2010-03-31

Åkesson och glömskan

Jimmie Åkesson (SD) försöker i en handvändning göra sig till försvarare för västerländska demokratiska värden:

"/.../ så förstår vi att homosexuella ser sig om efter en försvarare av västerländska, demokratiska grundvärden. Där fyller Sverigedemokraterna en unik och mycket viktig roll i samhället."

Vad är det Åkesson skriver egentligen? Han står för ett nationalromantiskt, främlingsfientligt, kollektivistiskt parti som jonglerar med siffror, använder sig av misstro samt skrämselpropaganda.

Enligt Johansson Heinö försöker Åkesson göra en Pim Fortuyn. Det ligger något i det. Det är enligt Sverigedemokraterna själva ett "manifest destiny" att vara de enda som försvarar alla som kan tänkas hamna i konflikt med islamister. Det hela bygger på det barrocka påståendet att resten av samhället ska ha kapitulerat inför galna mullor och sharialagar.

Dessutom ekar Åkessones löfte om försvar för HBT-rättigheter väldigt tomt när man betänker på vilket parti han representerar.

Han försöker komma undan med hänvisning till att homohatande bara är något hans lokala partiföreträdare sysslar med. Där någonstans sätter jag mitt polska örtte i halsen. Ljuger han eller har han drabbats av selektiv demens?

Hans partisekreterare, Björn Söder, uttalade sig senast för två och ett halvt år sedan att homosexualitet är en avart, närmast att jämställa med pedofili. Prideparaden var inget annat än perversion. (Se även Bengt Helds granskning av homofobin i partiet.)

Åkesson verkar i en handvändning glömt av att han har en partisekreterare. Det eller så tänker han slå rekord i att vrida begreppet homofobi till "kritik mot sexualiseringen av samhället".

Utspelet är inget annat än kall strategi utan innehåll. Allt för makten.

2010-03-30

Vänsters sedelpressar går varma

PJ Anders Linder på SVD noterar att Miljöpartiet levererar önskelistor men ingen finansiering.

Hedlin Larsson beskriver Schyman och Schlyters utspel om målet med 30-timmar arbetsvecka:

"Då förväntar vi oss att staten betalar allt åt alla år 2050 om Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet får bestämma."

Jag vet att det kan låta tjatigt att tala om ansvar. Men kan man inte finansiera sina drömscenarion med riktiga pengar (som inte kommer från en sedelpress i källaren, Ohly, ja jag talar till dig!) är det dags att man tänker efter.

Alliansen må inte lova guld och gröna skogar omedelbart men man har i alla fall det sunda förnuftet att betala för sina utgifter på något sätt. Och nej, det kommer inte bli mer pengar om två, eller rentav tre personer delar på en persons jobb.

Se även SVD, Jinge, Expressen, Liberala Anna, Mikael Wendt

Facket sviker de arbetslösa

Idag skriver jag på Newsmill om vad vi har att lära av Nederländerna när det gäller arbetsmarknadspolitiska reformer. Följande är texten i sin helhet (som även återfinns här):

Efter finanskrisen börjar världen sakta men säkert återhämta sig. Många har i detta läge vänt blickarna mot Nederländerna och landets låga arbetslöshet. Sverige har mycket att lära från den nederländska framgången. För att hjälpa arbetslösa såväl som arbetare bör vi decentralisera lönebildningen, och luckra upp den oproportionerligt starka arbetsrätten som idag vänder landets arbetslösa ryggen till.

Nederländerna hade enligt OECD 4,3 procents arbetslöshet 1998, och 3,0 procents arbetslöshet tio år senare. Sveriges arbetslöshet minskade visserligen också under samma tidsperiod, men 6,2 procent år 2008 gör att man ändå ligger över OECD:s snitt på 6 procent. Varför har Nederländerna mer än hälften så låg arbetslöshet som Sverige?

En viktig anledning, om man får tro holländarna själva, är att kollektivavtalen under åren har blivit mer flexibla. Som bland andra forskarna de Leede, Nickell och van Ours har påpekat har mindre strikta kollektivavtal lett till att arbetsgivare och arbetare fått möjlighet att lokalt förhandla om villkor som passar just dem bäst. Bland annat har det lett till fler deltids- och timanställningar. Detta kan vara värt att tänka på mitt under den svenska avtalsrörelsen, då fackföreningar går ut och kräver "rätt till heltid".

Ett annan viktigt skäl till den nederländska framgången är att man successivt har gjort det lättare för företag att anställa. Genom att reformera anställningsskyddslagstiftningen, "Flexwet" (Wet Flexibiliteit en Zekerheid) har uppsägningstiden minskat samtidigt som nederländska företag fått större möjlighet att teckna deltids- och projektanställningar.

Men så har det inte alltid varit. Tidigare under 1990-talet fick Nederländerna mycket kritik för att ha en alldeles för stark arbetsrätt. 1997 skrev de Vries i European Industrial Relation Observatory Report: "The ‘rigidity' of Dutch labour law, especially with respect to dismissal, has been identified as one of the causes for the increase in flexible employment contracts."

Att länder med mer flexibel arbetsrätt klarar jobben bättre är knappast någon nyhet. Sverige kan, förutom med Nederländerna, även jämföras med Danmark, som för två år sedan hade en arbetslöshet på 3,1 procent. OECD mätte samma år arbetsskyddet för fast anställning i respektive land på en skala 1 till 6. Danmark fick 1,6, och Sverige 2,9. Erfarenheterna från andra länder visar med all tydlighet vad som är felet. Varför agerar man inte i Sverige?

Från fackligt håll försvaras den starka arbetsrätten ofta med argument om att det är för arbetarnas bästa. Men det faktum att man inte vill underlätta för företag att anställa leder till att många människor blir kvar på sina jobb, trots att de inte trivs. En undersökning som Svenskt Näringsliv genomförde för tre år sedan fann att drygt en miljon anställda inte trivs med sina arbetsuppgifter och/eller sina kollegor. Man räds byta jobb för man vet hur svårt det är att bli anställd.

Av den pågående avtalsrörelsen är det enkelt att förstå att det är företagen snarare än fackförbunden som företräder de arbetslösa. Att facken ohämmat fortsätter försvara strikta kollektivavtal, central lönebildning, stel arbetsrätt och alldeles för starkt arbetsskydd är det främsta hindren mot att Sverige ska kunna nå nederländska sysselsättningssiffror. Att det är såpass svårt att bli uppsagd och bli anställd som idag gynnar varken tillväxt, företag, arbetslösa, eller ens arbetare.

Det är dags att vi lär oss av omvärldens erfarenheter, och de reformer som förbättrat deras arbetsmarknader och minskat arbetslösheten.

Mer om arbetslöshet och arbetsmarknaden: SvD1, SvD2, SvD3, EXP, E241, E242, RB, Magnus Andersson, UV, PJ, Storstad, Björndahl, Samuelssons, Henkas, VSPS.

Helle Klein och SD-hysteri

Bengtsson anklagar mig för att delta i en normaliseringsprocess av SD. Jag har aldrig motsatt mig kampen mot främlingsfientlighet eller nationalism, tvärtom. Jag är däremot helt övertygad om att den måste föras rättvist, demokratiskt och väldigt sakligt. Att kasta nazism och rasistanklagelser omkring sig urskiljningslöst är inte sakligt.

Helle Klein skriver att DN öppnar upp för Sverigedemokraterna. Wolodarski på DN svarar att Klein tolkar som fan läser bibeln. Visst är det så. Vänstern verkar oförmögen att opponera mot SD utan att bli hysterisk. Att vilja attackera SD sakligt från liberalt håll angrips som förräderi och smygfascism.

Det handlar inte om att normalisera Sverigedemokraterna. Det handlar om att bemöta dem på ett sätt som faktiskt är ärligt och fungerar i längden. Huvudfokus ska ligga på att granska och kritisera sakpolitik, komma med egna förslag etc. Tom skrämselpropaganda hjälper ingen. När ska vänstern inse detta?

