Skriver krönika i Sundsvalls Tidning om välvillig rasism och hur svaret på rasism ofta använder sig av samma tänkande som rasismen man försöker att bryta ner:
Exempel på detta gömmer sig ofta i krav på kvotering och mångfald på arbetsplatsen. Syftet är alltid gott: att samhället ska vara öppet och att alla ska kunna ta sig fram och känna sig delaktiga. Men problemet blir att det som utesluter människor (deras utländska namn och härkomst) blir det som gör att de släpps in i samhället, på nåder i form av en "blattekvot". Istället borde fokus vara på att bryta ner rasismen samtidigt som vi lägger uppmärksamheten på vad individer gör, inte var deras föräldrar invandrade ifrån.Vi vill inte att någon ska drabbas på grund av sin härkomst men sedan gör vi inget annat än att fixera oss vid just härkomst som ett led i att förbättra samhället.Vi behöver inse det Chef i den amerikanska serien South Park insåg i avsnittet Chef goes nanners: "Now I realize that I almost let racism turn me into a racist."Läs gärna hela.