En kvinna har tilldelats 60 000 kr eftersom hon upplevt sig diskriminerad. Orsak? Hon skulle gå en kockutbildning men hoppade av kursen efter det inledande informationsmötet:
Statsvetaren Brian Barry förklarade pedagogiskt problemet med att anse det diskriminerande att utforma jämlika regler som av personer med valda trosuppfattningar eller kulturella praktiker upplever som diskriminerande:
"We must insist on the crucial difference between a denial of equal opportunities to some group (for example, a law forbidding Sikhs to ride motorcycles) and a choice some people make out of that from a set of equal opportunities (for example, a choice not to ride a motorcycle) as a result or certain beliefs" (Culture & Equality s 45)
Distinktionen som måste göras är om kvinnans rätt att utöva sin religion är kringskuren. Svaret är nej. Hon måste ta ställning till de situationer där det finns regler och krav som gäller lika för alla och som kan krocka med den religiösa utövningen. Dessa regler är inte skapade för att inskränka religionsutövningen.
Väljer jag, oavsett bevekelsegrunder, att göra vissa saker som står i strid med regler som gäller lika för alla då får jag finna mig i att mitt val kan få konsekvenser. Så länge jag kan påverka om jag kan följa regeln är den ok. Väljer jag att följa en viss tolkning av en tro som kringskär mitt liv betänkligt då måste jag ta konsekvenserna av detta.
Kvinnan är förhindrad från att delta på utbildningen inte på grund av någon regel utan på grund av hennes religion som hon har valt att följa och på vilken det följer vissa konsekvenser för hennes liv. Det står henne fritt att inte följa sin religions påbud. Men man ska inte blanda ihop ett regeltvång som följer på alla som vill läsa en utbildning, arbeta med ett yrke etc - regler och lagar som ska vara lika för alla - och ett tvång som hon själv valt att ålägga sig själv. Annars riskerar vi att mystifiera religionen till något som bara "sker", likt ett medfött födelsemärke, men religion är något vi gör och väljer.
Den ordningen vi har nu och som DO omfamnar är att andra rättigheter, positiva som negativa, måste flytta på sig när den positiva rätten till religionsutövning dyker upp. Den övertrumfar exempelvis en arbetsgivares rätt att ha vissa regler (som givetvis ska vara likabehandlande). Religionen har upphöjts som mer skyddsvärd. Om detta är diskriminering då har vi devalverat betydelsen av diskriminering.
Inför kursen höll arbetsförmedlingen ett informationsmöte där de uppgav att alla elever skulle behöva provsmaka alla rätter som tillagades. Eftersom kvinnan av religiösa skäl inte äter fläskkött ansåg hon sig på grund av detta inte kunna gå kockutbildningen och valde att hoppa av.Av DN:s artikel framgår inte om man hade kunnat anpassa utbildningen för att passa hennes specialbehov. Men läser man arbetsförmedlingens pressmeddelande kan man läsa följande:
Enligt Arbetsförmedlingen är det inga problem att anpassa utbildningen så att elever inte behöva provsmaka fläskkött. I det aktuella fallet hade inte kvinnan hunnit börja utbildningen utan deltog vid ett informationsmöte där det upplystes om att man måste provsmaka maten. Kvinnan valde på grund av informationen att inte gå utbildningen.Det var alltså information att man som elev ska provsmaka maten som tillagas under kursen som utgjorde diskrimineringsgrunden. Och enligt arbetsförmedlingen hade man kunnat anpassa kursen. Om detta är diskriminering då är det dags att DO tar och funderar ett varv kring sitt uppdrag.
Statsvetaren Brian Barry förklarade pedagogiskt problemet med att anse det diskriminerande att utforma jämlika regler som av personer med valda trosuppfattningar eller kulturella praktiker upplever som diskriminerande:
"We must insist on the crucial difference between a denial of equal opportunities to some group (for example, a law forbidding Sikhs to ride motorcycles) and a choice some people make out of that from a set of equal opportunities (for example, a choice not to ride a motorcycle) as a result or certain beliefs" (Culture & Equality s 45)
Distinktionen som måste göras är om kvinnans rätt att utöva sin religion är kringskuren. Svaret är nej. Hon måste ta ställning till de situationer där det finns regler och krav som gäller lika för alla och som kan krocka med den religiösa utövningen. Dessa regler är inte skapade för att inskränka religionsutövningen.
Väljer jag, oavsett bevekelsegrunder, att göra vissa saker som står i strid med regler som gäller lika för alla då får jag finna mig i att mitt val kan få konsekvenser. Så länge jag kan påverka om jag kan följa regeln är den ok. Väljer jag att följa en viss tolkning av en tro som kringskär mitt liv betänkligt då måste jag ta konsekvenserna av detta.
Kvinnan är förhindrad från att delta på utbildningen inte på grund av någon regel utan på grund av hennes religion som hon har valt att följa och på vilken det följer vissa konsekvenser för hennes liv. Det står henne fritt att inte följa sin religions påbud. Men man ska inte blanda ihop ett regeltvång som följer på alla som vill läsa en utbildning, arbeta med ett yrke etc - regler och lagar som ska vara lika för alla - och ett tvång som hon själv valt att ålägga sig själv. Annars riskerar vi att mystifiera religionen till något som bara "sker", likt ett medfött födelsemärke, men religion är något vi gör och väljer.
Den ordningen vi har nu och som DO omfamnar är att andra rättigheter, positiva som negativa, måste flytta på sig när den positiva rätten till religionsutövning dyker upp. Den övertrumfar exempelvis en arbetsgivares rätt att ha vissa regler (som givetvis ska vara likabehandlande). Religionen har upphöjts som mer skyddsvärd. Om detta är diskriminering då har vi devalverat betydelsen av diskriminering.