Även om nu Ask under stor press tagit tillbaka sitt första uttalande är det på plats att vi inte glömmer vad det är som precis hände. Det är också oroväckande om hennes uttalande inte ses i ett större perspektiv.
Jag vill påminna om att all politik är en strävan efter det goda samhället. Platon hade en utopi, en ritning för det ultimata samhället. Där fanns idealmänniskor, idealfamiljer och idealrelationer. Aristoteles däremot hade och presenterade redskap för att nå det goda samhället. Han menade att samhällets största strävan bör vara att ständigt förbättras.
När man ska försöka bli klok på Beatrice Ask och de "signaler" hon vill skicka till samhället gällandes sexköp ska man kanske illustrera det med hjälp av skillnaden mellan utopister och pragmatiker. För i kampen mot sexköp och för sexköpslagen får vissa allt oftare något utopiskt i ögonen. En idé om det goda sexet samsas med en benhård idé om sexualitetens maktstrukturer. Lyckligt sex kan definieras och olyckligt sex lätt pekas ut. Sex där pengar är inblandade blir orent och per definition fruktansvärt samt förtryckande.
Under många långa diskussioner om sexköpslagen där jag försökt övertyga om dess osäkra - eller i värsta fall skadliga verkan - avslutas ofta samtalet (?) med att motdebattören resignerat utbrister "men den ska skicka en signal att köp av sex är fel!". Signaler skickar den, som alla lagar. Men fyller den ingen funktion och dess nytta är tveksam då måste det handla om något annat.
Ett kärnfullt stycke skrivet av Petra Östergren i senaste Axess förklarar vad det kan handla om,
"Ett annat användningsområde för lagen, och som det tidigare skrivits om, är hur den kan förstärka den nationella identiteten. Det finns flera relaterade och ihållande självbilder om svenskhet, menar socialantropologen Don Kulick, självbilder som är sammanlänkade med hela folkhemsidén. En av dessa är den om moralisk rättfärdighet. Neutralitetspolitiken, motståndet mot Vietnamkriget, regeringsstödet till Kuba och ANC gav en hel generation svenskar en känsla av att vara mer politiskt medvetna, humana och moraliska än människor i andra länder. Självbilden hamnade dock i kris när den svenska ekonomin gick sämre, neutraliteten ifrågasattes och välfärdsstaten började monteras ned. Man behövde något nytt att känna sig stolt över, något inte lika kostsamt."
Ask förskjuter hela tiden fokus från sitt snedsteg till de förutbestämda "offren". "Det är för offrens skull", "vi måste skicka signaler" osv. Beatrice Ask försöker uppenbart dölja sitt fel. Men det är i ivrigheten med vilken hon försvarar sitt tilltag där det riktigt allvarliga problemet finns. I sitt påstådda försvar för "de svagaste" tar hon sig rätten att göra precis vad som krävs.
Om det är så att den viktiga rättsprincipen - du är oskyldig till motsatsen är bevisad - tummas eller rentav upphävs, är mindre intressant för Ask. Hon erkänner inte rakt av fel utan menar att ändamålen helgar medlen. Målet är det viktiga, inte vad som går förlorat på vägen [till träldom]. Det är en klassisk vänsterinställning till rättigheter och friheter.
Det är inte säkert att de flesta anser att Asks avsikter är så fel egentligen. Gredelina kuvert kanske var fånigt men signaler vill vi skicka, menar man. Det är viktigt att vi inte fastnar i en enkelspårig kritik av själva förslaget. Under ytan ligger något betydligt farligare. I strävan efter att realisera sitt projekt, sin utopi är alla medel tillåtna.
Mer om Beatrice Ask och sexköpslagen: SvD SvD2, EXP EXP2, AB, AB2, DN, Badlands Hyena, Dackefejden, Myndighetskontroll, Wagenius, Troberg, Falkvinge, Lindbäck, Frykman.