2010-03-29

Den kroniskt sjuka arbetsmarknaden

Socialstyrelsen har idag presenterat en ny rapport, Social rapport 2010. Många av resultaten är intressanta. Bland annat kan vi glädjas åt att fattigdomen på tio år har mer än halverats. Men allt är emellertid inte positivt i dagens Sverige. Bland det mest slående i rapporten är att inom gruppen nyanlända i åldern 22-30 år är det bara hälften som har någon form av arbete (inklusive deltid, projektanställning, osv) efter att de har varit här i 15 år.

Problemet kan inte vara tydligare. Frågan som måste ställas är: vad är felet med den svenska arbetsmarknaden?

Två avgörande anledningar är 1) de strikta kollektivavtalen, och 2) den stela arbetsrätten - som båda är föremål för debatten kring den pågående avtalsrörelsen. Kollektivavtalen i dess nuvarande form hindrar arbetsgivare och arbetare från att komma överens om lämpliga villkor på lokal nivå, som man gör i exempelvis Storbritannien och Nederländerna. Mycket tyder på att detta leder till högre arbetslöshet, som naturligtvis inte gynnar någon, allra minst nyanlända.

Dagens arbetsrätt är lika oflexibel som kollektivavtalen, och hämmandet av individuella lösningar gör att arbetsgivare blir mindre benägna att anställa. I synnerhet arbetsskyddet vållar svårigheter för utlandsfödda. Elisabeth Lundström skriver på Generationen.se:

"[I] Söderköping konstaterade man på [företaget] Moderna Verktyg: 'Eftersom det är de nyanställda och ofta unga som måste gå först (i svårare tider) är det svårt att forma framtidens medarbetare. Vi blir bara de äldre kvar.'"

Det är däremot inte bara Socialdemokraternas och LO:s skyddslingar, centralstyrda kollektivavtal och stel arbetsrätt, som sätter käppar i hjulen för utlandsfödda. Även en alltför stor välfärdsstat - inriktad på bidrag istället för arbete - försätter människor i isolation.

Jag har tidigare skrivit om professor Ruud Koopmans forskning på integrationsområdet. Han konstaterar bland annat:

"Sweden, Belgium and the Netherlands, which have combined multicultural policies with a strong welfare state, display relatively poor integration outcomes. Countries that either had more restrictive or assimilationist integration policies (Germany, Austria, Switzerland, France) or a relatively lean welfare state (the United Kingdom) have achieved better integration results" (2010, Journal of Ethnic and Migration Studies, 36 (1)).

Att en för stor välfärdsstat riskerar att stjälpa snarare än hjälpa nyanlända bekräftas även i Tyskland. The Economist skriver:

"Heinz Buschkowsky, the mayor of the Berlin district of Neukölln, is famous for being blunt. He is in charge of an ethnic goulash: 140,000 of his 305,000 constituents are Turks, Arabs, Yugoslavs or other migrants. The local unemployment rate is 26%, and probably twice that among the immigrants. Work disappeared when subsidies to industry were withdrawn after the fall of the Berlin Wall. But Neuköllners are all too willing to live off Hartz IV social-security benefits, which provide a family with children with enough to get by. 'Long-term welfare paralyses people,' Mr Buschkowsky observes, sounding more like an American Republican of the 1980s than a leading member of Berlin’s Social Democratic Party. Children grow up thinking 'money comes from the state,' drop out of school and then raise children who repeat the cycle."

Koopmans menar att man i Sverige inte har vågat ställa krav på utlandsfödda som kommer hit. Man har inte skapat incitament för att lära sig svenska, eller ha mer kontakt med andra än de som kommer från hemlandet.

Och detta, mer än något annat, illustrerar behovet av ett nytt svenskt tankesätt kring integrationsfrågor, och hur dessa påverkas av välfärdsinsatser samt arbetsmarknadsregleringar.

Det är inte farligt att ställa krav. Det är kravlösheten som bidragit till att stjälpa integrationen såväl som skolundervisningen. Det viktiga är att kraven är sakliga, och att alla som behöver stöd för att uppnå dem ska få det anpassat efter individuella behov.

För att klara jobben och integrationen behöver morgondagens Sverige decentraliserad lönebildning, flexiblare arbetsrätt, mindre välfärdsstat, samt högre krav på och effektivare hjälpinsatser för utlandsfödda.

Dagens system har redan fått fruktansvärda konsekvenser. Det är hög tid att något händer med integrationspolitiken, välfärdssystemet och arbetsmarknaden.

Mer om Socialstyrelsens rapport, avtalsrörelse och arbetsmarknad: DN, SvD, AB1, AB2, AB3, AB4, FP-Sollentuna, Katarina Nyberg Finn, Högberg, Claes Krantz, Thomas Böhlmark, Magnus, IYF.

Stöd Wikileaks!

Den kanske viktigaste sidan på nätet just nu: wikileaks. Medborgarjournalistisk och maktgranskning är otroligt viktigt i fungerande demokratier. Oberoende röster som granskar statsmakten behövs!

Därför är det fruktansvärt obehagligt att man nu försöker underminera wikileaks. Glenn Greenwald har gjort ett otroligt bra jobb med att kartlägga attackerna mot sidan. Artikeln är viktig för att förstå det hot wikileaks utsätts för.

Stöd sidan! De behöver hjälp på alla möjliga sätt just nu.

Volvoköpet är bra för Kina

Nu är Geelys köp av Volvo klart. De löften som gjorts från Geelys håll verkar vara okej. På sikt finns dock inga garantier att Volvos produktion eller utveckling på lång sikt stannar i Sverige.

Kinas ekonomiska utveckling kommer på sikt innebära en alltmer stark medelklass. Det är denna utveckling som kommer kunna förändra Kina inifrån. Ökat handelsutbyte och informationsutbyte med omvärlden är det som kommer underminera kommunistpartiets kontroll över landet. Det kommer ta ett bra tag. Det kinesiska kommunistpartiet har gjort något många andra kommunistpartiet inte gjorde, det vill säga anpassat sig. Det har köpt dem tid men inte i all oändlighet.

Vi måste anpassa demokratiseringsidéen för Asien. Det som hände i Östeuropa på 90-talet kan inte jämföras med det som sakta håller på att hända i länder som Kina.

Givetvis ska man inte glömma frågan om mänskliga rättigheter i Kina. Men att göra det med hjälp av storslagna gester som handelsbojkott är inte alltid det mest produktiva. Att stå på sig och tydligt deklarera att mänskliga rättigheter som yttrandefrihet samt organisationsfrihet (såväl negativ som positiv) bör vara universella är en självklarhet. Däremot måste man kombinera detta med en insikt om vilken väg som faktiskt leder till förändring.


Alla former av utbyten med Kina, såväl ekonomiska som mellanmänskliga kommer förändra landet. Däremot är våra möjligheter till direkt påverkan i Geely-Volvo affären begränsade.

Kommunistpartiet tror att de kan äta kakan och behålla den, både öppna upp landet och behålla sitt pseudokommunistiska system. Omvärlden har här en möjlighet att utnyttja detta läge till att påverka landet på en rad sätt; det gäller bara att man gör det klokt. Genom ökade utbyten kommer Kina att förändras. Genom smarta krav när pengar investeras är ett annat sätt. Ju mer ömsesidigt beroende som skapas desto större möjligheter till påverkan kommer finnas.

Mer om Geely och Volvo: DN, SvD, EXP1, EXP2, EXP3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5.

2010-03-28

SD:s kalkyl lär ha gjorts på fyllan

Sverigedemokraterna har samlats under helgen i Stockholm på valkonferens. Partiledare Jimmie Åkesson presenterar ett ansvarslöst slöspaket modell vänstern:

Sänkt skatt till pensionärerna, statligt stöd till byggande av trygghetsboenden för pensionärer, statligt stöd till bättre mat i äldreomsorgen, upprustning av försvaret, återinförande av allmän värnplikt, höjt vårdnadsbidrag, höjd föräldrapenning, gratis familjerådgivning i alla kommuner, mer personal i skolan, kostnad, höjd a-kassa, och så vidare.

Han menar att det ska finansieras på följande sätt:

"[P]engarna ska tas via skärpt invandringspolitik, minskade bidrag till integration och kultur samt genom att partiet vill lämna EU."

