Sedan min bok "Välviljans rasism" släpptes i december har ett par recensioner och texter som skriver om boken dykt upp. Glädjande är att nästan alla som läst boken förstått dess teser och de idéer jag för fram. Boken kan billigast köpas på Bokia men även hos Bokus, Adlibris, CDON. Vill man ha ett recensionsexemplar kan man kontakta mig på adam.cwejman[at]timbro.se
Jan-Olof Bengtsson på Kvällsposten skriver:
Boken är ett nyttigt ifrågasättande av vår aningslösa fixering vid att om vi bara synliggör ursprung och etnicitet så fixar sig allt. För så är det inte alls! Inte när det medför att invandrare fortsätter att vara delar av ett passivt kollektiv och där primärt etniciteten av någon märklig anledning antas knyta dem samman. Muslimer tvingas låta sig representeras av religiösa organisationer när samhälle och politiker - i all välmening - vill ha kontakt, trots att många kanske inte ens är troende.
Jag ska inte skriva i Expressen eller senare för tidningen Norran för att jag råkar vara invandrare, utan för att det finns folk som läser mig och tycker att jag är en hyfsad ledarskribent. Och möjligen för att jag kan bidra med kunskap och erfarenheter - exempelvis efter att ha bott i Gottsunda, Flemingsberg - som många journalister saknar. Ser ni skillnaden? Att jag tvingades fly med familj och ser ut som jag gör har naturligtvis betydelse, men de personliga erfarenheterna har alltid större betydelse än hår- och hudnyans.
Erik Helmersson på Dagens Nyheter skrev att:
Idealet måste vara ett Sverige som är under ständig förändring men där det också finns stabila grundvärderingar och där kulturella traditioner bejakas – och kompletteras av nytt inflöde. Ett samhälle där människor är välkomna, får det stöd de behöver, står fria att välja sina egna identiteter och tar det egna ansvar som de kan.
Magnus Erixon på Sundsvalls Tidning skrev att:
Det mest intressanta avsnittet i Välviljans rasism är i mitt tycke resonemanget om vikten av samhällsgemenskap och traditioner. Cwejman vänder sig emot det han kallar uppfattningen att barn med rötter i utlandet måste “skyddas" från svenska kulturtraditioner som till exempel Luciafirande. Eller, att vi är så rädda för nationalismens återkomst att vi inte vågar stärka den svenska samhällsgemenskapen. Cwejman menar att den som kommer till Sverige borde mötas av idén om en nationell identitet.
Elin Grelsson skrev i Helsingborgs Dagblad en kritisk recension och sammanfattade med orden:
Svaret är detsamma som det brukar vara i Timbros utgivning: det är välfärdssamhällets fel.Välfärdssamhället skapar invandrare som inte behöver bli en del av samhället när de i stället placeras i förorter och kan leva på bidrag. Rasera välfärden så får de lite bättre incitament.
I Hela Hälsingland skrev Eva Cooper att:
Antirasismen smutsas ner av den logik den försöker bryta ner, skriver Cwejman i sin bok, och beskriver hur till exempel muslimer, hur icke-troende de än må vara, representeras av religiösa organisationer när politiker vill ha kontakt med dem. När samhället, i alla dess former, vill motverka rasismen blir istället individerna passiviserade till att enbart vara sin etnicitet. Eller som Cwejman uttrycker det: "Vi har grävt ner oss i grupptillhörigheternas skyttegravar".
Sydsvenskan skrev innan släppet av boken om dess idéer:
Låt oss för ett ögonblick skissera ett i grunden annorlunda Sverige. Inom kort kommer en ny bok från den liberale debattören Adam Cwejman, Välviljans rasism. Han menar att kvotering och andra välvilliga projekt för att lyfta fram grupper bara fokuserar på härkomst och etnicitet, och därmed institutionaliserar rasismen. Cwejman lanserar istället en individualistisk vision. Han vill se ”den postetniska meritokratin” förverkligad. Glöm grupper och kollektiv. Stat och medborgare borde alltid se och utgå ifrån individen och dess meriter. Se människan, kort sagt. Visst är det en vacker vision.