Man lånar och lånar tills det inte går längre. När kreditvärdigheten är lika med noll och staten inte kan leva på lånade pengar längre då revolterar man och kräver mer. Vänsterns klagosång är alltid densamma: man tror att staten finansierar sig själv på något mystiskt vis och att alla kan leva på offentliga löner och pengar. En dag tar det stopp. Idiotin når sin gräns.Det naturliga är då att hålla budget, inte spendera mer än vad man faktiskt har och göra samhällsekonomin lönsam.
Extremvänstern drar en annan slutsats, resultaten ser vi nu i Grekland där anarkister kallblodigt har mördat tre personer på en bank i frustration över att regeringen måste gå med på allvarliga sparpaket om landet ska undgå total konkurs. Hatet vänds utåt, mot banker, EU och USA. Alla andra är ansvariga.
Givetvis ska inte fackföreningarna som organiserar de stora strejkerna lastas för dessa människoliv. Men det blir väldigt tydligt vad konsekvensen är med alltför starka vänsterextrema grupper.
Man skulle kunna tro att vänstern i Grekland rannsakar sig själv, kanske inser att både den förra högerregeringen men även de nuvarande socialistiska levt över sina tillgångar och slösat ordentligt med pengar. Tyvärr verkar det inte så. Tongångarna (bokstavligt talat) i Grekland är att det är någon annans fel,
Mikis Theodorakis, Greece’s most famous composer, expressed the visceral reaction of many when he said the crisis was probably a plot by dark forces in the United States and other capitalist centres to subdue proud, independent nations.Ett Stalinistparti, som ligger stabilt på ca 8%, garanterar att varje tillstymmelse till budgetansvar och ordentliga statsfinanser kullkastas genom våldsamma protester och kravaller. Stora fackföreningar har nu dragit igång flera generalstrejker. Man undrar vad de hoppas uppnå, mer lån och mindre besparingar?
Dimitris Dimitriadis skriver på Newsmill att det har gjorts vulgära försök att politisera situationen. Det är givetvis inte önskvärt. Men man måste dra väldigt viktiga slutsatser av vad som hänt i Grekland utan att det handlar om simpel pajkastning. Under samma tema på Newsmill skriver Jan Kallberg,
Den grekiska krisen har en lärdom för Sverige. Marknadsmässiga realiter övertrumfar ord och myriader av politiskt korrekta förklaringar. Det enda Grekland bevisar är att 1900-talet är över och att marknaden vinner över politiskt drömmeri. Man måste tillverka något som går att exportera och det går inte att lova generösa förmåner om det inte finns en grundläggande lönsamhet i samhället att beskatta och fördela. Men Sverige är i samma sits.Det är hårda men viktiga ord. Välfärden kommer inte gratis. Den kan inte lånas fram, det går inte att lova guld och gröna skogar som man gör från vänsterhåll. Globaliseringen och de gamla industriernas nedgång ställer nya krav på samhällsekonomin. Europa måste bli lönsamt igen och det kräver en omställning som kan vara svår. Alternativet har vi idag sett i Grekland.
Se även: GP, GP2, DN2, SVD, DN, EX, AB, EX2, Erixon, Svensson, Hökmark.