Ulf Bjereld, statsvetare och socialdemokrat kommenterar på sin blogg beslutet om medborgarskapstest som antogs på LUF-kongressen förra veckan. Nedan bemöter jag Bjerelds inlägg:
Om man exempelvis tror att dagens system är bättre, vilket man får anta eftersom få kritiker av medborgarskapstest föreslår en egen lösning, hur försvarar man då de godtyckliga reglerna i dagens medborgarskap? Bjereld ger inget alternativ, det kanske han gör men skriver i sådana fall inte det i sitt inlägg. Om han helt vill ta bort alla villkor för medborgarskapet som finns idag så är det en annan fråga.
Man bör också komma ihåg att medborgarskapet redan är villkorat i dagsläget. Ett medborgarskapstest ändrar villkoren för erhållande av medborgarskap; det skapar dem inte. Redan idag måste man ha bott en viss tid i landet, man måste ha permanent uppehållstillstånd eller permanent uppehållsrätt och får inte ha begått vissa typer av brott eller ha skulder hos Kronofogden. Det finns i dagsläget alltså bland annat ett tidskrav, boendekrav och skötsamhetskrav. Med ett sakligt medborgarskapstest ändras villkoren och möjliggör en kraftig reduktion av det extremt godtyckliga tidskravet.
Om det skulle bli värre med medborgarskapstest hur ställer man sig då till dagens system där man rentav kan se en negativ tendens i naturaliseringsgrad? Ungefär 7 procent av Sveriges befolkning är utländska medborgare visar siffror från SCB (Medborgarskap 2011). Antalet invånare i Sverige utan svenskt medborgarskap har ökat från 500 000 till 630 000 på fyra år. Intressant i sammanhanget är även att 11 procent av dessa, det vill säga ungefär 70 000 personer, är födda i Sverige. Två fel gör inte ett rätt men med en förutsägbar väg till medborgarskap slipper vi i varje fall dagens system som inte fungerar. Om man istället helt vill avskaffa villkor för medborgarskap är det däremot en helt annan fråga som tåls att diskuteras ingående.
Jag ställer mig alltid skeptisk till positiva krav från staten (till skillnad från negativa krav, dvs att det krävs att du inte gör något, exempelvis gör någon illa), men vissa är välmotiverade om deras tillämpning kan göras liberalt och utfallet dessutom kan vara positivt. Det är inte en fråga om att krav per se är negativa, frågan är vad vi vill med dem och om de minskar någons frihet eller gör någon skada.
Skillnaden mellan mig och Bjereld blir i själva prövningen, eftersom vi inte prövar de som föds i Sverige för medborgarskap ska vi inte heller göra det för de som inte är födda i Sverige menar Bjereld.
De personer som ansöker om svenskt medborgarskap i regel medborgare i något annat land. Skulle man ställa exakt samma krav på de som enbart har svenskt medborgarskap som de som ansöker om dubbla medborgarskap skulle det bli orättvist. Kraven skall vara lika för människor med samma förutsättningar. Om det är så att statslösa ansöker om svenskt medborgarskap är en möjlig lösning att de ändå måste skriva medborgarskapstestet, men erhåller medborgarskap oavsett utfall eftersom människor inte skall vara utan medborgarskap. Gruppen detta gäller är mycket liten och innebär därför inte ett nedvärderande av medborgarskapet.
Kraven är olika för att förutsättningarna är olika. Det vore konstigt om en person med enbart svenskt medborgarskap förlorade sitt medborgarskap. Testet skrivs för att man ska erhålla medborgarskap, inte för att man ska få behålla det. Den principen gäller oavsett var och av vem man är född. Så länge vi inte har en världsfederation kommer medborgarskap kopplat till stater existera. Man kan givetvis verka för att medborgarskapet helt ska upplösas. Men en trolig väg till fri rörlighet, vilket LUF förespråkar, är inte avskaffandet av medborgarskapet. Förslaget utgår från den faktiska värld som vi lever i idag. Så länge det finns suveräna nationalstater kommer medborgarskapet vara centralt för att skapa en god nationell sammanhållning. Detta kan man inte komma undan från.
Det vore intressant att läsa en kommentar på hur Bjereld ser på medborgarskapets roll i en globaliserad tidsålder. Jag har med glädje läst Ulf Bjerelds och Marie Demkers bok "Den nödvändiga" politiken. I boken ser Bjereld och Demker politikens roll för sammanhållningen i samhället. Medborgarskapet tar inte en enorm del i boken men man kan fråga sig om inte en medborgerlig gemenskap bortom nationalismen är ett vettigt sätt att skapa ett fungerande samhälle präglat av mångfald, om det är demokratin och medborgarskapet som sätts i centrum. En stor del av min ursprungliga inspiration till dessa idéer kom faktiskt från Jürgen Habermas, sociolog och tillika socialdemokrat som skrivit mycket intressant om just konstitutionell patriotism, ett socialt Europa och vad samhällen kan byggas kring i en global tidsålder.
