2012-08-21

Sjöstedt och bemanningsföretagen

Under Jonas Sjöstedts tal i Umeå i söndags bestod en stor del av budskapet av att bemanningsföretag är skadliga för den svenska arbetsmarknaden. Det finns mycket att skriva om (och invända) mot detta påstående. Jag tänkte plocka ut en en viktig del.

Sjöstedt nämner i början av delen som behandlar bemanningsföretag att det på Volvo i Umeå uppstått en tvist mellan facken och företaget. Facken vill inte se bemanningsföretagen på företaget och företagsledningen vill annorlunda. Sjöstedt säger:
Men så här behöver det inte vara. Vi vill öka det fackliga inflytandet på området och vi vill att facket ska kunna lägga in sitt veto mot bemanningsföretag – något som inte EU vill ska vara tillåtet. Vi vill begränsa tiden för hur länge man kan ha inne anställda från bemanningsföretag på en arbetsplats och vi vill ha ett skarpt förbud i lagstiftningen mot att säga upp fast anställd personal för att ersätta dem med bemanningsföretag.
Det var faktiskt på detta sätt jag mötte bemanningsföretag för första gången i mitt liv, som timanställd på ett bemanningsföretag på Volvo Torslanda. Det som slog mig var att bemanningsföretagen hade en stor andel unga och personer med utrikes bakgrund. Den ordinarie personalstyrkan var i regel äldre och med svensk bakgrund.

Detta är självklart rent anekdotiskt. Men faktum är att det finns mycket som tyder på att bemanningsföretag på många plaster är en god väg in på arbetsmarknaden för just unga och personer födda i utlandet eller med föräldrar födda i utlandet.

I SOU:n Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten (2004:21) skriver Pernilla Andersson och Eskil Wadensjö i ett kapitel om bemanningsföretagen och utrikes föddas sysselsättning att:
Våra huvudhypoteser är att invandrare i större utsträckning än infödda arbetar i bemanningsbranschen och att de, givet att de arbetar i ett bemanningsföretag, oftare har kommit till bemanningsbranschen från arbetslöshet för att lämna den för en anställning i en annan bransch. Vi tror att det för många, och kanske för invandrare, kan vara så att en anställning i ett bemanningsföretag är ett sätt att söka ett fast traditionellt arbete. (S 225)
Som utrikes född saknar man en rad komparativa fördelar: ens språkkunskaper kan vara sämre än snittet, man har färre kontakter på arbetsmarknaden och är ännu inte bekant med hur man ska navigera arbetsmarknaden. Dessutom finns risken att man möts av diskriminering. Från arbetsgivarens sida kan det existera en oro att anställa någon man inte är bekant med eller som saknar tidigare arbetslivserfarenhet från den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen som tar lägre risker med anställningar kan därför lättare anställa de som är födda i utlandet.  

Bemanningsföretagen blir en hävstång för många in på arbetsmarknaden när de fasta anställningarna inte finns eller är stängda för vissa. Att Sjöstedt inte begriper detta utan ställer sig på fackens sida är beklämmande. Fackföreningarna är utmärkta, för de som är anställda, för de som saknar arbete, vilket ofta är unga och personer med utrikes bakgrund gör de inte mycket nytta tyvärr.

Ekonomen Li Jansson konstaterar i en rapport för Svensk Näringsliv att arbetslösheten bland unga är högre i de områden där det finns få bemanningsföretag etablerade:
Utomeuropeiska invandrares framgång på arbetsmarknaden avgörs av många faktorer. Bemannings­företagen är en viktig förklaring bland många. Arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda ten­derar att vara högre i regioner där bemanningsbranschen är liten.
Tidigare citerade Andersson och Wadensjö hänvisar i Antologin Lyckad Invandring (Fores) till en norsk studie som stödjer tesen att bemanningsföretag är en väg in på arbetsmarknaden för utrikes födda: 
En studie avseende Norge visar att icke-västliga invandrare som varit arbetslösa och som börjar arbeta i bemanningsföretag har högre sannolikhet att få en annan typ av arbete än icke-västliga invandrare som varit arbetslösa under samma period (von Simson, 2009). Detta skulle enligt författaren tyda på att det kan vara fördelaktigt för icke-västliga invandrare att arbeta i bemanningsföretag eftersom det ökar chansen till ett annat arbete.  
Att Sjöstedt inte ens reflekterar över detta är ändå konstigt. Som den engagerade feminist han är borde han veta att bemanningsföretagens ursprung i Sverige var ett sätt för kontorister, nästan uteslutande kvinnor, att etablera sig på arbetsmarknaden. Den svenska modellen har alltid varit gynnsam för den stora industrin och fackföreningarna. Traditionellt manliga yrken har alltid vunnit i denna ordning. Vill man läsa mer om bemanningsföretagens historia och vilken roll de spelade för kvinnors etablering på arbetsmarknaden kan jag varmt rekommendera Anders Johnsons bok Hyrt går hem.

När kvinnor började komma in på arbetsmarknaden sågs det med misstänksamhet, bemanningen var ett av få sätt de kunde arbeta som kontorister. På samma sätt är det idag. En låst arbetsmarknad med få nyanställningar måste hitta andra vägar. För personer med utrikes bakgrund är bemanningsföretagen ett första steg in på arbetsmarknaden. Att Sjöstedt inte nämner dem med en stavelse är beklämmande, att smöra för facken har han emellertid inget emot. Att han vill se fler fasta anställningar är självklart men dessa kan inte trollas fram. Bemanningsföretagen är ett viktigt komplement som erbjuder personer med svag anknytning till arbetsmarknaden en väg in.