Tänkte skriva lite om mina reflektioner efter regionvalet men märker att både Malin Lernfelt och Gert Gelotte och skrivit läsvärda analyser:
När en stor andel i samhället var engagerade i partier, som fallet var innan 1980, kunde den partipolitiska dialogen existera även utanför valkampanjen. Visst finns den fortfarande men inte med samma partipolitiska koppling. Läs hela här.
Gert skriver om socialdemokraternas valkampanj:
För Folkpartiets del var det inte mycket som var positivt. Jag kollade på ett par valdistrikt som jag känner till väldigt väl för att se tendenserna. FP förlorar mer och mer i områden där både MP och M går starkt. Även SD börjar etablera sig i stabila medelklassfästen. Den Göteborgska liberalismen håller på att glida Folkpartiet ur händerna. Det är en oroväckande tendens som jag hoppas partiet tar på mycket stort allvar.
Trots detta gjorde LUF en förbannat bra valrörelse. Valvakan dominerades av LUF-medlemmar och man har både lyckats engagera drygt 60 ideella valarbetare men även driva en självständig fråga inom sjukvårdspolitiken, "Älska dig själv", en kampanj med förslag på hur ungdomspsykiatrin kunde förbättras med hjälp av regionen. De unga medlemmarna har helt enkelt dominerat FP:s valrörelse. Det är en stark indikation om vart det är på väg. Tyvärr har inte partilistorna dominerats lika mycket av unga kandidater.
Samtliga partier måste också bli bättre på att söka sig utanför sina egna komfortzoner. Att S springer benen av sig i Angereds centrum och serverar valfrukost i Nordost medan M knackar dörr och strösslar med plakat i Sydväst känns både förutsägbart och trist. När var och en håller sig på sin kant avstannar debatten.Skriver Malin. Och visst är det så. Men samtidigt finns nyttokalkyl inblandad i det hela. Ett parti i har begränsade resurser (oftast) och begränsat antal frivilliga som har tid att knacka dörr eller dela ut material. I takt med att färre är partipolitiskt engagerade försvinner även andra arenor för partipolitiska debatter.
När en stor andel i samhället var engagerade i partier, som fallet var innan 1980, kunde den partipolitiska dialogen existera även utanför valkampanjen. Visst finns den fortfarande men inte med samma partipolitiska koppling. Läs hela här.
Gert skriver om socialdemokraternas valkampanj:
Inför regionvalet plockade Socialdemokraterna ut det gamla malätna högerspöket ur kampanjförrådet. Alliansen beskylldes för att vilja sälja de stora sjukhusen till riskkapitalister och för att ha för avsikt att ersätta vård efter behov med vård efter plånbokens tjocklek.Inget av detta är sant. Rimligen vet de rödgröna politikerna detta. Fast ibland undrar jag. Kanske är det så att den som upprepar en politisk lögn tillräckligt många gånger till slut tror på den själv.Detta kan kopplas till poängen i Malins text. Partierna lämnar stadsdelar åt varandra och blir därför oemotsagda. Det gäller för både Askim och Angered. Problemet med socialdemokraterna är att de utan problem kunde mala på med sina lögner om att sjukvården ska säljas ut om borgerliga partier tillåts styra. Eftersom intresset var svalt för valet behövdes inte mycket propaganda för att övertyga potentiella väljare om dumheter. Det existerade ett informationsunderskott som gynnade skeva budskap.
För Folkpartiets del var det inte mycket som var positivt. Jag kollade på ett par valdistrikt som jag känner till väldigt väl för att se tendenserna. FP förlorar mer och mer i områden där både MP och M går starkt. Även SD börjar etablera sig i stabila medelklassfästen. Den Göteborgska liberalismen håller på att glida Folkpartiet ur händerna. Det är en oroväckande tendens som jag hoppas partiet tar på mycket stort allvar.
Trots detta gjorde LUF en förbannat bra valrörelse. Valvakan dominerades av LUF-medlemmar och man har både lyckats engagera drygt 60 ideella valarbetare men även driva en självständig fråga inom sjukvårdspolitiken, "Älska dig själv", en kampanj med förslag på hur ungdomspsykiatrin kunde förbättras med hjälp av regionen. De unga medlemmarna har helt enkelt dominerat FP:s valrörelse. Det är en stark indikation om vart det är på väg. Tyvärr har inte partilistorna dominerats lika mycket av unga kandidater.