Blev i helgen tillfrågad om vad jag tyckte om World value survey undersökningen som refererats på DN. Värt att notera är att diskussionen i Sverige främst utgår ifrån artikeln på DN Debatt av Staffan Lindberg. Artikeln uppmärksammar ett par oroväckande upptäckter i undersökningen. Bland annat att flera unga väldigt lätt kan tänka sig att byta parti.
Många av de enormt starka reaktioner borde börjat med kärnan av problemet. Här tänker jag främst inte på larmrapporterna utan studiens metodologi och hur man utifrån den kan dra så dramatiska slutsatser. Jag ifrågasätter inte World value surveys undersökningar. Däremot hur stora slutsatser man kan dra av ett urval på 1208 "ungdomar" i åldern 18-29.
Inget nämns i artikeln om hur man svarat utifrån kön, inkomst, utbildningsnivå, social status etc. Det är helt enkelt vanskligt att göra larmrubriker utifrån så trubbiga siffror. Det betyder inte att demokratin inte ifrågasätts hos unga, frågan är till vilken grad. Finns det verken tecken på att denna heterogena (?) grupp med 18-29 åringar är representativa för Sveriges unga?
Jag svarade SVD följande på frågan om vad resultaten betyder:
Många av de enormt starka reaktioner borde börjat med kärnan av problemet. Här tänker jag främst inte på larmrapporterna utan studiens metodologi och hur man utifrån den kan dra så dramatiska slutsatser. Jag ifrågasätter inte World value surveys undersökningar. Däremot hur stora slutsatser man kan dra av ett urval på 1208 "ungdomar" i åldern 18-29.
Inget nämns i artikeln om hur man svarat utifrån kön, inkomst, utbildningsnivå, social status etc. Det är helt enkelt vanskligt att göra larmrubriker utifrån så trubbiga siffror. Det betyder inte att demokratin inte ifrågasätts hos unga, frågan är till vilken grad. Finns det verken tecken på att denna heterogena (?) grupp med 18-29 åringar är representativa för Sveriges unga?
Jag svarade SVD följande på frågan om vad resultaten betyder:
Statistiken visar inte på någon längtan efter diktatur utan är snarare ett uttryck för en allmän misstro mot partipolitiken, menar Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet
– Jag tycker det är självklart att unga människor vill ha saker fixade snabbt och då är det inte konstigt att det kräver en stark ledare istället för det här käbblet i riksdagen. Tyvärr finns det en motsättning mellan att få saker gjorda och den tröghet som är inbyggt i parlamentarismen.
Helst skulle han se att partierna förändrades och öppnade upp sig med exempelvis tydligare personalval.– Om ungdomar såg att politiker var en mer blandad skara människor och även kända profiler från samhället gav sig in i politiken så tror jag att tilltron skulle öka, säger Adam Cwejman.
Det är ingen idé att som Jytte Guteland slå på stora trumman och mena att det är kaos i ungdomsgenerationen. Partipolitiken lockar inte lika många idag som för 30 år sedan och vad vi ser i Sverige är en förändring i synen på partiernas roll i politiken inte att unga vill se en diktator.
Den parlamentariska demokratin konkurrerar i en globaliserad tidsålder på ett annat sätt med andra politiska och ekonomiska maktcentra. Detta får naturliga konsekvenser för hur man ser på de etablerade partierna och vilket väljarbeteende man får.
Vi får inte heller glömma att utbildningsväsendet har en stor roll. Men en roll som inte ska överskattas. En ungdom som tittar sig mätt på konspiratoriska filmer som helt klär av demokratin kommer inte bry sig om läraren är extra bra på att förklara beslutsgången i svenska kommuner. Av den enkla anledningen att denna beslutsgång kommer uppfattas som irrelevant i ett stort perspektiv. Kunskap och information befinner sig på en betydligt större marknad och det är processer som vi inte alltid kan hindra, inte ens med ett bra utbildningsväsende.
Om det är något som är ett tecken på en dålig skola så är det reaktionerna på dessa larmrapporter där alla tar varenda ord som given sanning. Se er efter bakom egen bakgård innan ni börjar mässa domedagsverser över en förlorad ungdomsgeneration.
På samma tema: Peter Eriksson,
Den parlamentariska demokratin konkurrerar i en globaliserad tidsålder på ett annat sätt med andra politiska och ekonomiska maktcentra. Detta får naturliga konsekvenser för hur man ser på de etablerade partierna och vilket väljarbeteende man får.
Vi får inte heller glömma att utbildningsväsendet har en stor roll. Men en roll som inte ska överskattas. En ungdom som tittar sig mätt på konspiratoriska filmer som helt klär av demokratin kommer inte bry sig om läraren är extra bra på att förklara beslutsgången i svenska kommuner. Av den enkla anledningen att denna beslutsgång kommer uppfattas som irrelevant i ett stort perspektiv. Kunskap och information befinner sig på en betydligt större marknad och det är processer som vi inte alltid kan hindra, inte ens med ett bra utbildningsväsende.
Om det är något som är ett tecken på en dålig skola så är det reaktionerna på dessa larmrapporter där alla tar varenda ord som given sanning. Se er efter bakom egen bakgård innan ni börjar mässa domedagsverser över en förlorad ungdomsgeneration.
På samma tema: Peter Eriksson,