Den ekonomiska kalkylen verkar vara gjord på fyllan. Det är som att Sverigedemokraterna och de rödgröna tävlar om vem som kan komma med störst ofinansierade slöskalas för vilka notan otvivelaktigt landar på svenska folket.

Åkesson menar vidare att Sverige ska bli rikare genom att lämna unionen. Hur detta kommer göra oss rikare är för mig en gåta. Hur kan öppen handel med resten av EU, tullfrihet, samt fri rörlighet av kapital, människor och varor göra oss fattigare?

Även med kostnaden till EU inräknad är det en vinstaffär netto. Att dessutom bidra till en union som stärker svagare länder, ger dem större möjligheter att handla med oss, och skapar export/importmöjligheter som inte fanns tidigare.

Hela kulturposten i statsbudgeten ligger på 1,4%, och inräknat där är dessutom en rad andra poster än kulturstöd. Integration och jämställdhet står för 0,6% av budgeten. Det är inga fenomenala mängder pengar direkt. Det är tydligt att Åkesson inte bryr sig ett jota om integration, än mindre har några konkreta idéer för hur den kan göras lyckosam och lönsam.

Frågan är varför Sverigedemokraterna vill göra Sverige fattigare? Varför vill man inte som så många andra länder vända människors rörlighet till en vinstaffär? Hur tänker man egentligen finansieringen av detta socialdemokratiska monstrum?

Mer om Sverigedemokraterna: AB1, AB2, AB3, EXP, Politikerbloggen, stationsvakt, Dennis Nilsson, Kent Persson, Aktivdemokrati, Daniel Sturesson, Lasse, Kjellberg, EHR, Ingerö, Back Nilsson, Sussies, Fria Tider, SD-fakta, Ankersjö, UU, Erixon.

2010-03-27

Kl 20.30 släcks hjärnkontoren

Idag skriver jag på Newsmill om Earth Hour:

Ikväll är det dags för det årliga entimmesjippot Earth Hour. Klockan 20.30 lokal tid släcker miljoner människor världen över lamporna för att ägna en timme åt jorden - en handling som närmast framstår som ett globalt hjärnsläpp.

Att Earth Hour skulle ha en faktisk betydelse för miljön är det få som hävdar. Vad som istället lyfts fram som det främsta skälet till att delta i den symboliska demonstrationen är att ta ställning. Men vad är det egentligen man vill ta ställning för genom Earth Hour? Att vi ska släcka lamporna oftare? Kanske det. Och det vore i sådana fall just typiskt dagens kvasireligiösa miljörörelse. Man skjuter från höften och målar upp helt fel saker som miljöfarliga.

Det är ju inte lamporna det är fel på. Det som är relevant i sammanhanget är dels hur mycket energi de förbrukar, och kanske viktigast av allt, var energin kommer ifrån. Energi och belysning i sig kan knappast betraktas som symbol för mänsklig förstörelse och destruktivitet.

Energiförbrukningen handlar framförallt om utveckling; lågenergilampan kom ju knappast till genom att man försökte spola tillbaka tiden. Vad gäller energikällor är dessa något som många miljöaktivister ofta glömmer. Bilar målas upp som djävulens avkommor och elektriciteten ses som hotfull modern expansion. Men det är ju varken bilar eller elektricitet som är hotet mot miljön. Det främsta hotet utgörs av energi som kommer från förbränning av fossila bränslen. Detta vet de flesta, men istället för att peka ut specifika miljöfaror nöjer man sig med generella protester mot den moderna civilisationen och tekniken.

Lösningen på de globala miljöproblemen ligger varken i att vi vare sig åker bil mindre, eller använder mindre elektricitet. Istället handlar det om att vi måste satsa mer resurser på forskningen. Dels behöver vi, som klimatforskare på toppmötet i Köpenhamn påpekade, satsa mer på klimatforskningen. Detta för att bättre kunna förutse vilka konsekvenser givna medeltemperaturökningar medför. Och dels behöver vi lägga avsevärt mycket mer pengar på att ta fram nya energikällor som är mer effektiva och inte släpper ut koldioxid.

Miljoner människor deltar ikväll i en global aktion som inte kan tolkas som något annat än en strävan efter att föra mänskligheten tillbaka i tiden då vi använde elektricitet i en mindre omfattning. Hur kan man annars tolka en symbolisk nedsläckning av den moderna civilisationen? Dessutom är Earth Hour ett fisförnämt hån mot alla de människor som inte har alternativet att släcka lampan och stumt protestera mot sitt eget tekniska överflöd.

En del försvarar Earth Hour genom att hävda att det inte gör någon skada. Det stämmer inte. En nyligen publicerad studie från University of Toronto, exempelvis, visar att människor har ett begränsat engagemang för miljön. Att delta i Earth Hour innebär därför att man gör det istället för någonting annat, något som kanske hade gjort en faktisk skillnad för vår planet. Det behövs riktiga åtgärder och engagemang istället för tomma och korkade gester.

Dessutom bör man fundera över om lösningen på de globala miljöhoten ligger i att vi för samhället bakåt i tiden, eller om det kanske är morgondagens teknik och utveckling som har störst chans att rädda planeten och de som lever på den.

Mer om Earth Hour: AB1, AB2, AB3, AB4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, EXP1, EXP2, GP, Jinge, Hermansro, Stefan Nilsson, Per-Anders, Gester, By á Bladet, annarkia, Med örat mot rälsen, Frödings, Ipse Cogita!.

2010-03-26

Cynisk människosyn

Enligt Expressen kommer Sverigedemokraterna föreslå att flyktingar till Sverige inte får besöka sitt hemland.

Vilka anledningar finns för att som flykting åka till hemlandet om man blivit beviljad asyl i ett annat land?

Jag ser flera. Om man fortfarande har släkt i hemlandet kan dessa ha stort hjälpbehov, ofta kommer man ensam till ett land, antingen som barn eller utan sin familj. Att besöka familjen och försöka ordna utresa åt dessa är naturligt. Alla vet hur mycket man kan längta efter sina nära och kära, så mycket att man kan utsätta sig själv för fara genom att träffa dem. Anledningarna kan vara många.

Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna ser givetvis inte detta. De ser bara människor som utnyttjar system. Illvilliga människor som lurar sitt nya hemland. Det är med den cyniska människosynen SD tänker gå till val på.

Inte med en politik som försöker lösa arbetsmarknadens problem, inte med en politik som löser upp de socialistiska knutarna i integrationspolitiken. Man går till val på misstänksamhet mot människor.

"Mistrust above all" borde vara SD:s partimotto.

Mer om Sverigedemokraterna och flyktingar: EXP, Fredrik Jönsson, SD-Fakta, Högberg, Seved Monke.

Magasinet Neo synar Wetterstrand

Läser senaste numret av Magasinet Neo. Stor intervju med Maria Wetterstrand, första delen är sedvanligt personporträtt: hon är trevlig, sympatisk och ideologiskt hal som en ål. Som vanligt med andra ord.

Som tur är ställs några hårda frågor om vart hon faktiskt står ideologiskt. Jag blir inte klokare. I sakfrågorna blir något mer tydligt. Är hon för fiskekvoter som kan köpas och säljas? "Hmmm, intressant" verkar vara svaret. Bilden av den resonerande, fördomsfria och ideologiskt obundna politikern bekräftas.

Men sanningen är att MP sade nej till förslaget redan för ett par år sedan. Hur ofta synas egentligen bilden av Wetterstrand och MP? Bra av Neo.

I kortfrågorna noterar jag att även om hon har The Economist hemma, blir det mest maken som läser den säger hon. Det märks. Möjligtvis hade hennes helt galna och farliga idéer om GMO sett annorlunda ut om hon tagit del av den internationella utvecklingen området, en utveckling som diskuteras frekvent i just Economist.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: AB, AB2, Moberg, Svensson, Vegania, Andreas Bergh, Fredrik Westerlund.

Släpp in ungdomsförbunden!

Det har varit mycket skriverier om ungdomsförbunden och skolorna. I Stockholm skriver Maria Wallhager och Christoffer Fagerberg om att skolor bör släppa in förbunden.

