Om traditioner i skolan

Skriver på utmärkta Sverige Resurser om Lucia och julfirande:

Att reflektera över olika kulturer och religioner är inget skadligt, inte ens för barn. Att skolan inte är explicit religiös eller indoktrinerar barn i en eller annan trosuppfattning är självklart. Men det är inte det ett julfirande i världens mest sekulära land behöver handla om. Traditionerna är vad vi gör dem till gemensamt. Människor befinner sig inte i ett sedernas nollsummespel. Uppfattningen att barn med rötter i utlandet måste skyddas från ”typiskt” svenska kulturuttryck är en obehagligt separatistisk idé som enbart förvärrar ett kollektivistiskt skyttegravskrig.

Läs gärna hela.

Kampen för demokrati fortsätter

Skriver för SNB (Svenska nyhetsbyrån) om situationen i Nordafrika:

Den arabiska våren riskerar, liksom alla frihetsrörelser och uppror, att förenklas och idealiseras till vad betraktaren önskar. Under våren var många, från vänster till höger övertygade om att en bred demokratisk revolution stod för dörren. Men den arabiska våren kan inte förstås enbart som en demokratirörelse, utan inrymmer också en mängd andra dimensioner. Olika intressen, såväl religiösa som stambaserade spelar sina roller. Alla dessa strävar åt olika håll och de är inte alltid nödvändigtvis demokratiska.

Därför är det så oerhört viktigt att Europa och västvärlden visar på en förändrad inställning till sina forna diktaturpolare. Istället för att sälja vapen och understödja den minst dåliga partnern (oftast korrupta militärer) bör stöd skänkas direkt till moderata demokrater med tydliga målsättningar för fri och rättigheter. Genom att visa vilka partners man främst tänker sig samarbeta med skickar man en signal att man inte har glömt visa att man värderar demokratin.

Men demokrati är inte bara en valteknisk procedur, d.v.s. att gå till valurnorna och rösta. Demokrati är även respekt för oliktänkande, kvinnors, minoriteters och homosexuellas friheter och rättigheter. Det existerar inte en arabisk och en europeisk demokrati – den är en, odelbar och bör vara likvärdig världen över. Tyvärr finns det en fara att de som nu utvecklas blir stympade demokratier.

Det är oroväckande att det nu bara är männen som syns på gatorna i Kairo. Även de våldsamma och ofta dödliga attackerna mot landets kristna koptiska befolkning är ett tecken på att Egypten håller på att gå helt fel öde till mötes. Som kontrast kan vi se på Tunisien. Nyligen genomfördes det första parlamentsvalet sedan diktatorn Ben Alis avgång. Valet beskrivs överlag som en framgång för demokratiska principer – även om såväl fuskanklagelser såväl som protester förekommit. Utvecklingen är skakig.

Något som den arabiska våren visat oss är att väl avgränsade militära aktioner har varit helt avgörande för att störta Ghadaffi. Där har den internationella närvaron varit helt nödvändig. Medan arabförbundet stumt tittat på var det NATO som grep in och säkrade störtandet av Ghadaffi. Detta ska vi inte glömma. Det finns inget egenvärde med militära interventioner. Men när diktatorer inte går av egen fri vilja och hotar sina befolkningar med vapen då är det världssamfundets ansvar att ingripa. Därför måste vi komma ihåg att den arabiska våren inte är över på långa vägar.

Nordafrikas och mellanösterns sak är även vår. Det kan ingen förneka i den globala tidsålder där länders säkerhet, ekonomi och folk är sammanlänkade. Om vi verkligen vill ha stabila, demokratiska länder som grannar måste Sverige spela en än mer aktiv roll. Påtryckningar, hjälp till frihetsrörelser och en vilja att visa att vi ser vad som händer måste nu fortsätta. Det viktigaste stegen mot demokrati ligger fortfarande framför människorna i Nordafrika och mellanöstern.

Samtidigt släpper LUF en rapport som används i vår helårskampanj om demokrati och diktatur. I kampanjen uppmärksammar vi strävan efter demokrati och kampen mot diktatur. Läs gärna hela här.

Ungdomsarbetslöshet och kommunerna

Skriver i Aftonbladet tillsammans med Nina Larsson och Lennart Gabrielsson om ungdomsarbetslöshet och möjligheten till ungdomsavtal för att enklare få in unga på arbetsmarknaden:

Alla vill att ungdomar ska få jobb, men få vågar säga den obekväma sanningen att det är bättre med en inledningsvis lägre lön än inget jobb alls. IF Metall har insett detta och slutit särskilda ungdomsavtal med arbetsgivarna, som ger unga lite lägre lön i början samtidigt som de garanteras utbildning och handledning. De unga får jobb och nödvändig arbetslivserfarenhet och arbetsgivarna får anställda med rätt kompetens för arbetet.

