Efter avslöjandet om de fasansfulla arbetsvillkoren på en fabrik som Microsoft driver i sydöstra Kina har det bloggats friskt om fattigdom och globalisering.
Astrid Boman, exempelvis, skriver på Kommunisternas blogg:
Med det sagt vill jag dock nyansera Boman och övrigas kritik mot globaliseringen och företags närvaro i den fattiga delen av världen. Att arbeta femton timmar per dag utan möjlighet att gå på toaletten är naturligtvis oacceptabelt. Men är det globaliseringen i sig det är fel på? Nej, det är villkoren på de arbetsplatserna som måste förändras.
Det finns många fabriker i låglöneländer som drivs av multinationella bolag där människor arbetar under anständiga förhållanden, och det är viktigt att komma ihåg. Att vara emot globaliseringen är också att vara emot alla miljoner människor som har fått jobb just på grund av att världen har öppnat upp sig.
Tar man specifikt Kina som exempel så minskade andelen fattiga från 633,7 miljoner till 128,4 miljoner mellan 1981 och 2004. Så på grund av globaliseringen har allt blivit bra? Nej, många som har lyfts ur fattigdom lever fortfarande på mindre resurser än vad vi i Sverige knappt kan förstå. Och nej, det är fortfarande hundra miljoner (extremt) fattiga kineser. Allt är långt ifrån bra.
Men frågan är: om Deng Xiaoping inte hade öppnat upp Kina mot omvärlden och inte hade genomfört marknadsekonomiska reformer, hade kineserna haft det bättre ställt idag då? Hade över 500 miljoner människor lyfts ur fattigdom på drygt tjugo år? Det tror inte jag.
Samma tema: Jönsson, MW, Vanligtvis, Akkomp, Bimbo, Söderberg, Dana, Laveryd, Karlsson, Aurora.
Astrid Boman, exempelvis, skriver på Kommunisternas blogg:
Vår förre statsminister G. Persson talade sig varm för globaliseringen och dess effekter på världsekonomin. Eftersom jag och många med mig som har betydligt lägre utbildningsnivå än herr Persson kunde förutse följderna av denna globalisering torde nog herr Persson även ha förstått följdverkningarna. /.../ Storföretagen exploaterar både människor och miljö. Det ger vinst till några få medan arbetaren inte är mer än slav.Notera först och främst att jag aldrig kommer att försvara urusla förhållanden som många människor lever under. Mitt liberala engagemang grundar sig ju främst i att alla människor ska få det bättre, i synnerhet de som har det sämst ställt.
Med det sagt vill jag dock nyansera Boman och övrigas kritik mot globaliseringen och företags närvaro i den fattiga delen av världen. Att arbeta femton timmar per dag utan möjlighet att gå på toaletten är naturligtvis oacceptabelt. Men är det globaliseringen i sig det är fel på? Nej, det är villkoren på de arbetsplatserna som måste förändras.
Det finns många fabriker i låglöneländer som drivs av multinationella bolag där människor arbetar under anständiga förhållanden, och det är viktigt att komma ihåg. Att vara emot globaliseringen är också att vara emot alla miljoner människor som har fått jobb just på grund av att världen har öppnat upp sig.
Tar man specifikt Kina som exempel så minskade andelen fattiga från 633,7 miljoner till 128,4 miljoner mellan 1981 och 2004. Så på grund av globaliseringen har allt blivit bra? Nej, många som har lyfts ur fattigdom lever fortfarande på mindre resurser än vad vi i Sverige knappt kan förstå. Och nej, det är fortfarande hundra miljoner (extremt) fattiga kineser. Allt är långt ifrån bra.
Men frågan är: om Deng Xiaoping inte hade öppnat upp Kina mot omvärlden och inte hade genomfört marknadsekonomiska reformer, hade kineserna haft det bättre ställt idag då? Hade över 500 miljoner människor lyfts ur fattigdom på drygt tjugo år? Det tror inte jag.
Samma tema: Jönsson, MW, Vanligtvis, Akkomp, Bimbo, Söderberg, Dana, Laveryd, Karlsson, Aurora.