Det förvånar ingen att jag sällan håller med Göran Greider. Men han har ändå en ideologisk vilja och klarsynthet som jag kan uppskatta. Han förstår att socialismen inte kan kämpa på marginalerna med liberalismen utan måste formulera samhällsbärande visioner.
Men det är inte på grund av hans ideologiska stridbarhet som jag uppskattar honom idag. Det är för att vi tydligen delar den uppgivenhet inför den politiska debatten som fenomen:
Då och då brukar jag föreslå olika TV-medier att de borde överraska sina tittare med att hålla några rent idépolitiska utfrågningar av partiledarna - istället för de ytterst ritualiserade dueller som oftast går av stapeln. Dessa är ju så förutsägbara att man praktiskt taget kan mima till dem och jag tror att efterfrågan är större än någon tror på de tankestråk som går utanför dagspolitiken. Är det självklart att tillväxt är målet för ekonomin? Kan skatter ha ett egenvärde? Har växter rättigheter? Är kapitalism och marknad eviga ting eller kan vi tänka oss andra sätt att organisera samhället? Bör vi sikta på en världsregering? Vilka filosofer, samhällstänkare eller författare är viktiga för er? Finns det en motsättning mellan frihet och jämlikhet?I tisdags debatterade jag mot Erik Almqvist (SDU) i Lund. Bakom arrangemanget stod utrikespolitiska föreningen, en ständig garant för att Sveriges studenter och allmänhet får tillgång till spännande debatter och ämnen.
Men initiativet var faktiskt mitt och Eriks. Vi hade efter en oerhört välbesökt debatt i Karlskrona i höstas kläckt idén att ha mer ideologiska debatter. Upplägget uppskattades tydligen av publiken och det blev tydligt på vilken idégrund vi båda står.
Alltifrån individens roll i samhället, gemenskapen, nationen, könet och politiken samt en rad andra ämnen avhandlades. Det ideologiska fick ta huvudrollen och allt gavs god tid. Frågan var hela tiden: vilket samhälle vill vi se i framtiden och vilka idéer ska bära upp detta samhället.
Ska det vara så svårt att se till att politiker faktiskt avkrävs grunden för sina sakpolitiska förslag emellanåt? Kan vi ta en paus i bråk om A-kassa nivåer och tala lite om vilket Sverige vi vill se om 20-år?