Mot bakgrund av förra inlägget kan det vara bra att belysa en fråga Juholt tog upp i sitt tal från i lördags, nämligen barnfattigdom. Danne Nordling skriver om frågan:
Barnfattigdomen idag kan därför inte förmodas bero på att barnbidragen utvecklats dåligt eller att socialbidragsnormen nu är otillräcklig jämfört med tidigare. Rimligtvis beror barnfattigdomen idag på en kombination av lågkonjunktur och integrationsproblem för invandrare. I huvudsak förefaller problemet ligga i svårigheter att få arbete i tillräcklig omfattning vilket särskilt gäller ensamstående föräldrar födda utomlands.Läs gärna hela inlägget där Nordling går igenom bland vilka familjer barnfattigdom är vanligt och av vilka anledningar. Frågan om barnfattigdom kan alltså inte direkt kopplas till någon förändring i fördelningspolitiken, snarare är det en fråga om hushåll där en eller två föräldrar befinner sig permanent utanför arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshet som är vanlig hos invandrare. Nordling fortsätter:
Om Håkan Juholt vill lägga fram ett program mot barnfattigdomen måste han föreslå åtgärder som ger invandrarna arbete. Detta är inte något som tidigare socialdemokratiska regeringar lyckats med. Ett mera kosmetiskt program skulle vara att höja socialbidragen och släppa efter på villkoren där man måste sälja bilen och annan egendom. Det skulle minska andelen med låg inkomststandard men öka andelen med socialbidrag. Formellt skulle det redovisade fattigdomsindexet inte sjunka särskilt påtagligt.Juholt har tagit första steget, att vara indignerad och väljare en fråga som är känslig och oerhört viktig. Jag antar att steg två, i linje med hans riksdagstid, kommer bestå av högre bidrag och annan fördelningspolitik. Med andra ord sådant som enbart kosmetiskt kommer förändra situationen och inte kommer år roten med barnfattigdomen, dvs en problematisk arbetsmarknad som håller invandrare i långtidsarbetslöshet. Det är sannerligen lätt att vara indignerad.