Liberala ungdomsförbundet (LUF) beslöt vid sin nyss avslutade kongress att driva kravet att svenskt medborgarskap ska föregås av tester i svenska språket och om kunskaper om den svenska konstitutionen. Därmed går LUF längre än sitt moderparti Folkpartiet, som hittills nöjt sig med att driva kravet på språktest för ett svenskt medborgarskap.Detta är alltså felaktigt. Det finns inget i skrivelsen från kongressen som säger att kunskaper om konstitutionen ska finnas med. Faktum är att nästan inget står om innehållet, det är som sagt tidigare upp till utredare, pedagoger och sakkunniga, inte politiker. Sedan kan man givetvis ha synpunkter på vad som är ett bättre eller sämre test, men det hör inte till saken i det här fallet. Istället traderar tyvärr Bjereld en missuppfattning från vad jag misstänker är P4 Sjuhärad vars program utgick från en rad märkliga antaganden om vad det är för beslut som togs på kongressen.
Kravet på tester gör det svårare för nya svenskar att bli medborgare och få rösträtt.Det finns länder med medborgarskapstest som har en högre naturaliseringsgrad (antal som blir svenska medborgare) än Sverige som idag inte har medborgarskapstest, likaså finns exempel på motsatsen, dvs länder med medborgarskapstest som har en naturaliseringsgrad som är lägre än den Svenska. Påståendet om att färre skulle bli svenska medborgare om medborgarskapstest återkommer i debatten men har ingen verklighetsförankring.
Om man exempelvis tror att dagens system är bättre, vilket man får anta eftersom få kritiker av medborgarskapstest föreslår en egen lösning, hur försvarar man då de godtyckliga reglerna i dagens medborgarskap? Bjereld ger inget alternativ, det kanske han gör men skriver i sådana fall inte det i sitt inlägg. Om han helt vill ta bort alla villkor för medborgarskapet som finns idag så är det en annan fråga.
Man bör också komma ihåg att medborgarskapet redan är villkorat i dagsläget. Ett medborgarskapstest ändrar villkoren för erhållande av medborgarskap; det skapar dem inte. Redan idag måste man ha bott en viss tid i landet, man måste ha permanent uppehållstillstånd eller permanent uppehållsrätt och får inte ha begått vissa typer av brott eller ha skulder hos Kronofogden. Det finns i dagsläget alltså bland annat ett tidskrav, boendekrav och skötsamhetskrav. Med ett sakligt medborgarskapstest ändras villkoren och möjliggör en kraftig reduktion av det extremt godtyckliga tidskravet.
För äldre, anhöriginvandrade män eller kvinnor från ett helt annat språkområde blir tröskeln hög, liksom för t ex de flyktingar som har svårt att uttrycka sig i skrift t o m på sitt eget modersmål.Även om innehållet i medborgarskapstestet inte uttrycks i skrivelsen från kongressen uttrycks formerna för genomförandet. Testet ska vara gratis, kunna utföras obegränsat antal gånger, utbildning inför det ska vara behovsanpassad och gratis samt utan begränsning på längd. Dessutom menar jag att det redan idag finns skillnader för personer att få medborgarskap beroende på vart man kommer ifrån och vilken utbildning man har, personer från Norden som blir svenska medborgare kan snabbare bli svenska medborgare än utomnordiska invandrare. Dessutom är det redan idag stor skillnad i naturaliseringsgrad beroende på vart man kommer.
Om det skulle bli värre med medborgarskapstest hur ställer man sig då till dagens system där man rentav kan se en negativ tendens i naturaliseringsgrad? Ungefär 7 procent av Sveriges befolkning är utländska medborgare visar siffror från SCB (Medborgarskap 2011). Antalet invånare i Sverige utan svenskt medborgarskap har ökat från 500 000 till 630 000 på fyra år. Intressant i sammanhanget är även att 11 procent av dessa, det vill säga ungefär 70 000 personer, är födda i Sverige. Två fel gör inte ett rätt men med en förutsägbar väg till medborgarskap slipper vi i varje fall dagens system som inte fungerar. Om man istället helt vill avskaffa villkor för medborgarskap är det däremot en helt annan fråga som tåls att diskuteras ingående.
Vid sidan av språkkravet tar LUF således ett steg till och kräver godkända resultat på kunskapstester om den svenska grundlagen som villkor för medborgarskap. Jag undrar hur många som i dag är svenska medborgare som skulle bli av med sitt medborgarskap om de tvingades utföra ett sådant test?Detta stämmer alltså inte att LUF kräver.