Folkpartiet och LUF:s linje är att skolorna bör släppa in förbunden utan åtskillnad.

Det är dags att valrörelsen börjar handla om politiska visioner och sakfrågor, inte om partier och om valrörelsen. Bort med metasnackat in med ideologin!

Mer om ungdomsförbund och skolor: GP, EXP

2010-03-25

Är Miljöpartiet mest bakåtsträvande i riksdagen?

Skriver idag om Miljöpartiet de utvecklingsfientliga på Politikerbloggen,

Alla gillar Maria Wetterstrand i 2010 års Sverige, men vad står hon för egentligen? Inte så många verkar veta det tyvärr. Det vore intressant att höra hur Miljöpartiet och Wetterstrand förhåller sig till den internationella debatten som just nu äger rum gällandes genetiskt modifierade organismer (GMO).

För ser man på Maria Wetterstrands tidigare uttalanden verkar hon inte alls positivt inställd. I en intervju publicerad på Bioteknikcentrums hemsida för ett antal år sedan menade hon på största allvar att:

“/../ [M]an ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor.”

Hon fortsatte:

“Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.”

Står Maria Wetterstrand fast vid dessa tidigare uttalanden? Det är svårt att tolka hennes ställningstagande som något annat än en obehaglig von oben-position som är lätt ha i Sverige, men knappast om man är bonde i Indien.

Ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia University uttalade sig nyligen om vikten av GMO för att lösa världssvälten. Sachs menar att GMO behövs för att öka produktionsvolymerna i syd och för att göra odlingarna mer uthålliga mot översvämningar och torka. Även FN:s World Food Program (WFP) har förordat användandet av GMO. Man menar att riskerna måste tas på allvar, men att man inte kan utesluta användandet av GMO vare sig vid katastrofhjälp eller vid långsiktig utveckling av jordbruket i syd.

Wetterstrand har fulla möjligheter att dra tillbaka sina tidigare uttalanden om GMO, men hennes parti slår fast att ”genmanipulera mat är en onaturlig process som innebär allvarliga risker för våra ekosystem” (hämtat från www.mp.se). Hur har Wetterstrands MP tänkt sig bekämpa världssvälten och öka odlingsvolymerna samtidigt som hon vill att alla ska odla ekologiskt och att GMO helt förbjuds? Det är en obehaglig grön paradox som Wetterstrand inte verkar vilja svara på där man lätt får uppfattningen att det ”naturliga” ska gå före det medmänskliga.

Goda råd är dyra och det behövs mycket fokus på teknologisk utveckling av jordbruket i världen. Inte minst måste fokus ligga på hur man kan hjälpa de småjordbruk som är beroende av goda skördar och där marginalerna är väldigt små. Miljöpartiet har antagit den så kallade “försiktighetsprincipen”, vilket i korthet betyder att man avskriver GMO som ett alternativ när det kommer till bekämpning av hunger och svält.

Vinsten av GMO kan inte överskattas. Genom att optimera grödor kan man få ut mer mat på mindre yta. Grödor kan göras mer resistenta mot skadedjur och ogräs, man kan minska behovet av bevattning och se till mindre fysiskt arbete krävs på fälten. Riskerna för dåliga skördar minskar.

Givetvis är det viktigt att utveckling av GMO-grödor görs med stor försiktighet. Det är inte ett riskfritt projekt. Däremot är det oerhört viktigt för mänsklighetens och jordens framtid. Om vi vill hushålla med naturens resurser, och samtidigt lösa världsfattigdomen och -svälten måste vi utveckla jordbruket, och i det arbetet är GMO en naturlig del.

Miljöpartiet skriver om GMO att ”[d]et ekologiska systemet är väldigt känsligt för förändringar”. Men har man hört talas om och tror på evolutionsteorin är det ju knappast naturen som är känslig för förändringar, utan snarare Miljöpartiet.

Faran och problemet är att MP:s inställning hämmar utvecklingen och utesluter en lösning som redan har räddat många miljoner liv.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: SvD, DN, EXP, AB, Eva Buskas, Johanna Melén, Sebastian Hallén, KAS, Högberg, Jonsson, Nordling.

Framtidens socialdemokrater

Det finns två lägen när SSU-ordföranden Jytte Guteland skriver. Antingen är det helt ointressant: "SSU använder tv-reklam" eller så är det fyllt av osanningar och väldigt trevande resonemang: "Reinfeldt är ingen Obama".

Socialdemokratin i ett nötskal med andra ord.

2010-03-24

Rädslan för politisk konflikt

Skriver på SVT Opinion om skolors rädsla inför att välkomna politiska partier och ungdomsförbund under valrörelsen,

"I årets val är förstagångsväljarna rekordmånga, men jämfört med tidigare valår har ungdomsförbundens möjligheter att nå ut till dem minskat drastiskt i takt med att fler och fler skolor stänger dörren. Av rädsla för Sverigedemokraterna väljer många rektorer att tysta debatten istället för att välkomna den.

Rektorerna får tyst medhåll från exempelvis Ung Vänster som vägrar att delta i debatter, som alltså tillåts äga rum, med Sverigedemokraterna.

Det finns två andra problem med att stänga ute alla ungdomsförbund i rädsla för att främlingsfientliga röster hörs. Dels lär det inte marginalisera Sverigedemokraternas inflytande. Mediestormen kring frågan ger onödigt mycket uppmärksamhet till ett parti som inte har ett enda mandat i riksdagen.

Dessutom får vi som representanter för andra partier ingen chans att ge vår syn på samhället och politiken. De elever som möter Sverigedemokratiska åsikter utanför skoltid får mindre chans att höra andra partiers argument.

Detta försvagar alltså debatten mellan partier inför eleverna. En informationskanal som absolut inte bör underskattas. Alla ungdomar sitter inte bänkade framför Agenda och tittar med andakt på Reinfeldt och Sahlins totalt avideologiserade och lama debatter.

Detta leder oss in på problem nummer två, som handlar om demokrati. En fungerande demokrati bygger på pluralism där människor kan göra medvetna och välinformerade val. Problemet med att stänga ute politiska partier från skolan är att många ungdomar - som dessutom kommer ha rätt att rösta i år - får begränsad tillgång till information om möjliga politiska val.

Att som Anders Samuelsson (M), i ett tidigare inlägg, skriva "att det är inget självändamål att politiska partier skall ha rätt att komma in i skolan" är cyniskt. Hur menar han annars att man ska få en förståelse för vårt parlamentariska system?

Den naturliga kontakten med parlamentarismen är svår att förmedla med bara läroböcker. Ungdomar måste få komma i kontakt med politikens livsnerv: Den politiskt aktiva personen. Risken med ett ointresse för val, partier och politik överstiger kortsiktig bekvämlighet från rektorer och personer som Samuelsson. Att på grund av de problem som uppstått helt bannlysa den praktiska politiken från landets skolor kommer straffa sig i längden.

Det finns en oerhörd kraft i att en politiskt aktiv artonåring har chansen att samtala med en gymnasieelev. Det väcker engagemang och en förståelse för demokratin som är svår att väcka inom samhällskunskapsundervisningen.

Det tjänar som ett viktigt komplement till undervisningen, praktisk politik där man kan ställa frågor och diskutera. Skolor kan ordna temadagar eller liknande för att se till att mötet sker under ordnade former - vi kommer bara om vi är inbjudna och när det passar.

För vår del handlar det inte bara om att diskutera demokrati och politiska uppfattningar, våra kampanjer är också vår viktigaste källa till medlemsvärvning. Eller mer rakt på sak: Inga kampanjer på gymnasieskolorna innebär utraderingen av många ungdomsförbund. Det finns en fara med att förbunden blir små elitorganisationer utan nya medlemmar och den förnyelse dessa medför.

Jag är övertygad om att det enda sättet att försvara yttrandefriheten är att själv utnyttja och pröva den, inte att begränsa eller villkora andras rätt till den. Demokratin och det fria samhället kan inte tas för givet. Samhällsnormer traderas inte genetiskt, de måste vinnas för varje generation. Den äldre generation som nu försöker säkra det öppna samhället genom illa dold censur kommer inte lyckas."

