Skrev under Almedalsveckan två artiklar om Folkpartiets framtid, dels en om möjligheterna och dels en om problemen med partiet. Den mer kritiska publicerades i
Svt Debatt:
Det finns inga fläckfria liberala partier, det praktiskt politiska arbetet tillåter inte en hundraprocentig ideologisk renlärighet. Med det sagt måste alltid målet för ett liberalt parti vara att minska den politiska makten till förmån för den ickepolitiska. För Folkpartiets del innebär det även att hitta fler liberala kärnfrågor. Det håller inte att enbart vara ett, förvisso starkt, skolparti. Man måste hitta fler frihetsfrågor. Väljarna ser idag att partiet behåller sin profilfråga och inte rör sig framåt. Klarar man inte av detta reptrick är man snart reducerat till ett departementsparti och inget annat.
Den positiva i
Politikerbloggen:
Genom nystartsjobb och arbetskraftsinvandring, språktest och medborgarskapskurs öppnas arbetsmarknaden upp och betydelsen av medborgarskapet och språket markeras. Folkpartiet är det enda parti som både erkänner integrationspolitikens misslyckande och kommer med konstruktiva lösningar. LUF vill än mer – genom att pröva hur välfärdsstaten måste förändras för än friare invandring men aldrig hemfalla åt värderelativism tar vi ställning för både öppna gränser och öppna värderingar.