Ulf Bjereld har tidigare kritiserat LUF:s nyligen antagna förslag om medborgarskapstest. Jag replikerade på Bjerelds inledande kritik och nu har Bjereld skrivit ytterligare ett svar. Han kommer med flera kloka invändningar och har en betydligt mer seriös och saklig argumentation än flera andra i den här debatten. Bjereld skriver:
Fördelarna som jag ser det är flera framför villkoren enligt dagens modell: med ett medborgarskapstest blir ribban knuten till prestation hos individen och inte härkomst, eventuella ekonomiska bekymmer eller någon annan variabel som är svår att påverka. Från villkor som är omöjliga att påverka, exempelvis om man kommer från Norden eller Bhutan, till att handla om ett villkor som är påverkbart av individen. Dessutom kan insatser för att förbereda inför testet dessutom göras oavsett för vem det är som söker genomföra det, man kan således påverka möjligheterna i en god riktning.
Likt Bjereld ser jag fortfarande nationalstaten som en förhållandevis fungerande garant för välfärd och rättigheter. Men jag tömmer den gärna outtalade premisser för svenskheten med en politisk och demokratisk tillhörighet baserad kring medborgarskapet. Det är ett politiskt medel som inte är tvångsmässigt, troligtvis inte kostar mycket och som begränsar tillhörigheten till en politisk gemenskap, inte etnisk eller outtalat nationalistisk.
Därtill vill jag tillägga att medborgarskapet har genomgått och fortsätter att genomgå en metamorfos, från bilden som Carl Schmitt tecknade i sin Der Begreiff des Politischen där staten och medborgarskapet utgjorde någon form av total massa av nationen med uppdelningen i vänner och fiender till en mer liberal form av medborgarskap. Det är som Christian Joppke skrev ett perspektivskifte från en Hobbesiansk syn på medborgarskapet till en Lockeansk. Det är detta jag vill att medborgarskapet ska ge uttryck för.
Nu har jag presenterat mitt förslag, om kritiken är att det finns andra, möjligen bättre förslag då är det dags att dessa också presenteras. Jag har inget problem med att vi konstant omformulerar de samhällsnormer som är viktiga i Sverige. Sveriges lag fortsätter alltjämt att vara ett demokratiskt uttryck för de samhällsnormer vi har och det ser jag som betydligt mer önskvärt än outtalade nationella idéer om kultur och etnicitet. Vi är eniga om att det behövs någon typ av sammanhållning men verkar vara oense om exakt vad detta är och vad som är önskvärt.
Avslutningsvis vill jag passa på att citera en artikel Ines Michalowskis artikel om varför medborgarskapstest bör och kan vara en del av en modern liberal demokrati:
Jag hävdade att ett sådant test skulle höja tröskeln till medborgarskap för t ex äldre, anhöriginvandrade män och kvinnor från andra språkområden, eller för flyktingar som har svårt att uttrycka sig i skrift t o m på sitt eget modersmål.Bjereld hävdade inte bara det. Han hävdade även att "Kravet på tester gör det svårare för nya svenskar att bli medborgare och få rösträtt", vilket inte nödvändigtvis stämmer efter Sverige idag har en förhållandevis låg grad av naturalisering jämfört med flera länder som har medborgarskapstest. Detta faktum bestrider inte Bjereld i sitt andra inlägg varför jag får anta att han inte motsäger mitt argument på det området. Bjereld fortsätter:
(a) Visst finns det inslag av godtycklighet i dagens system för förvärvande av medborgarskap. Men varför skulle just ett "test" av alla tänkbara reformer vara det bästa sättet att åtgärda de problem som i dag finns?Om man är emot medborgarskapstest finns ett par alternativ att välja på: antingen tycker man att dagens överlappande och godtyckliga system för medborgarskap är tillfredsställande, eller så vill man reformera detta (men behålla villkoren), eller helt ta bort villkoren. Jag är öppen för argument som stödjer någon av dessa tre positioner. Möjligtvis kan Bjereld föreslå någon av dessa tre (eller helt annan) modell som han menar är bättre än medborgarskapstestet.
