När den svenska modellen på allvar började efter Saltsjöbadsavtalen var det en hel del sektorer som inte hamnade inom ramen för fack och arbetsgivarorganisationer. Till dessa hörde en rad kvinnodominerade yrken som kontorister och sekreterare. Det var dessa som var de första i Sverige att jobba för olika typer av bemanningsföretag, en plats de annars inte haft på arbetsmarknaden. I en helt reglerad arbetsmarknad fanns få utrymmen för de som inte passade in i den befintliga arbetsmarknaden. Om detta och annat kan man läsa i Anders Johnsons utmärkta bok, Hyrt går hem om de svenska bemanningsföretagen och dess historia i Sverige.Vänsterpartiet står efter sin kongress fast vid sitt beslut att helt förbjuda bemanningsföretag. Jonas Sjöstedt som lanserats som en verklighetsanknuten och pragmatisk partiledare går starkt ur sin kongress med ett verklighetsfrånvänt förslag. Vänsterpartisterna antar väl, något självsäkert, att om inte bemanningsföretagen fanns skulle arbetsgivare per gudomlig automatik anställa folk på heltid. Det finns ingen säkerhet för. Många av de som är anställda via bemanningsföretag är de som inte alls hade haft arbete annars. Grafen ovan, som kommer från SCB:s statistik för unga gränspendlare visar att många unga är beroende av bemanningsföretagen i Norge för att få ett arbete. Det är även den sektor som expanderat snabbast.
Bemanningsföretagens framväxt kan ses som en reaktion på den reglerade arbetsmarknadens situation. Den stabila industrialiserade eran när man med förhållandevis stor säkerhet kunde planera för flera år framöver är över. Delar av produktionerna av varor och tjänster måste ha en viss flexibilitet, annars vågar inte företagen ta risker.
Det är självklart inte önskvärt att hela arbetsmarknaden domineras av bemanningsföretag, det behövs en blandning. Vissa önskar inte jobba på tillfälliga kontrakt under längre perioder. Men valmöjligheterna, både för arbetsgivare och arbetstagare behövs. Alla verksamheter och alla arbetstagare är inte lika och har inte lika behov.
Självklart använder företagen bemanningsföretagen på olika sätt. Vissa överutnyttjar dem när de eventuellt hade kunnat anställa personal, samtidigt är det en fråga om risk och kostnad. När det är såpass svårt att vara flexibel med fast personal då föredrar man den tillfälliga personalen. Kanske möjliggör det även en tillväxt som på sikt kan leda till en totalt större mängd anställda.
Min förhållandevis korta tid som anställd på bemanningsföretag visade att det i huvudsak var unga och personer med invandrarbakgrund som anställdes, det var de som hade minst antal kontakter och i störst behov av jobb. Undersökningar som gjorts visar att bemanningsföretag är en väg in på arbetsmarknaden för många som har utomeuropeisk bakgrund, det är där man får sin första kontakt med arbetsmarknaden och bygger upp sin erfarenhet.
Visst vore det önskvärt att alla som ville ha arbete fick det omedelbart. Men det det går inte att förekomma verkligheten och lova att det löser sig. Anledningarna att det råder hög arbetslöshet, främst bland unga och personer med invandrarbakgrund, är många. Att skapa ännu ett problem och ett enormt sådant känns inte som en bra början på Sjöstedts tid som partiledare.
På samma tema: Göran Johansson