Moralen som pekpinne, eller elbatong


Även om nu Ask under stor press tagit tillbaka sitt första uttalande är det på plats att vi inte glömmer vad det är som precis hände. Det är också oroväckande om hennes uttalande inte ses i ett större perspektiv.

Jag vill påminna om att all politik är en strävan efter det goda samhället. Platon hade en utopi, en ritning för det ultimata samhället. Där fanns idealmänniskor, idealfamiljer och idealrelationer. Aristoteles däremot hade och presenterade redskap för att nå det goda samhället. Han menade att samhällets största strävan bör vara att ständigt förbättras.

När man ska försöka bli klok på Beatrice Ask och de "signaler" hon vill skicka till samhället gällandes sexköp ska man kanske illustrera det med hjälp av skillnaden mellan utopister och pragmatiker. För i kampen mot sexköp och för sexköpslagen får vissa allt oftare något utopiskt i ögonen. En idé om det goda sexet samsas med en benhård idé om sexualitetens maktstrukturer. Lyckligt sex kan definieras och olyckligt sex lätt pekas ut. Sex där pengar är inblandade blir orent och per definition fruktansvärt samt förtryckande.

Under många långa diskussioner om sexköpslagen där jag försökt övertyga om dess osäkra - eller i värsta fall skadliga verkan - avslutas ofta samtalet (?) med att motdebattören resignerat utbrister "men den ska skicka en signal att köp av sex är fel!". Signaler skickar den, som alla lagar. Men fyller den ingen funktion och dess nytta är tveksam då måste det handla om något annat.

Ett kärnfullt stycke skrivet av Petra Östergren i senaste Axess förklarar vad det kan handla om,

"Ett annat användningsområde för lagen, och som det tidigare skrivits om, är hur den kan förstärka den nationella identiteten. Det finns flera relaterade och ihållande självbilder om svenskhet, menar socialantropologen Don Kulick, självbilder som är sammanlänkade med hela folkhemsidén. En av dessa är den om moralisk rättfärdighet. Neutralitetspolitiken, motståndet mot Vietnamkriget, regeringsstödet till Kuba och ANC gav en hel generation svenskar en känsla av att vara mer politiskt medvetna, humana och moraliska än människor i andra länder. Självbilden hamnade dock i kris när den svenska ekonomin gick sämre, neutraliteten ifrågasattes och välfärdsstaten började monteras ned. Man behövde något nytt att känna sig stolt över, något inte lika kostsamt."

Ask förskjuter hela tiden fokus från sitt snedsteg till de förutbestämda "offren". "Det är för offrens skull", "vi måste skicka signaler" osv. Beatrice Ask försöker uppenbart dölja sitt fel. Men det är i ivrigheten med vilken hon försvarar sitt tilltag där det riktigt allvarliga problemet finns. I sitt påstådda försvar för "de svagaste" tar hon sig rätten att göra precis vad som krävs.

Om det är så att den viktiga rättsprincipen - du är oskyldig till motsatsen är bevisad - tummas eller rentav upphävs, är mindre intressant för Ask. Hon erkänner inte rakt av fel utan menar att ändamålen helgar medlen. Målet är det viktiga, inte vad som går förlorat på vägen [till träldom]. Det är en klassisk vänsterinställning till rättigheter och friheter.

Det är inte säkert att de flesta anser att Asks avsikter är så fel egentligen. Gredelina kuvert kanske var fånigt men signaler vill vi skicka, menar man. Det är viktigt att vi inte fastnar i en enkelspårig kritik av själva förslaget. Under ytan ligger något betydligt farligare. I strävan efter att realisera sitt projekt, sin utopi är alla medel tillåtna.

Mer om Beatrice Ask och sexköpslagen: SvD SvD2, EXP EXP2, AB, AB2, DN, Badlands Hyena, Dackefejden, Myndighetskontroll, Wagenius, Troberg, Falkvinge, Lindbäck, Frykman.

Ursäkt eller avgå

Vore det inte bättre om krishanteringen kring Asks gredelina kuvert gjordes lite bättre? Det har gått ett antal dagar sedan vår justitieminister visade sig vara den i landet minst lämpliga att ha just det jobbet.

Hur svårt ska det vara, som jag skrev när jag blev vald till ordförande - och skrev om integriteten och alliansen att - "Det kommer inte framstå som en förlust eller ens tecken på bristande regeringsduglighet om man erkänner fel, snarare kommer det visa på en sällsynt form av politisk mänsklighet - man begår ibland fel, och då är det ok att rätta till dem utan att förlora ansiktet".

Reinfeldt har erkänt att det handlar om en politisk groda, för att uttrycka det milt. Men från Ask är det beklämmande tyst. Det hade troligtvis gå att förlåta om hon verkligen erkände fel och bad om ursäkt.

Hon verkar fortfarande stå bakom sitt förslag. Hur förklarar man annars tystnaden? Ett kort pressmeddelande från departementet. "Hej, förlåt, blev överentusiastisk, försökte imponera på publiken, inser nu hur det bryter mot rättssamhällets principer". Det hade varit det det enda rätta och visat att hon förstått det allvarliga med förslaget. Alternativet är avgång.

Är detta konsekvensen av att ha en justitieminister som inte har juridisk examina? Eller mig veterligen inte ett högskolepoäng juridik?

Se även, AB, AB2, AB3, SVD, NWT, GP, GP2, SDS, Liberati, Pophöger, Westerlund.

2010-03-23

Miljöpartiets oansvariga alternativ

Äntligen! Regeringen föreslår ersättandet av de befintliga kärnkraftsreaktorerna. Det är välkommet i en tid när vi både måste utveckla nya rena energikällor samtidigt som vi kämpar för att Europa inte görs beroende av kol och gas.

Lägligt nog debatterade jag idag mot Maria Ferm (MP) just kärnkraften på Nyheter24. Frågan var främst om man kan ha en ansvarsfull energipolitik om man samtidigt som miljöpartiet över en natt vill avveckla kärnkraften och ersätta den med... Ja det är inte sagt vad man vill er sätta den med - förnyelsebara energikällor säger man utan att vara specifik. Hur man tänkt sig att det ska gå till i en verklighet som påminner om våran är en annan fråga. Både jag och Maria är eniga om att man bör ersätta kärnkraften, skillnaden är att jag vill göra det ansvarsfullt.

Innan man har stabila energikällor som inte är beroende av väder och vind måste främst industrin ha en energikälla som är konstant. Det finns än så länge ingen ersättning, inget svar fick jag heller i dagens debatt. Vill man driva seriös miljöpolitik kan man inte låtsas om som om en avveckling av kärnkraften kommer fungera i ett Europeiskt perspektiv. Beroende av rysk gas och smutsiga energikällor kommer öka om vi inte fokuserar på forskning och samtidigt utvecklas kärnkraften.

Regeringens förslag är välkommet. På den motsatta sidan är det tydligt vad man vill.

Se även AB, Mark Klamberg, Seved Monke, SVD

2010-03-22

F! visar ideologisk ryggrad

Du får välja vilken färg du vill på bilen så länge den är svart. Så sägs det att Henry Ford beskrev valet av bilfärg när massproduktionen av T-Forden hade kommit igång.

Feministiskt Initiativ verkar tagit intryck av Ford när det är dags att sätta agendan inför valet. Du får välja vilken fråga du vill så länge det är en på förhand vinklad och korrigerad fråga (helst av valfri vänstervriden humanistisk institution i Sverige).