Fördelarna som jag ser det är flera framför villkoren enligt dagens modell: med ett medborgarskapstest blir ribban knuten till prestation hos individen och inte härkomst, eventuella ekonomiska bekymmer eller någon annan variabel som är svår att påverka. Från villkor som är omöjliga att påverka, exempelvis om man kommer från Norden eller Bhutan, till att handla om ett villkor som är påverkbart av individen. Dessutom kan insatser för att förbereda inför testet dessutom göras oavsett för vem det är som söker genomföra det, man kan således påverka möjligheterna i en god riktning.
(b) Visst kan det vara en bra idé att ersätta en outtalad nationalistisk idé om det svenska med en medborgerlig. Men det blir svårt - för att inte säga omöjligt - att utforma ett test som utgår ifrån kunskaper i svenska språket, om svenska lagar och om svenska regler och samtidigt frikoppla testet från just det nationella.Här verkar Bjereld missförstått mig en aning. Jag menar inte att man helt kan eller ens bör frånkoppla någon av statens institutioner (eller redskap) från nationellt innehåll, det är troligtvis både oönskat men även omöjligt. Alla lagar är i någon mån uttryck för nationella diskurser och normer. Ta utbildningsväsendet som ett exempel. Vad jag vill är att gå ifrån idén om det svenska som en etnisk, religiös, kulturell tillhörighet utan en rent medborgerlig. Det är en stor skillnad.
Likt Bjereld ser jag fortfarande nationalstaten som en förhållandevis fungerande garant för välfärd och rättigheter. Men jag tömmer den gärna outtalade premisser för svenskheten med en politisk och demokratisk tillhörighet baserad kring medborgarskapet. Det är ett politiskt medel som inte är tvångsmässigt, troligtvis inte kostar mycket och som begränsar tillhörigheten till en politisk gemenskap, inte etnisk eller outtalat nationalistisk.
Därtill vill jag tillägga att medborgarskapet har genomgått och fortsätter att genomgå en metamorfos, från bilden som Carl Schmitt tecknade i sin Der Begreiff des Politischen där staten och medborgarskapet utgjorde någon form av total massa av nationen med uppdelningen i vänner och fiender till en mer liberal form av medborgarskap. Det är som Christian Joppke skrev ett perspektivskifte från en Hobbesiansk syn på medborgarskapet till en Lockeansk. Det är detta jag vill att medborgarskapet ska ge uttryck för.
Lagar och regler är ju ett uttryck just för de "normer" som präglar den svenska nationen och det svenska samhället. (c) Visst kan det vara en bra idé att uppvärdera medborgarskapet. Men en sådan uppvärdering kan ske på en mängd olika sätt och inte nödvändigtvis genom just ett "test".Är frågan om uppvärdering ett nollsummespel? Det kan mycket väl finnas andra åtgärder som inte står i motsättningen till medborgarskapstest, men vilka är dessa och kan de få samma verkan som att ersätta dagens godtyckliga system för naturalisering utan att för den delen tömma medborgarskapet på allt värde?
Nu har jag presenterat mitt förslag, om kritiken är att det finns andra, möjligen bättre förslag då är det dags att dessa också presenteras. Jag har inget problem med att vi konstant omformulerar de samhällsnormer som är viktiga i Sverige. Sveriges lag fortsätter alltjämt att vara ett demokratiskt uttryck för de samhällsnormer vi har och det ser jag som betydligt mer önskvärt än outtalade nationella idéer om kultur och etnicitet. Vi är eniga om att det behövs någon typ av sammanhållning men verkar vara oense om exakt vad detta är och vad som är önskvärt.
Avslutningsvis vill jag passa på att citera en artikel Ines Michalowskis artikel om varför medborgarskapstest bör och kan vara en del av en modern liberal demokrati:
Citizenship testing, on the other hand, can enable a government to establish clear criteria and demonstrate what it feels is important for new citizens to know, while maintaining a transparent procedure. However, if citizenship tests are to serve this function and are not to inhibit some from applying, then citizenship testing itself must be reconceptualized. In the United States, testing is perceived as an inclusive phenomenon which gathers new members into the political process. It is, in short, a rite of passage.