Att bli orättvist behandlad i en debatt, i synnerhet om det är av en person med en position, någon sorts plattform för åsikter, kan vara frustrerande. Det är vad som har hänt Per Brinkemo som gav sig in i en diskussion med Aftonbladets Martin Aagård. Sättet Brinkemo blir behandlad på är själva skolboksdefinitionen av ett karaktärsmord.
Det började med att Martin Aagård skrev en artikel där han, bland annat, ifrågasatte Jimmie Åkessons påstående om att somalier var analfabeter. På den artikeln svarade Per Brinkemo där han nyanserade frågan om somaliska migranters utbildningsnivå, utan att försvara Åkesson.
Nu har han fått svar av Aagård. Som, märk väl, inte ifrågasätter Brinkemos invändningar. Det är uppenbart att just Brinkemo kan den här frågan betydligt bättre än Aagård. Men istället, och det är anledningen att jag skriver detta, gör Aagård något helt annat. Han försöker karaktärsmörda Brinkemo:
Men en sak har Brinkemo verkligen rätt i: Ibland vill man så väl, men det blir ändå fel. Brinkemo säger sig kämpa för att utbilda de allt fler somalier som vi bör ta emot i Sverige – varför försvarar han då SD som vill det motsatta?
Men Brinkemo försvarar inte SD, han invände med sakupplysningar i en fråga där Aagård hade fel. Och nyanserade frågan om somaliska migranters utbildningsnivå. Enklare uttryckt: han försökte höja nivån i en diskussion där såväl Aagård som Åkesson överdriver. Aagård fortsätter:
Är det för att Brinkemo älskar ”fosterlandet” som han förklarat för läsarna på Avpixlat?
Det är här Aagård byter spår. Han diskuterar inte i sak, något som kunde bli en bra diskussion om hur man tolkar utbildningsstatistik. Istället kastar han skit med förhoppningen att något fastnar, och det gör det. Läsare undrar nu istället om Brinkemo är någon nationalistisk dåre som skriver på Avpixlat?
Vad är det Aagård syftar på?
I ett inlägg på Avpixlat som är kritiskt mot Brinkemo, som de menar jobbar för
att skapa acceptans för den väntade somaliska anstormningen och att framställa somaliernas kultur och sedvänjor som något spännande, positivt och berikande
Har Brinkemo svarat i en svavelosande kommentar att:
För att hitta en lösning på integrationsproblemen som jag ser som stora. Om du som skickade denna info inte fattade detta borde du söka hjälp. Vi lever i ett samhälle som inte ser ut som för 30 år sen. Jag förstår chocken. Jag gör verkligen det. Men om man värnar välfärdssamhället, om man värnar fosterlandet Sverige, är då lösningen att man illvilligt misstolkar information från människor som försöker förstå vad som händer i landet? Jag önskade att ett parti som Sverigedemokraterna och dess anhang pratade om hur vi löser de integrationsproblem som de facto finns i Sverige. Även om all invandring stoppades i kväll, hur löser vi situationen idag? Kom igen, kom med ett förslag bättre än att kasta skit på alla som är här från en mängd länder och på oss som försöker bidraga till bättre integration. Det är ju detta nyanslösa skitsnack som än mer orsaker spänningar i samhället. Jag vill inte spänningar. Jag vill inte oro. Jag försöker göra något för integrationen
Per Brinkemo jobbar med integration, dagligen. På hans blogg kan man läsa om hans arbete med svensk-somalier i Skåne. Han har heller inga problem med att säga att han gillar Sverige. Men Aagård skriver mer:
Eller för att han tycker att alla som har en annan åsikt än han själv är ”halalhippies”, som han skriver på sin blogg
Jag citerar här stora delar av inlägget där Brinkemo använder detta ord:
Nästan lika illa är alla de halalhippies som inte ens vill diskutera de problem och nya situationer som faktiskt uppstått i och med invandringen, alla dessa ”fina” människor som stämplar dem som är oroade över utvecklingen som rasister. Att bli bekymrad och känna osäkerhet inför ”det nya Sverige”… det är väl inget annat än ytterst mänskligt. Jag vägrar blunda för problemen lika mycket som jag vägrar generalisera som många bloggare och andra tyckare långt ute på högerkanten gör när man drar alla invandrare över en kam. Jag brukar säga: Det är en demokratisk rättighet att vara emot invandring. Och det måste väl anses vara fullt normalt att, som det brukar heta, vilja värna fosterlandet.
Men om man värnar Sverige om än man är emot invandring kan man inte göra något mer improduktivt än att gräva ner sig i en skyttegrav, kasta skit och gnälla över bristande integration. Vilket man möter när man surfar runt på vissa bloggsidor. Vad leder det till annat än spänningar och konflikter som riskerar att få förödrande konsekvenser för ”fosterlandet”.
Syftet med att starta Brinkemobloggen var att belysa olika sidor av integrationsproblematiken: att lyfta fram individer ur ett folk – somalierna – som flytt helvetet men som är så märkligt anonyma i Sverige. Det enda som rapporteras är just bara elände. Jag ville visa andra aspekter, humanisera somalierna. Pretentiöst, kanske, men åtminstone väl menat.
Syftet var också att visa att man kan vara, och jag hatar ordet, men i brist på annat – invandrarvänlig – utan att förneka kulturella skillnader och problem och utmaningar som stor invandring för med sig. Man kan vara humanist och ändå realist.
Begreppet som Brinkemo använder, "Halalhippies" är taget från den danske liberalen Naser Khader som var del av Radikale Venstre och grundade Liberal Alliance. Döm själva om Brinkemo är intolerant mot alla som inte håller med honom.
Jag får be om ursäkt för de långa citaten. De är nödvändiga för att visa hur Aagård arbetar. Med lösryckta ord målar han hastigt Brinkemo till en ful figur. Man får inget sammanhang, inget tydligt, bara en vag känsla att här har vi någon som skriver på Avpixlat om fosterlandet och kallar folk för "halalhippies".
Det finns bara två skäl till att Aagård gör på detta vis. Det ena är att Aagård är medveten om att han vilseleder, citerar selektivt och målmedvetet försöker göra ned Brinkemo. Det andra är att han omedvetet har citerat, kanske i all hast, för att bemöta det han tror är någon som försvarar SD.
Om det är det första då är Aagård inget annat än en fullblodslögnare av ett slag som knappast kan vara värdigt en dagstidning, i det andra fallet är han bara slarvig. I båda fall bör han be Brinkemo om ursäkt.
Från samma texter som Aagård citerar enstaka ord inskärper Brinkemo att han är positiv till invandring, jobbar för bättre integration men också menar att man ska vara tydlig med vilka problem som finns för att kunna komma med rätt lösningar. Här har vi en person som ägnar sitt liv åt integrationsarbete med svensk-somalier, både genom praktiskt arbete med också genom upplysning om svensk-somaliers situation i Sverige.
Aagård då? Han sänker nivån i samhällsdebatten, ljuger och karaktärsmördar någon som gjort det stora misstaget att både jobba med integrationsfrågor men också ge sig ut i samhällsdebatten. Det är så lågt att jag knappt finner ord för det.