Sedan märker jag (via Johan Ingerö) att F! på sin riksdagslista placerat Roya Hakimnia. Samma Roya som för något år sedan skrev följande på sin blogg om Dilsa Demirbag-Sten och Gulan Avci:

"Båda är gifta med svenska män och säger sig försvara invandrarkvinnor mot så kallad 'hederskultur', alltså patriarkatets motståndare när den mantlas av svartskallemän, men inte annars."

och

"Karriären går snabbt uppåt när man deltar i samhällets demonisering av blattemän och försköningen av svenska män."

samt

"Positioner de förvärvat genom att gifta sig vitt, använder de för att anklaga viktigt antirasistiskt arbete för att vara rasistiskt. De är blattar som blivit blinda av att sitta bekvämt i mjuka soffor med svenska män och göra karriär på att svara på maktens begär av inställsamma alibin"

Roya försökte i ett senare inlägg försvara sig med hjälp av en oerhört ful fint:

"Jag använder foucaults maktperspektiv med radikalfeministiskt tillägg. Dessutom tycker jag att man i yttrandefrihetens namn bör kunna pröva ståndpunkter utan att bli påhoppad och förlöjligad."

Jag bloggade om det hela när det begav sig.

Vänstersekten F! har talat och nu satt riksdagslista. Noterar även att Farc-Feiler befinner sig på Vänsterpartiets lista i Stockholm. Vänstersekterna mobiliserar inför valet.

Självmål att stämpla Sverigedemokraterna

Idag skriver jag på Sourze om debatten med och om Sverigedemokraterna. Anledningen till temavalet var ett e-mail jag fick från initiativtagaren till www.sverigedemokraterna.de. Domänvalet är underligt, men bitarna faller sakta på plats när man går in på sidan. En rent ut sagt löjlig menylayout och typsnitt som ska föra tankarna till Nazityskland är kontentan av det visuella budskapet.

Skaparna skjuter sig i båda fötterna redan innan de öppnat munnen:

"I början av den här månaden lanserades sajten sverigedemokraterna.de, en sida som säger sig ta upp kampen, på internet, mot Sverigedemokraterna. Men vad den i själva verket visar är att SD:s i särklass bästa valarbetare inte är partiets egna sympatisörer, snarare är det dess motståndare som är det.

Internetsidan sverigedemokraterna.de är ännu ett av otaliga initiativ som vill "bevisa" att Sverigedemokraterna har fel. Men vad är det egentligen de har fel i? Jag tycker deras politik är värdelös, men det tycker jag om Vänsterpartiets politik också. Men just Sverigedemokraterna har tydligen fel - de tycker inte fel, de har fel. Sverigedemokraterna anklagas för att stödja högerextremism i Europa, men det faktum att Vänsterpartiet skänker svenska skattepengar till vänsterextremister verkar inte uppröra särskilt många.

Och man har inte bara bestämt att Sverigedemokraterna har fel, man har även bestämt att de är rasister. För ungefär en vecka sedan publicerade Sifo sin senaste väljarundersökning - och Sverigedemokraterna fick 3,8 procent. Fyra procent av svenska folket är inte rasister, och även om så hade varit fallet, tror någon att man blir mindre benägen att rösta på ett visst parti för att ett relativt enat etablissemang kallar en för rasist? Rasiststämpeln är uttjatad, ofta felaktig, och tjänar inget som helst syfte.


Detta är ett stort självmål.


Flera hundratusen britter gick med i en Facebookgrupp mot British National Party (BNP), men hur mycket hjälpte det egentligen i valet till Europaparlamentet? Och då ska man komma ihåg att BNP är långt mycket mer extremt än SD, i både åsikter och beteende. Om frekvensen av rasism- och nazismanklagelser hade varit ett mått på hur bra motståndet är mot nationalistiska och främlingsfientliga partier, då borde både SD och BNP vara nere för räkning, eller hur?

Istället blev BNP så stora att BBC kände att man inte kunde ignorera dem, utan var tvungen att bjuda in partiledaren Nick Griffin till programmet "Question Time". Där gjorde Griffin bort sig helt på egen hand. Något man tyvärr inte brukar kunna säga om Jimmie Åkesson, som endast behöver behålla lugnet för att vinna TV-sända debatter i Sverige.

Det märkligaste av allt detta är ändå hur viktigt det verkar vara att påpeka att SD har fel. Kan kritiker inte istället försöka förklara varför de menar att de har rätt? Det är nästan som om SD hade en minoritetsregering och 95 procent av landet befann sig i opposition. Innan SD ens har lanserat sitt valmanifest har man bestämt sig för att de har fel. Och det verkar vara det enda man vill tala om.

En del säger att man i Danmark inte lyckades stänga ut nationalisterna genom att ta debatten med dem, men problemet var inte att man tog debatten i sig, utan att man bara talade om deras åsikter och inte om sina egna. Det bästa sättet att hantera nationalistiska och främlingsfientliga partier är att göra på samma sätt som man vinner val på i största allmänhet; genom att prata om sin egen politik och förklara varför den är bäst givet alla andra alternativ. Ibland behöver man inte krångla till det så mycket."

Mer om Sverigedemokraterna: SvD1, SvD2, SvD3, DN, DN2, AB1, AB2, Exp, Markus Ketolainen, Carina & Stefans, Statarkatten, Ronny Persson, NMPK1, NMPK2, Affärs- och handelsbloggen, Moruti, Guacamole, Politiskt Inkorrekt, Vår stund i Sverige, DKVV, Fredrik Jönsson, Johan Ingerö, Gammelsvensk, Jessica Elert, louise!, Lennart Waara, Bawars Värld!, Fria Tider, SD-kuriren, SD-fakta.

Wetterstrand och overkligheten

"Vem kan citera de fem viktigaste saker Wetterstrand har sagt? De tre? Två? Hennes främsta styrka kan vara att hon inte är Mona Sahlin."

Expressen sätter huvudet på spiken. Men Maria Wetterstrand bör inte bedömas utifrån vad hon inte sagt utan baserat på det hon faktiskt har sagt och som bör uppmärksammas. Det leder mig till diskussionen om GMO. Maria Wetterstrand sa för några år sedan i en intervju:

"Förespråkarna menar att man ska låta konsumenterna själva välja när de står framför butikshyllorna…"

"-Nej, man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Om omsorgen är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor då behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Jag förnekar inte att man måste vara varsam och ha en god forskning på området. Men att som Wetterstrand rakt av avvisa teknologi som skulle kunna rädda miljoner människoliv och bevara jordens natur och resurser är obehagligt. Wetterstrand är tydlig med sin bristande verklighetsanknytning i intervjun:

"Ett av bioteknikbranschens argument är att GMO-grödorna minskar behovet av kemisk bekämpning. Är det något som bevekar en miljöpolitiker?"

-Nej, och dessutom råder det delade meningar om deras argument. Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.

Wetterstrand borde åka på turné till Brasilien, Mexico och Indien samt subsahariska Afrika. Där kan hon predika sin ekologistiska dröm. Samtidigt kan vi andra fortsätta fundera på hur man ökar odlingsvolymerna, gör handel rättvis, bevarar jordens resurser samt hindrar svält.

Varför inte en debatt mellan Jeffrey Sachs och Maria Wetterstrand?

Mer om GMO, Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: Sofia Nerbrand, Waldemar Ingdahl.

Är SD landets visionärer?

Är Sverigedemokraterna det parti som monopoliserat den politiska passionen? Den tesen driver Martin Ezpeleta på Aftonbladet. Han gör en klok analys, men jag vill utveckla resonemanget lite.

Det är inte nödvändigtvis SD som har monopoliserat passionen och därmed fått en särställning i svensk politik. Det är snarare det politiska etablissemanget och dess reaktion som satt nytt rekord i förvirrad politisk passion.

Genom att konstant tala om och inte med Sverigedemokraterna har man gett bränsle till den passion Ezpeleta skriver att SD har. Det är som barnet som varken är älskat eller uppmärksammat och då behöver bli hatat. Man har gett detta barn all uppmärksamhet i världen. Tyvärr fel sådan.

Vi måste inse att denna taktik inte fungerar. Det är inte vettigt att skriva om partiet, utan det är dags att prata om egna visioner och egen sakpolitik. Skrämselpropaganda och fåniga anklagelser samt invektiv har gjort exakt noll för att påverka bilden av SD. Därför ger jag Ezpeleta rätt halvvägs.

Visst är det mycket känslor kring Sverigedemokraterna, men det är inte deras eget verk - det har de alla andra att tacka för.

Mer om Sverigedemokraterna: Simon Nyström, Odelberg, Bloggo, SD fakta, Lilli Severin, Two Invandrare, Canute Ocean.

