På Aftonbladets blogg kan man läsa en kommentar på det under LUF-kongressen antagna medborgarskapstestet. Nedan kommenterar jag inlägget:
Dessutom skiljer sig både argumentationen, bevekelsegrunderna men även den förmodade utformningen som vi inte uttalat oss om nämnvärt. Detta till skillnad från Folkpartiet som helt felaktigt spekulerade i exakt testet skulle utformas, det gör inte vi.
Hade man agerat professionellt hade man kanske tagit reda på hur alla andra OECD-länders test är utformade (dvs en överväldigande majoritet, nästan alla länder har någon typ av medborgarskapstest) istället för att fabulera ihop ett test.
Därtill vore det märkligt om språkdelen av ett medborgarskapstest skulle bestå i att rabbla ordklasser, många av de språkdelar av medborgarskapstest som finns handlar mer om att göra sig förstådd på språket, inget annat. Det är tråkigt att Aftonbladet både förekommer anledningarna för ett medborgarskapstest (integrationspolitik och ökande av språkkunskaper) samt köper premisserna för vad som ska finnas i ett test.
Medborgarskapstestet är en del i att skapa gemenskap kring medborgarskap istället för etnicitet, religion och kultur. Det är ett sätt att skapa sammanhållning i en global tidsålder på samma sätt som andra invandrarländer har lyckats, dvs Australien, Kanada och USA. Om man som jag vill ha fri rörlighet är det klokt att ha ett medborgarskap som är öppet och som fungerar i en global tidsålder. Dessutom är det önskvärt att ha ett medborgarskap som det är förutsägbart hur man ska nå, dagens system är både godtyckligt och ger få incitament till naturalisering (mängden som faktiskt blir svenska medborgare)
Integrationspolitik kräver, naturligt nog, en hel del politik, jag har i detta inlägg djupare gått in på vilka andra områden som är relevanta. Till slut handlar det ändå om en liberal helhetssyn på alla frågor jag menar är viktig för att skapa ett fungerande samhälle.
Liberala Ungdomsförbundet har nu lyft fram folkpartiets gamla förslag från valrörelsen 2002 om att införa ett språktest för nya medborgare.Aftonbladet inleder med ett fel som ganska lätt hade kunnat undvikas om man faktiskt tog reda på vad LUF antog under sin kongress. LUF har alltså inte lyft fram Folkpartiets "gamla förslag" utan ett helt nytt förslag som förutom språkdelen skiljer sig en hel del från Folkpartiets förslag.
Dessutom skiljer sig både argumentationen, bevekelsegrunderna men även den förmodade utformningen som vi inte uttalat oss om nämnvärt. Detta till skillnad från Folkpartiet som helt felaktigt spekulerade i exakt testet skulle utformas, det gör inte vi.
Men när LUF-ordföranden i Borås skulle testas själv kuggade hon provet. Av naturliga skäl blev hon nervös, vilket man naturligtvis även skulle vara om ens medborgarskap stod på prov.På detta följer naturligt nästa fel. Eftersom vi menar att det inte är politiker som ska utforma innehållet i testet blir det märkligt att gripa ett helt befängt påhittat test ur luften för att därefter ställa en klubbordförande mot väggen.
Hade man agerat professionellt hade man kanske tagit reda på hur alla andra OECD-länders test är utformade (dvs en överväldigande majoritet, nästan alla länder har någon typ av medborgarskapstest) istället för att fabulera ihop ett test.
Kanske är det där med integration, språk och hemmahörande dessutom rentav lite mer komplicerat än ordklasser.Tveklöst är det så. Men jag har aldrig menat att ett medborgarskapstest påverkar språkkunskaperna nämnvärt, inte heller att det skulle vara någon betydande integrationspolitisk åtgärd. Det är en förändring av medborgarskapet som har ett tydligt mål.
Därtill vore det märkligt om språkdelen av ett medborgarskapstest skulle bestå i att rabbla ordklasser, många av de språkdelar av medborgarskapstest som finns handlar mer om att göra sig förstådd på språket, inget annat. Det är tråkigt att Aftonbladet både förekommer anledningarna för ett medborgarskapstest (integrationspolitik och ökande av språkkunskaper) samt köper premisserna för vad som ska finnas i ett test.
Lord Tebbit, den brittiska konservative politikern, föreslog 1990 ett så kallat Cricket-test. Enligt honom skulle måttet på om en invandrare integrerats i det brittiska samhället vara huruvida denna person hejade på England i Cricket istället för sitt hemland. Tebbit menade för några år sedan att om folk bara lyssnat på honom hade bombdåden i London 2005 aldrig skett. Nobelpristagaren Amartya Sen refererade historien i sin bok Identity and Violence. Han funderade över att om nu Al-Qaida kan lära folk att göra bomber så kanske de även kan lära folk att fuska på ett Cricket-test. Å andra sidan har Cricket-testet onekligen fördelar gällande att det är enkelt: "Heja på det brittiska cricketlaget och varsågod du är integrerad!"Problemet är väl att det kanske är lite väl enkelt. Integration kanske är lite svårare. Det kanske rentav kräver politik.Den sista delen av inlägget är möjligen intressant, emellertid helt irrelevant för frågan som diskuteras. Ett medborgarskapstest syftar inte till att vara en integrationspolitisk mirakelkur. Lord Tebbit var naiv eftersom han hade märkliga mål med sitt Crickettest, parallellen till ett medborgarskapstest och vad man med det vill uppnå är synnerligen svag.
Medborgarskapstestet är en del i att skapa gemenskap kring medborgarskap istället för etnicitet, religion och kultur. Det är ett sätt att skapa sammanhållning i en global tidsålder på samma sätt som andra invandrarländer har lyckats, dvs Australien, Kanada och USA. Om man som jag vill ha fri rörlighet är det klokt att ha ett medborgarskap som är öppet och som fungerar i en global tidsålder. Dessutom är det önskvärt att ha ett medborgarskap som det är förutsägbart hur man ska nå, dagens system är både godtyckligt och ger få incitament till naturalisering (mängden som faktiskt blir svenska medborgare)
Integrationspolitik kräver, naturligt nog, en hel del politik, jag har i detta inlägg djupare gått in på vilka andra områden som är relevanta. Till slut handlar det ändå om en liberal helhetssyn på alla frågor jag menar är viktig för att skapa ett fungerande samhälle.