Läs gärna hela.

Projekt - ett annat ord för svinn?

Läser i GP att det uppmärksammade projektet "Upp" vars mål var att sätta 4200 ungdomar i arbete efter tre år lyckats med att få 195 i arbete. Men ledningen är känd för sitt fusk så inte ens den siffran är säker. Som jag förstår det har alltså 63 miljoner ödslats på det här. 63 miljoner från skattebetalare. En del av summan kom från Europeiska socialfonden, resten från kommunen.

Det är förvånansvärt att man inte följt upp verksamheten när det ändå handlar om en så omfattande summa. Tyvärr tyder det på en loj inställning från politiker som lite valhänt sprider pengar omkring sig till rena skojare, så länge den flashiga projektbeskrivningen låter bra. Bara lite surfande på Upp:s hemsida avslöjar för ett otränat öga att det handlat om meningslösa aktiviteter som inte gör någon som helst skillnad.

Men sen är det så att det finns det man ser och det man inte ser. Den här typen av avslöjanden sliter på uttrycket om att det handlar om toppen av ett isberg. Men det finns säkerligen så många fler kommunala miljoner som lagts på projekt. Verksamheter som inte utvärderas eller utvärderas med märkliga metoder. Hur många miljoner går i Sverige åt till verksamheter som mest liknar grävande och igenfyllande av små gropar?

Ett mörkt kapitel i denna historia är att Upp:s ledning redan förberedde sig för att skicka in en ny ansökning till den europeiska socialfonden om mer pengar. Människor som sysslar med ren bedrägeriverksamheten har alltså ingen som helst skam i kroppen. Eller så var det övertygade om att de gjorde skillnad. Man vill knappt fundera på vilket av alternativen som stämmer.

Lös grundproblemen i EU först

Skriver på Newsmill om euron och om utvecklingen mot ett a och b-lag av länder och om fortsatt eu-integration:

Europaprojektet är i grunden något positivt. Ekonomisk och politisk sammanlänkning skulle minska skillnaderna, öppna gränserna på alla sätt - inte bara de fysiska - och skapa större tillväxt. Många av de här argumenten håller än och har visat sig stämma. Europrojektet var i främst hand ett politiskt projekt, inte ett ekonomiskt, även om argumenten främst var av en ekonomisk natur. Men det går inte att bygga ett vackert hus på ett ojämnt fundament. Även vackra hus kan rasa. Vad som behövs är bestående och långsiktiga reformer. Alla tidigare fördrag måste ersättas, unionen måste göras demokratiskt legitim på riktigt, väl avgränsad och med stora möjligheter till ekonomisk flexibilitet. Ingen av lösningarna som ligger på bordet verkar dock föreslå just det här. Så länge de demokratiska bristerna är så svåra, och därmed också i realiteten de ekonomisk-institutionella, bör Sverige avvakta utvecklingen och behålla sitt utanförskap.

Läs gärna hela.

"Ett enat folk?"

En förening jag verkligen beundrar är utrikespolitiska föreningen. Varje gång jag blivit inbjuden av dem har det varit professionellt, vågade teman och spännande. En gång i en panel i Göteborg om vapenhandel, en gång i Lund i debatt med SD:s Erik Almqvist.

Igår var jag gäst i Linköping i en serie föreläsningar med titeln "Ett enat folk", föreningen hade med öppet sinnelag och en intressant bredd av föreläsare djupdykt i frågor som rör multikulturalism, invandring, gemenskap etc.

Jag fick förmånen att tala om nationell identitet. Mest talade jag nog om hur det är att vara svensk idag och vad det innebär politiskt. De många sätt man identifierar sig eller inte med Sverige. Publiken hade oerhört intressanta reflektioner och jag upplevde att man verkligen fördomsfritt ville diskutera frågorna utan att på förhand döma ut eller anklaga för dolda intentioner. En diskussion i ordet absolut bästa bemärkelse.

Det fanns en fördomsfri och öppen inställning som ingav mig hopp om att samhällsdebatten i övrigt skulle kunna förbättras när det kommer till de här frågorna. Vad jag tyckte var intressant var att det fanns tillfälle att prata om de olika sätt vi identifierar oss i Sverige.

Passande nog har jag dessutom fått hem Aleksander Motturis bok "Etnotism", förutom att den är inbunden på ett helvetiskt sätt som gör att man måste sprätta sidorna (oldschool!) verkar den intressant.