2009-09-10

Vi behöver en författningsdomstol

Behöver vi kanske ett nytt saltsjöbadsavtal för frågor som rör "övervakning, fildelning, fri kultur, patent och monopol" frågar sig Henrik Oscarsson, statsvetare från Göteborg i ett inlägg nyligen,
"en informationssamhällets motsvarighet till industrisamhällets Saltsjöbadsavtal mellan arbetare och kapitalägare för att undvika att konflikten blir onödigt djup och militariserad? En svensk samförståndsmodell med historiska förlagor som kan säkra ett fruktbart samförstånd där alla intressen kan betrakta sig som vinnare. Nya idéer om hur detta kontrakt skall se ut är nödvändiga. Stäng in alla parter och släpp ut dem igen först när man nått fram till en hållbar modell för samhällsfred!"
En lösning kan alltså vara att som Henrik Oscarsson föreslår, skapandet av ett nytt Saltsjöbadsavtal. Det låter sympatiskt men löser inte grunden i problemet: hur politiker förhåller sig till integritetsproblematiken i lagstiftningen. Ett avtal mellan privata parter är inte ovälkommet, i synnerhet inte när det kommer till frågor som fildelning och monopol. Det är däremot inte främst från privata aktörer de största hotet mot den individuella integriteten kommer ifrån idag utan från statsmakten. Redan idag har vi ett skydd för den individuella integriteten inskrivet i regeringsformen,
"6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."
Problemet är dock tvådelat. Dels är den nuvarande regeringsformen inte tillräckligt omfattande för att täcka in de många integritetsrelaterade lagarna som genomförs. Det är givetvis det logiska klivet från upptagning av telefonsamtal och öppnande av brev till omfattande avlyssning av digitala diton som regeringen inte lyckats göra. Dels är problemet att vi i Sverige har en märklig tradition när det kommer till författningen generellt,
"Våra möjligheter att påtala kränkningar och brister i författningarna är begränsade genom frånvaron av en nationell författningsdomstol; något som hitintills har avvisats såsom ett alltför "främmande inslag" i vår rättskultur, men som finns i flera jämförbara stater. Med en författningsdomstol förenklas den enskildes invändningar genom att innehållet i en lagstiftning kan anmälas dit för granskning. I vårt system - med dess konkreta normkontrol - måste kränkningen kunna hänföras till en viss situation som blir föremål för prövning i en vanlig domstol - eller undantagsvis i en förvaltningsmyndighet" (s 164 Statsrättens grunder, andra utgåvan)
I den utredning som Integritetsskyddskommittén gjorde och som presenterades i januari 2008 löser man till viss del det första problemet. Det andra problemet är dock inte avhjälpt. Vänsterpartisten Alice Åström illustrerar det tydligt i en intervju med Advokatsamfundet,
"Grundlagen är inte starkare än de politiker som har att förvalta den. Lagstiftning i alla ära, men om politiker väljer att bortse från integriteten och låter andra intressen väga över har man inte uppnått så mycket ändå"
Avsaknaden av en författningsdomstol kan - oavsett ny skrivning i RF - komma att bli helt tandlös eftersom grundlagens styrka bestäms av politikerna,
"När man studerar nu gällande författning bör man vara medveten om de säregna svenska traditioner som kommit att prägla utformningen av RF [Regeringsformen, min anm]. Under tiden 1921-1974 innehades regeringsmakten nästan oavbrutet av ett enda parti - socialdemokratiska arbetarpartiet - varför en socialdemokratisk ideologi naturligen kom till uttryck i statsrätten. Detta innebar bl.a en viss skepsis mot fri och rättigheter, domstolskontroll och lagprövning. " (s. 17 - Statsrättens grunder, andra utgåvan)
Vi kan klämma in en rad nya skrivelser i vår författning. Det kommer inte ändra svensk tradition och praxis när det kommer till efterföljandet av dessa skrivelser. Vad vi behöver är en stark författningsdomstol som tydligt kan kontrollera politikerna. I synnerhet när det kommer till integritetsfrågorna är det uppenbart att tolkningarna som politiker gör av RF snabbt glidit utför.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se