Det finns en liten avkrok i offentligheten som i tid och otid fäster sin uppmärksamhet på små symboler i samhället som de hävdar är uttryck för bredare rasistiska diskurser. Dessa små symboler, exempelvis nogger black, 88:an, Tintin och annat suspekt är alltså både uttryck för rasistiska diskurser men också sådant som reproducerar dessa. Ni ser växelverkan. Man kan då, som Behrang Miri, en helsympatisk person i övrigt, vilja förbjuda dessa:
Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor. Bilden av ”skogsturken” finns kvar
Att förbjuda slutprodukten av någon form av kultur är alltid en fåfäng och desperat handling. Nästan utan undantag blir det den som förbjuder som istället drar till sig störst uppmärksamhet. Kristen moralpanik mot hårdrock, islamister som förfasas över nakenhet i reklamannonser och postkoloniala busybodies som oroar sig över rasism i alla vrår och kanter av kulturen.
Alla dessa förbudsivrare delar egenskapen att de är oroliga över vad mottagaren ska göra med budskapet. Den kristna, muslimska, judiska fundamentalisten att moralen går förlorad och den postkoloniala oron som Behrang Miri ger uttryck för är rädslan att ungdomar okritiskt kommer tradera de rasistiska föreställningarna i Tintin. De kommer antingen provoceras, bli sårade eller inte begripa vad de ser.
Mitt korta svar är: ni underskattar människan. Och i synnerhet den människa som lever 2012. I regel en person som får enorma mängder information och på något sätt lyckas sortera, kontextualisera och positionera information.
För faktum är att det är genom att utsättas för en myriad av kulturer man skapar sig förståelsen som krävs för att sätta även Tintin, hitlerbiografier, Lady Chatterley's älskare, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, De Sade, Michel de Montaigne, Ernst Jünger, Tusen och en natt samt FIB Aktuellt i sitt rätta sammanhang. Genom ett nervöst censurerande får vi naiva och okunniga personer som oroligt kommer studsa mot idéer och uttryck de inte förstår eller kan hantera. Det Behrang, är väldigt dåligt och troligtvis raka motsatsen till vad du egentligen önskar. Fokus bör ligga på bredd och djup i erfarenheter av kultur, såväl samtida som historisk.
Självklart är det viktigt att unga får lära sig att sätta saker i sitt perspektiv och förstå historiska processer. Men just det, kanske rentav exakt den meningen, är själva kontentan av läroplanen som avser ämnet historia. Om man inte förstår att olika tider hade olika samhällsdiskurser kan man inte heller begripa att världen förändras, däribland serierna.
Själva utvecklingen av Tintinalbumen är en spegling av sin samtid. Från Tintin i Kongos (och Sovjets) extremt fula och rasistiska figurer till de mer komplexa och stiliserade bilderna i Det hemliga vapnet och Tintin i Tibet. Som läsare förstod man att "ah, här händer något, Tintin speglas sin samtid". Rasismen i sig är en läxa om rasismen. Att personer som använder sig av såpass stiliga postkoloniala teorier borde kanske förstå det.
Istället tror man att det fungerar att kringskära och begränsa tillgången till litteratur för att odla fram en normbefriad ickerasist. Dumheter.