Läste med stolthet Björklund, Ohlsson och Widman på brännpunkt häromdagen,"De svenska försvarsbesluten sedan Berlinmurens fall har alla utgått från att utvecklingen i Ryssland är på väg åt rätt håll. Styrkan och beredskapsnivån på vårt försvar måste kunna variera över tid med hänsyn till utvecklingen i vår omvärld. Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90- talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses. Men den analys vi gör av utvecklingen i Ryssland leder oss till slutsatsen att vi befinner oss vid en vändpunkt. Under den kommande mandatperioden skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut. Vår bedömning är att den svenska nationella försvarsförmågan återigen måste stärkas. Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar."Vad Sverige behöver är en tydligare idé om hur man tänkt sig den kollektiva säkerheten i Östersjöområdet.
Det är tydligt att nedmonteringen av försvaret har fått destruktiva effekter för Sveriges möjligheter att möta framtida hot och utmaningar. Det minskar dessutom det underlag och möjligheter som finns för internationella insatser.
Från Urban Ahlin (S) kunde på Folk och Försvar höras att talet om Ryssland bara retar upp Ryssland ännu mer. Med den inställningen borde vi givetvis lägga ner försvaret och låtsas om som om det inte kan hända saker i Ryssland oerhört snabbt. Att ha ett starkt och välfungerande försvar som inte faller snabbare än jag skrivit denna text är inte en provokation, det är statsmaktens självklara ansvar.
Idag kommer Vänstern att presentera sin vision för försvaret. Låt oss kontrastera den mot regeringens politik och Folkpartiets långsiktiga vision.