Ger Ask aldrig upp?

Man hade kunnat anta att Beatrice Ask efter sin sträng av misstag kontemplerar tystnad eller rentav bättring. Men nej, hon är tvungen att i Aftonbladet försöka försvara drogtester av barn.

Hennes främsta argument är att den svenska politiken har lyckats bättre än den drogliberala. Detta skulle Ask leda till lägre antal missbrukare. Därför måste nolltoleransen sträcka sig lägre lägre ner i åldrarna. Där slutar argumentationen.

Notera först användandet av ordet "drogliberal" för att beskriva andra länders politik. Det är en klumpig samt okunnig formulering om "andra" länder. Vilka det är undviker hon skriva ut, kanske för att det skulle vara pinsamt med en faktisk jämförelse? Sverige är inget drömland för missbrukare och vi har ett mycket högt relativt antal döda missbrukare.

Det enkla konstaterandet att vår politik varit överlägsen ger alltså carte blanché till vad som helst. Med hjälp av denna fenomenala slutledningsförmåga blir alltså drogtester av barn befogat. All vilja till resonerande, avvägningar osv är som bortblåst.

Mer om Beatrice Ask: Scaber Nestor, Svensk Myndighetskontroll, LouiseP, Alltid rött.

2010-03-19

Asks gredelina brev - snart i en brevlåda nära dig!

"Det borde vara... Jaaaa, gredelina eller vad vi nu ska hitta på för färg" - Beatrice Ask, justitieminister

Jag är visserligen ingen konstnär, men jag har besparat Ask lite reklambyråkostnader. Hon ville skicka gredelinfägrade kuvert till brottsmisstänkta, och voila! - jag tog mig friheten att skriva ihop ett utkast. Och även om det är tänkt som ironi, är det nog tyvärr något liknande som Ask har tänkt sig ska stå i brevet.

"Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex,” säger hon.

Huruvida personen faktiskt har gjort sig skyldig till ett brott verkar emellertid inte spela någon roll...

Mer om Beatrice Ask och brottsmisstanke: AB1, AB2, AB3, AB4, SvD, SvD:s ledarblogg, DN, Tokmoderaten, Alliansfritt Sverige, apg29, Mitt i steget, Vargen, Robsten, Daniel Sturesson, Pezster, Anna Troberg, Svensson, Juridikflickan, Mina Moderata Karameller, Hos Petra, Nina Moradi, Motpol, Dexion, Juridikbloggen, Magnus Tycker, Ola Nordebo.

Vill Ask döma alla misstänkta?




Nu föreslår Beatrice Ask att personer som misstänks för att ha köpt sexuella tjänster ska outas, skämmas, och hängas ut:

"Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuverten och skicka hem till folk som var misstänkta för detta. För jag tror att det värsta som kan hända många av dem som är ute och köper sex, det är att någon i omgivningen får reda på att de har varit ute i detta. Om frun får reda på det, eller om grannen får reda på det."

Så kreativt av justitieministern! Färgade kuvert! I konsekvensens namn föreslår jag gula kuvert till bedrägerimisstänkta. Blå till skattefuskare, röda till fortkörare samt beige till snattare. Avslutningsvis bruna kuvert till ministrar som inte förstår rättssystemet och som levererar korkade förslag i en rasande fart!

Ask vill alltså att människor som är misstänkta för ett brott ska raseras som människor. Att rättssystemet tar på sig ansvaret att på rena indicier stämpla personer. Justitieministern föreslår återinföra skampålen i Sverige. Kan det tolkas som något annat?

Mer om Beatrice Ask och brottsmisstanke: UNT, AB, BL

Ord som ord, eller?

I en tid när man konstant klumpar ihop muslimer med islamister, judar med Israel är det uppfriskande att läsa en artikel skriven av Seyfettin Balta,

"Betyder det att över en miljard muslimer som inte har satt sin fot i Tensta har rätt att uttala sig om oss? Efter programmet träffade jag många i Tensta som var besvikna över att journalister vänder sig till en självutnämnd representant istället för att prata med oss som bor här."

Det finns ett par tydliga problem i debatten. När det skrivs eller talas om "Islamism" är vissa vettskrämda för att man stämplar alla muslimer. För de flesta (inklusive majoriteten muslimer) är skillnaden solklar. När ordet "muslimer" används för att därefter dra en slutsats är det lika generaliserande som att skriva "Svenskar är alltid..."

När man behöver ett uttalande som rör minoritetsgrupper faller det ofta på självutnämnda talespersoner eller språkrör att uttala sig för hela gruppen. Tydligen räcker det för att få den muslimska "rösten" eller färdiga "åsikten".

Vilka andra grupper behandlas på detta sätt? Att bli fråntagen möjligheten att uttrycka sin egen åsikt, att bli stämplad och hopbuntad på godtyckligt sätt. Det behövs en diskussion om hur organisationer, föreningar och sammanslutningar tar sig rätten att uttala sig i namnet av flera hundratusen människor i Sverige.

Ohly & Feiler hycklar om mänskliga rättigheter

Med mild förvåning läser jag följande mening i dagens SvD Brännpunkt:

"Vänsterpartiet står alltid för mänskliga rättigheter, oavsett var i världen de kränks eller inskränks."

Författarna är Dror Feiler och Lars Ohly. Men låt oss backa och sätta dessa tämligen harmlösa ord i perspektiv. Vi kan då konstatera att:

Dror Feiler öppet stödjer FARC-gerillan i Colombia. En gerilla som är terroriststämplad, ägnar sig åt narkotikahandel, kidnappningar och summariska avrättningar. Feiler är såpass tjenis med gerillan att han spenderat flera veckor hos den:

"Dror Feiler har besökt Colombia ett antal gånger under de senaste 10 åren, och vid flera tillfällen vistats några veckor i FARC:s gerillaläger i Colombias djungler. FARC /.../ är en gerillagrupp i Colombia som fört en väpnad kamp mot regeringsstyrkor i varierande omfattning sedan bildandet 1964."

Vad tur att Feiler lugnt kunde sätta sig på planet hem till Sverige efter denna mysiga sejour. En privilegium FARC nekar många andra.

I kampen för den socialistiska utopin är alltid mänskliga rättigheter satta på undantag. Civila människor tvingas ge upp sina rättigheter för tjäna de högre syftena staten och revolutionen.

Att Vänsterpartiet låtsas om något annat är ett hån mot alla de som har levt i socialistiska experimentsamhällen. Att dessutom Lars Ohly öppet associerar sig med Dror Feiler är också anmärkningsvärt, även om det kanske inte är så oväntat egentligen.

Läs mer om Lars Ohly och socialism: Roger Haddad, Isabella Jernbeck, Baccus', Rolf Eriksson, Norah4you, Jonas Sjöstedt.

Gemenskap i svenskhet

Skriver i dagens Nerikes Allehanda (ej på nätet) om den föreslagna samhällsorienteringen. Ett angeläget ämne där samhällsnormer och svenskhet bör hamna i fokus. Gemenskap är ett ord som måste laddas positivt.

-

När Italien som modern stat grundades utbrast statsmannen Massimo d’Azeglio, ”Italien är skapat, nu måste vi skapa italienare!” Italien fanns, men knappt någon kände sig som italienare. Man var romare, napolitan, sicilianare och liknande. Kanske är det på samma sätt i Sverige år 2010? Alla vet vi vad landet Sverige är, men vet vi vad en svensk är? Och hur många känner sig egentligen som svenskar?

Förra året tillsatte integrationsminister Nyamko Sabuni en utredning som skulle fastställa hur en samhällsintroduktion för nyanlända kan utformas. Målsättningen var att skapa en kurs som fastslog vilken värdegrund som finns i samhället, och hur denna på bästa sätt kan förmedlas till nyanlända.

Statsvetaren Erik Amnå från Örebro universitet fick rollen som utredare, och nu har resultatet kommit. I utredningen konstateras att en ”samhällsorientering kan sägas syfta till att fördjupa ett slags medborgaranda”.

