Artikeln som Per Wirten borde skrivit i Arena med aldrig skrev:
Younge är mer balanserad än Wirtén. En viktig poäng han har är att vi inte bör överdriva vilken typ av multikulturell politik som faktiskt existerat och existerar i Europa. Om man tittar närmare på grundlagar och policys så är det inte så illa som man leds att tro av många. Debatten i Sverige har stundtals varit mycket förvirrad, detta redogjorde Björn Johnson bra för.
Många kritiker av multikulturalismen tror att man från vänster försöker tysta kritiken genom att koppla samman den rasism. Detta stämmer och gör i sin tur att tonläget skruvas upp då kritiker av multikulturalismen tror sig se denna typ av politik överallt. För en kort sammanfattning av vad ordet faktiskt betyder, läs denna text.
Jag menar att det vore bättre att fokusera på vilken typ av politik som faktiskt skapar gemenskap, arbete, bostäder och ett fungerande samhälle istället för att stirra sig blind på de rester av multikulturalism som faktiskt finns inom svensk politik.
Nu är jag inte enig med Younge i särskilt mycket. Jag tror fortfarande att vänsterns fokus på etniska grupper, kulturer och religioner är ett historiskt misstag men man ska samtidigt inte tro att hela vårt samhälle är genomsyrat av normativ multikulturalism, det vore att fokusera alltför mycket på en typ av politik som sällan lämnat det teoretiska ritbordet.
En borgerlig linje i dessa frågor måste vara principiell och tydlig, inte förvirra som Hanif Bali gjorde i denna artikel. Motståndet mot den normativa multikulturalismen borde vara självklart för borgerligheten eftersom den bygger på idéer som är motsatta liberala idéer. En stor del av den befintliga integrationspolitiken bör skrotas till förmån för politik som faktiskt fungerar, vägen ditt är kan emellertid inte enbart byggas på motståndet mot multikulturalismen.
There are several problems with this framing but for now let us just deal with three. First, in most of Europe no such co-ordinated policies ever existed. In many places where "multiculturalism" is currently being read its last rites, it never actually lived in its professed form. "We never had a policy of multiculturalism," explains Mekonnen Mesghena, head of migration and intercultural management at the Heinrich Böll Foundation, responding to Angela Merkel's claim that the "multikulti" experiment had failed. "We had a policy of denial: denial of immigration and of diversity. Now it's like we are waking up from a long trance."Det är en genomtänkt artikel Gary Younge skrivit som dels diskuterar huruvida vi haft en multikulturell politik i Europa om vad det faktiskt är man diskuterar när man är emot det. Få från vänster har, likt Per Wirtén har, gett sig in i debatten i Sverige på senare tid. När det väl sker får vi artiklar av typen som man kunde läsa i senaste Arena.
Younge är mer balanserad än Wirtén. En viktig poäng han har är att vi inte bör överdriva vilken typ av multikulturell politik som faktiskt existerat och existerar i Europa. Om man tittar närmare på grundlagar och policys så är det inte så illa som man leds att tro av många. Debatten i Sverige har stundtals varit mycket förvirrad, detta redogjorde Björn Johnson bra för.
Många kritiker av multikulturalismen tror att man från vänster försöker tysta kritiken genom att koppla samman den rasism. Detta stämmer och gör i sin tur att tonläget skruvas upp då kritiker av multikulturalismen tror sig se denna typ av politik överallt. För en kort sammanfattning av vad ordet faktiskt betyder, läs denna text.
Jag menar att det vore bättre att fokusera på vilken typ av politik som faktiskt skapar gemenskap, arbete, bostäder och ett fungerande samhälle istället för att stirra sig blind på de rester av multikulturalism som faktiskt finns inom svensk politik.
Nu är jag inte enig med Younge i särskilt mycket. Jag tror fortfarande att vänsterns fokus på etniska grupper, kulturer och religioner är ett historiskt misstag men man ska samtidigt inte tro att hela vårt samhälle är genomsyrat av normativ multikulturalism, det vore att fokusera alltför mycket på en typ av politik som sällan lämnat det teoretiska ritbordet.
En borgerlig linje i dessa frågor måste vara principiell och tydlig, inte förvirra som Hanif Bali gjorde i denna artikel. Motståndet mot den normativa multikulturalismen borde vara självklart för borgerligheten eftersom den bygger på idéer som är motsatta liberala idéer. En stor del av den befintliga integrationspolitiken bör skrotas till förmån för politik som faktiskt fungerar, vägen ditt är kan emellertid inte enbart byggas på motståndet mot multikulturalismen.
Inlägg
