Inom svensk vänster sprider sig glädjen över att Syriza tog regeringsmakten i Grekland. Jonas Sjöstedt var själv i Athen under valnatten. Göran Greider ser positivt på segern med hopp om att landets skulder ska skrivas av. Alexandra Pascalidou hoppas att Grekland vänder blad.
Det kan givetvis finnas flera skäl att tycka att Syrizas seger var bra, rent sakpolitiskt. Men det förvånar mig hur okritiskt man gratulerar Syriza till segern. Antingen har det att göra med direkt okunnighet om detta partiets positioner eller så väljer man att blunda för dem man tycker mindre om.
Det kan givetvis finnas flera skäl att tycka att Syrizas seger var bra, rent sakpolitiskt. Men det förvånar mig hur okritiskt man gratulerar Syriza till segern. Antingen har det att göra med direkt okunnighet om detta partiets positioner eller så väljer man att blunda för dem man tycker mindre om.
Knappt har regeringsförklaringen hunnit skrivas på innan Syriza motsätter sig ytterligare sanktioner mot Ryssland. Detta är inga nyheter utan har varit partiledaren Tsipras linje länge, efter ockupationen av Krim motsatte sig Tsipras sanktioner mot Ryssland. Inreseförbud för flera personer centrala i den ryska regimen under ockupationen av Ukraina hindrade inte Tsipras från att träffa dem. Med förevändningen (känd från delar av den svenska vänstern) att den Ukrainska regimen styrs av fascister. Ledamöter för Syriza i Europaparlamentet har likt SD motsatt sig sanktioner mot Ryssland. Även Marine Le Pen verkar glad över att Syriza har vunnit. Tsipras har vid flera tillfällen etablerat goda relationer med Putinregimen och kritiserat EU:s hantering av Ryssland ockupation av Ukraina.
En som beskrev denna relation väl var ryske högerextremisten och hovideologen Alexander Dugin som 2013 uttryckte sig på följande vis om Syriza:
In Greece, our [i.e. Russia's] partners could eventually be Leftists from SYRIZA, which refuses Atlanticism, liberalism and the domination of the forces of global finance. As far as I know, SYRIZA is anti-capitalist and it is critical of the global oligarchy that has victimized Greece and Cyprus. The case of SYRIZA is interesting because of its far-Left attitude toward the liberal global system. It is a good sign that such non-conformist forces have appeared on the scene.
Kontakter mellan Dugin och Syriza hör inte till ovanligheten, här en bild på den nuvarande utrikesministern och Dugin.
När Maidanrörelsen var som mest intensiv tog flera framstående inom vänstern i Sverige varje tillfälle som gick att misskreditera hela motståndet mot Janukovitjregimen. Att Syriza samarbetar med högerextrema ANEL som av de grekiska forskarna Daphne Halikiopoulou and Sofia Vasilopoulo beskrivits som "highly conservative and nationalistic right-wing" verkar inte bekomma Sjöstedt och co.
Än en gång har vi att göra med ett sådant "monstruöst hyckleri" som Åsa Linderborg anklagade andra för men främst själv var skyldig till. Glädjeyran över att Syriza vunnit ett val överskuggar partiets kontakter med den ryska extremhögern, dess stöd till en aggressiv ockupationsmakt och dess regeringspartner som är ett ett högerextremt nationalistparti med en antisemitisk partiledare.
Snacka om monstruöst hyckleri.
Vad det är som håller på att hända är att den extrema vänstern förenas med den extrema högern i sin EU-fientlighet, nationalism, kritik mot kapitalismen och internationella avtal som anses kränka nationell suveränitet. Globaliseringskritiker som förenas över de politiska gränserna i en möjligtvis tillfällig men ack så obehaglig allians. Det är detta kontakterna med Putin, kärleken från Le Pen och samarbetet med högerextrema ANEL vittnar om. Inget av detta tycks bekomma svensk vänster, de verkar mycket upptagna med att hoppas på socialismens förverkligande.
Snacka om monstruöst hyckleri.
Vad det är som håller på att hända är att den extrema vänstern förenas med den extrema högern i sin EU-fientlighet, nationalism, kritik mot kapitalismen och internationella avtal som anses kränka nationell suveränitet. Globaliseringskritiker som förenas över de politiska gränserna i en möjligtvis tillfällig men ack så obehaglig allians. Det är detta kontakterna med Putin, kärleken från Le Pen och samarbetet med högerextrema ANEL vittnar om. Inget av detta tycks bekomma svensk vänster, de verkar mycket upptagna med att hoppas på socialismens förverkligande.