För det är precis det som behövs i Sverige - ett land där hela världens folk finns representerade. Vi behöver inte gammal och bakåtsträvande nationalism, utan en svenskhet som strävar efter utveckling och är öppen för alla. En känsla av tillhörighet som kan omfatta alla i vårt något udda men mycket vackra land.

Den samhällsorientering som föreslås av regeringen kommer att omfatta sextio timmar. Det blir en generell orientering i grundläggande rättigheter och skyldigheter i vårt demokratiska samhälle. Det handlar inte om privata värderingar; vilket fotbollslag som är bäst, eller vilken dokusåpa som är inne. Utredningen skiljer föredömligt på privata seder, och det som ska gälla för alla i samhället. Dessutom kommer kursen innehålla ”vardagskunskap av praktisk natur liksom institutionella och organisatoriska aspekter av demokrati och välfärdsstat."

Det handlar alltså om samhällsnormer och inte om personliga, subjektiva värderingar. En del kanske skräms av tanken att man ska sprida kunskap om svenska värderingar, eftersom det explicit innebär att det också finns osvenska värderingar. Men alla samhällen behöver någon form av sammanhållning, och eftersom vi i Sverige värnar om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och barns rättigheter, känns det fullt rimligt att dessa värderingar förmedlas.

Förslaget om samhällsorientering är välbalanserat; den lägger inte för mycket vikt på svenskheten men förnekar inte heller behovet av en sammanhållning, och att det faktiskt finns gemensamma värden i vårt land. Integrationspolitik, och åtgärder för underlätta för nyanlända handlar emellertid om många saker. Till de mest akuta integrationsproblemen hör den stela arbetsmarknaden som med en alltför stark arbetsrätt ger en stor trygghet till de som redan har arbete, men sätter upp enorma trösklar för de som står utanför arbetsmarknaden. Vi ser också en hårt reglerad bostadsmarknad som starkt bidragit till segregationen i vårt samhälle.

Den nya samhällsorienteringen bör därför ses som ett bra första steg mot ett mindre splittrat land. Samtidigt kommer Sverige aldrig att bli ett enat land om vi inte också fortsätter arbeta hårt för att lösa de andra problemen som framförallt handlar om sysselsättning och boende.

Mer om Sverige, svenskhet och integration: Integrationsbloggen, IB 2, VN, Expressen, SD, KB, HD, Peter Soilander, Kent Persson, Per Ankersjö, Trillingnöten, Mitt levande liv.

2010-03-17

Stänga ute Sverigedemokraterna - en riktig björntjänst

Idag rapporterar media om att många skolor fortfarande inte släpper in Sverigedemokraterna . Givetvis är det upp till varje skola att bestämma vilka som ska få tillträde till skolans lokaler, men det blir tyvärr mycket problematiskt när man i samma veva nekar alla andra partier möjlighet att träffa eleverna.

"Vi har inget val, antingen alla eller ingen. Och jag vill inte släppa in öppet främlingsfientliga partier på vår skola," säger Dan Sundblad, rektor på Arlanda gymnasium.

Det finns två huvudsakliga problem med denna hållning. Dels lär det inte marginalisera Sverigedemokraternas inflytande. Förutom att mediestormen kring denna fråga ger onödigt mycket uppmärksamhet till ett parti som inte har ett enda mandat i riksdagen, riskerar det att spä på martyrskapet. Dessutom får inte vi som representerar andra partier chans att ge vår syn på samhället och politiken. De elever som möter Sverigedemokratiska åsikter utanför skoltid får mindre chans att höra andra partiers argument. Detta försvagar alltså debatten mellan partier - som absolut inte bör underskattas, i synnerhet inte när det gäller ungdomar som kanske inte sitter bänkade framför partiledardebatten i "Agenda". Efter den senaste Sahlin/Reinfeldt drabbningen lär det vara ännu färre unga som tycker att politik är spännande.

Detta leder oss in på problem nummer två, som handlar om demokrati. En fungerande demokrati bygger på pluralism där människor kan göra medvetna och välinformerade val. Problemet med att stänga ute politiska partier från skolan är att många ungdomar - som dessutom kommer ha rätt att rösta i år - får begränsad tillgång till information och därför riskerar att inte visa sitt stöd för det parti vars åsikter som kanske bäst överensstämmer med sina egna.

Jan Björklund har bett Skolverket ta fram riktlinjer för vad som ska tillåtas och inte i specifikt denna fråga, och besked kommer att lämnas senast den 15 april.

Tillsvidare kan vi konstatera att Dan Sundblad och de rektorer som stänger ute de politiska partierna gör en riktig björntjänst.

Mer om skolor som stänger ute politiska partier: SvD1, SvD2, GP1, GP2, Aftonbladet, Tokmoderaten, Jinge, Mats Persson, Back Nilsson, Kent Persson, Emil Broberg, Mikael Persson, Lizzie's.

2010-03-16

Lästips!

Timothy Garton Ash krönikor köps in av DN, mycket bra drag.

Dessutom är Nathan Shachars artikel i senaste Axess obligatorisk läsning. En ordentligt överblick över den ideologiska utrikespolitiken i Sverige. Stort fokus på vänstern. Artikeln är extra intressant med tanke på vänsterns nutida vurm för Hugo Chavez.

Qaisar Mahmoods artikel i Expressen "Se individen!" är även den mycket läsvärd.

Ask leker med elden

Det finns flera faror och frågor som kommer med förslaget om drogtester av barn under 15. Några av dem är:

- Det ligger nära tillhands att misstänka att regeringen nu banar väg för en sänkning av den så kallade straffmyndighetsåldern.

- Det blir mer en straffrättslig fråga än något annat. Även om socialen finns med på något hörn blir det tveksamt vems ansvar frågan blir.

- Är verkligen tvångsomhändertagande och obligatoriskt drogtest för barn under 15 den bästa lösningen för att komma åt drogproblem?

- Vad gör detta ingrepp för barn som skulle vara oskyldiga?

- Hur kan detta komma att missbrukas av poliser som utpressning? Det har skett tidigare. Detta behöver givetvis inte döma ut all polisiär verksamhet men är en risk.

- Är det främst med polisiär verksamhet vi vill bekämpa narkotikamissbruk bland barn och ungdomar? Många av dessa unga har en svår uppväxt eller bakgrund. Många har behandlats illa av sina föräldrar eller förmyndare och har oerhört svårt med auktoriteter. De har blivit stämplade som oviktiga och värdelösa tidigare. Att närma sig dessa individer bör göras med största försiktighet. Socialen gör definitivt ett bättre jobb än poliser med detta. Själva faktumet att polis inkallas är ju en signal att barnet har gjort fel, rentav ett allvarligt brott. Det kanske är en signal Ask vill skicka till dessa unga människor men det hjälper dem inte ett jota. Ett försiktigt närmande från offentligheten kan hjälpa, att bli stämplad som kriminell och utsättas för tvång är inte vägen fram.

Lagrådets yttrande om drogtester av barn är värd att läsas i sin helhet. Att kontakt måste tas med åklagare avhjälper inte problemet, konstaterar Lagrådet i sitt yttrande:

"Som anförs i lagrådsremissen kan man räkna med att de flestadrogtester kommer att tas på kvällar och helger när det kan vara svårt för polisen att etablera kontakt med socialtjänsten. Enligt remissen får därför en åklagare besluta om drogtester utan föregående kontakt med socialtjänsten. Det ger polisen möjlighet att förhöra dem som lämnat prov som visat sig innehålla spår av narkotika om vem de köpt narkotikan av."

Det är många viktiga invändningar i Lagrådets remiss. Generellt konstateras att det är en förskjutning från socialtjänst till brottsbekämpning som är det stora problemet. I den kritiken instämmer även jag.

Frågan är nämligen: kommer förslaget hjälpa barn ur missbruk, eller riskerar det istället att bara förvärra problemen?

Mer om Beatrice Ask och Lagrådet: Aftonbladet, SvD, Jens Odsvall, Daniel Karlsson, Karl Hellberg, Niclas Selberg, André Medborg, Thomas Tvivlaren, Accent, Amanda Brihed, Roger Jönsson.