Skriver på SVT Opinion om skolors rädsla inför att välkomna politiska partier och ungdomsförbund under valrörelsen,
"I årets val är förstagångsväljarna rekordmånga, men jämfört med tidigare valår har ungdomsförbundens möjligheter att nå ut till dem minskat drastiskt i takt med att fler och fler skolor stänger dörren. Av rädsla för Sverigedemokraterna väljer många rektorer att tysta debatten istället för att välkomna den.
Rektorerna får tyst medhåll från exempelvis Ung Vänster som vägrar att delta i debatter, som alltså tillåts äga rum, med Sverigedemokraterna.
Det finns två andra problem med att stänga ute alla ungdomsförbund i rädsla för att främlingsfientliga röster hörs. Dels lär det inte marginalisera Sverigedemokraternas inflytande. Mediestormen kring frågan ger onödigt mycket uppmärksamhet till ett parti som inte har ett enda mandat i riksdagen.
Dessutom får vi som representanter för andra partier ingen chans att ge vår syn på samhället och politiken. De elever som möter Sverigedemokratiska åsikter utanför skoltid får mindre chans att höra andra partiers argument.
Detta försvagar alltså debatten mellan partier inför eleverna. En informationskanal som absolut inte bör underskattas. Alla ungdomar sitter inte bänkade framför Agenda och tittar med andakt på Reinfeldt och Sahlins totalt avideologiserade och lama debatter.
Detta leder oss in på problem nummer två, som handlar om demokrati. En fungerande demokrati bygger på pluralism där människor kan göra medvetna och välinformerade val. Problemet med att stänga ute politiska partier från skolan är att många ungdomar - som dessutom kommer ha rätt att rösta i år - får begränsad tillgång till information om möjliga politiska val.
Att som Anders Samuelsson (M), i ett tidigare inlägg, skriva "att det är inget självändamål att politiska partier skall ha rätt att komma in i skolan" är cyniskt. Hur menar han annars att man ska få en förståelse för vårt parlamentariska system?
Den naturliga kontakten med parlamentarismen är svår att förmedla med bara läroböcker. Ungdomar måste få komma i kontakt med politikens livsnerv: Den politiskt aktiva personen. Risken med ett ointresse för val, partier och politik överstiger kortsiktig bekvämlighet från rektorer och personer som Samuelsson. Att på grund av de problem som uppstått helt bannlysa den praktiska politiken från landets skolor kommer straffa sig i längden.
Det finns en oerhörd kraft i att en politiskt aktiv artonåring har chansen att samtala med en gymnasieelev. Det väcker engagemang och en förståelse för demokratin som är svår att väcka inom samhällskunskapsundervisningen.
Det tjänar som ett viktigt komplement till undervisningen, praktisk politik där man kan ställa frågor och diskutera. Skolor kan ordna temadagar eller liknande för att se till att mötet sker under ordnade former - vi kommer bara om vi är inbjudna och när det passar.
För vår del handlar det inte bara om att diskutera demokrati och politiska uppfattningar, våra kampanjer är också vår viktigaste källa till medlemsvärvning. Eller mer rakt på sak: Inga kampanjer på gymnasieskolorna innebär utraderingen av många ungdomsförbund. Det finns en fara med att förbunden blir små elitorganisationer utan nya medlemmar och den förnyelse dessa medför.
Jag är övertygad om att det enda sättet att försvara yttrandefriheten är att själv utnyttja och pröva den, inte att begränsa eller villkora andras rätt till den. Demokratin och det fria samhället kan inte tas för givet. Samhällsnormer traderas inte genetiskt, de måste vinnas för varje generation. Den äldre generation som nu försöker säkra det öppna samhället genom illa dold censur kommer inte lyckas."
"I årets val är förstagångsväljarna rekordmånga, men jämfört med tidigare valår har ungdomsförbundens möjligheter att nå ut till dem minskat drastiskt i takt med att fler och fler skolor stänger dörren. Av rädsla för Sverigedemokraterna väljer många rektorer att tysta debatten istället för att välkomna den.
Rektorerna får tyst medhåll från exempelvis Ung Vänster som vägrar att delta i debatter, som alltså tillåts äga rum, med Sverigedemokraterna.
Det finns två andra problem med att stänga ute alla ungdomsförbund i rädsla för att främlingsfientliga röster hörs. Dels lär det inte marginalisera Sverigedemokraternas inflytande. Mediestormen kring frågan ger onödigt mycket uppmärksamhet till ett parti som inte har ett enda mandat i riksdagen.
Dessutom får vi som representanter för andra partier ingen chans att ge vår syn på samhället och politiken. De elever som möter Sverigedemokratiska åsikter utanför skoltid får mindre chans att höra andra partiers argument.
Detta försvagar alltså debatten mellan partier inför eleverna. En informationskanal som absolut inte bör underskattas. Alla ungdomar sitter inte bänkade framför Agenda och tittar med andakt på Reinfeldt och Sahlins totalt avideologiserade och lama debatter.
Detta leder oss in på problem nummer två, som handlar om demokrati. En fungerande demokrati bygger på pluralism där människor kan göra medvetna och välinformerade val. Problemet med att stänga ute politiska partier från skolan är att många ungdomar - som dessutom kommer ha rätt att rösta i år - får begränsad tillgång till information om möjliga politiska val.
Att som Anders Samuelsson (M), i ett tidigare inlägg, skriva "att det är inget självändamål att politiska partier skall ha rätt att komma in i skolan" är cyniskt. Hur menar han annars att man ska få en förståelse för vårt parlamentariska system?
Den naturliga kontakten med parlamentarismen är svår att förmedla med bara läroböcker. Ungdomar måste få komma i kontakt med politikens livsnerv: Den politiskt aktiva personen. Risken med ett ointresse för val, partier och politik överstiger kortsiktig bekvämlighet från rektorer och personer som Samuelsson. Att på grund av de problem som uppstått helt bannlysa den praktiska politiken från landets skolor kommer straffa sig i längden.
Det finns en oerhörd kraft i att en politiskt aktiv artonåring har chansen att samtala med en gymnasieelev. Det väcker engagemang och en förståelse för demokratin som är svår att väcka inom samhällskunskapsundervisningen.
Det tjänar som ett viktigt komplement till undervisningen, praktisk politik där man kan ställa frågor och diskutera. Skolor kan ordna temadagar eller liknande för att se till att mötet sker under ordnade former - vi kommer bara om vi är inbjudna och när det passar.
För vår del handlar det inte bara om att diskutera demokrati och politiska uppfattningar, våra kampanjer är också vår viktigaste källa till medlemsvärvning. Eller mer rakt på sak: Inga kampanjer på gymnasieskolorna innebär utraderingen av många ungdomsförbund. Det finns en fara med att förbunden blir små elitorganisationer utan nya medlemmar och den förnyelse dessa medför.
Jag är övertygad om att det enda sättet att försvara yttrandefriheten är att själv utnyttja och pröva den, inte att begränsa eller villkora andras rätt till den. Demokratin och det fria samhället kan inte tas för givet. Samhällsnormer traderas inte genetiskt, de måste vinnas för varje generation. Den äldre generation som nu försöker säkra det öppna samhället genom illa dold censur kommer inte lyckas."