerkänns i Sverige. Däribland att inte utsättas för permanenta kroppsmodifikationer utan att kunna vara med och bestämma.

Att så enkelt och okomplicerat som Bjereld gör reducera frågan till att handla om att få möjligheten att utöva sin religion är ovärdigt. Bjereld måste se att det är mer komplext än så. Att därutöver mena att Westerberg är olämplig att jobba med frågor som rör tolerans gör argumentationen än mer dyster.

När det kommer till barn, rättigheter och varför det inte är en enkel fråga vill jag påminna om min text i senaste Liberal Debatt. Jag har även redogjort i detalj varför jag och LUF vänder oss emot omskärelse av barn här.