Jag kan inte förstå den kontroll-, betygs- och testmani som svenska liberaler drabbats av. Jag har alltid associerat liberalism med frihetlighet, men börjar alltmer ompröva den sammankopplingen. Livet kan man inte ha på banken, som Mikael Wiehe uttryckte det. Kanske är det till sist vänstern som håller på att vinna kampen om frihetsfrågorna?Det ställs en rad krav från staten, vissa välmotiverade, andra inte. Huvudsyftet med ett medborgarskapstest är delvis att ersätta dagens godtyckliga system för förvärvande av medborgarskap, ett annat syfte är att ersätta en outtalad nationalistisk idé om det svenska med en medborgerlig, men även att uppvärdera medborgarskapet som ett led i att Sverige har blivit ett multikulturellt land och inte en enhetlig nationalstat med en etnisk svenskhet som dominerande faktor. Man måste urskilja mellan olika typer av krav. Ett krav på handling kan delas upp i två kategorier a) de krav som du måste uppfylla helt oavsett vad du vill göra b) krav som ställs på dig om du eftersträvar något specifikt, ett medborgarskap eller gör någon annan typ av test. Jag menar att det är viktigt att se att krav inte är antingen positiva (krav på att utföra något) eller negativa (krav på att inte göra något), de kan även delas upp i fler underkategorier, alla krav handlar inte om tvång. Åker du motorcykel finns ett positivt krav på att bära hjälm, men det är ingen som tvingat dig att åka motorcykel. Isaiah Berlin tar på ett bra sätt upp distinktionerna i sin Two concepts of liberty, även Brian Barry förklarar klokt distinktionerna som finns mellan olika frihetsbegrepp i Culture & Equality. Jag menar att Bjereld förenklar i onödan när han menar att medborgarskapstestet är ett uttryck för någon typ av kontrollmani.
Jag ställer mig alltid skeptisk till positiva krav från staten (till skillnad från negativa krav, dvs att det krävs att du inte gör något, exempelvis gör någon illa), men vissa är välmotiverade om deras tillämpning kan göras liberalt och utfallet dessutom kan vara positivt. Det är inte en fråga om att krav per se är negativa, frågan är vad vi vill med dem och om de minskar någons frihet eller gör någon skada.
Visst är det värdefullt att de som är intresserade av medborgarskap får möjlighet att utveckla kunskap om såväl språk som styrelseskick. Sådana kunskaper förväntas erhållas genom den svenska 9-åriga grundskolan. För dem som ej genomgått denna kan medborgarskapet föregås av en kurs med obligatorisk närvaro (den typen av kurser ges ju redan vid sfi - svenskundervisning för invandrare). Men "infödda svenskars" kunskaper om språk och grundlag ligger inte till grund för medborgarskap. Så bör heller inte vara fallet för nya svenskarHär ger Bjereld mig delvis rätt. Men vad är det han egentligen skriver? A) Det är viktigt med kunskaper om språk och samhälle, B) En kurs kan hållas för nyanlända, med språk och samhällsinformation C) Denna kan vara obligatorisk.
Skillnaden mellan mig och Bjereld blir i själva prövningen, eftersom vi inte prövar de som föds i Sverige för medborgarskap ska vi inte heller göra det för de som inte är födda i Sverige menar Bjereld.
De personer som ansöker om svenskt medborgarskap i regel medborgare i något annat land. Skulle man ställa exakt samma krav på de som enbart har svenskt medborgarskap som de som ansöker om dubbla medborgarskap skulle det bli orättvist. Kraven skall vara lika för människor med samma förutsättningar. Om det är så att statslösa ansöker om svenskt medborgarskap är en möjlig lösning att de ändå måste skriva medborgarskapstestet, men erhåller medborgarskap oavsett utfall eftersom människor inte skall vara utan medborgarskap. Gruppen detta gäller är mycket liten och innebär därför inte ett nedvärderande av medborgarskapet.
Kraven är olika för att förutsättningarna är olika. Det vore konstigt om en person med enbart svenskt medborgarskap förlorade sitt medborgarskap. Testet skrivs för att man ska erhålla medborgarskap, inte för att man ska få behålla det. Den principen gäller oavsett var och av vem man är född. Så länge vi inte har en världsfederation kommer medborgarskap kopplat till stater existera. Man kan givetvis verka för att medborgarskapet helt ska upplösas. Men en trolig väg till fri rörlighet, vilket LUF förespråkar, är inte avskaffandet av medborgarskapet. Förslaget utgår från den faktiska värld som vi lever i idag. Så länge det finns suveräna nationalstater kommer medborgarskapet vara centralt för att skapa en god nationell sammanhållning. Detta kan man inte komma undan från.
Det vore intressant att läsa en kommentar på hur Bjereld ser på medborgarskapets roll i en globaliserad tidsålder. Jag har med glädje läst Ulf Bjerelds och Marie Demkers bok "Den nödvändiga" politiken. I boken ser Bjereld och Demker politikens roll för sammanhållningen i samhället. Medborgarskapet tar inte en enorm del i boken men man kan fråga sig om inte en medborgerlig gemenskap bortom nationalismen är ett vettigt sätt att skapa ett fungerande samhälle präglat av mångfald, om det är demokratin och medborgarskapet som sätts i centrum. En stor del av min ursprungliga inspiration till dessa idéer kom faktiskt från Jürgen Habermas, sociolog och tillika socialdemokrat som skrivit mycket intressant om just konstitutionell patriotism, ett socialt Europa och vad samhällen kan byggas kring i en global tidsålder.