Skriver krönika i Sundsvalls tidning om öppenhet och migration:
Att ha en omfattande välfärdsstat och en reglerad arbetsmarknad gör nästan av hävd att det finns starka krafter, såväl inom vänstern som högern samt fackföreningsrörelsen som gärna ser reglering av migrationen.
Detta är den avgörande paradox som existerar mellan välfärdsstat och fri rörlighet som på inget sätt är löst. Kompromisser kan givetvis göras men den tydligaste vägen för många välfärdsstater är att reglera migrationen kraftigt och skapa poängsystem för migranter (se ex Australien och Kanada).
En av de främsta anledningarna till Venedigs enorma rikedomar under 1400- och 1500-talet var stadsstatens öppenhet, handel och utbyte med omvärlden. Det var i skärningspunkten mellan olika kulturer, ekonomier och idéer som välståndet byggdes. Likaså såddes frön till upplysningen i de städer vars blandning av kulturer och religioner var som störst. På samma sätt har mycket av USA:s framgångar de senaste 150 åren varit en kombination av öppenhet, mångfald och ett fungerande politiskt system. Men håller landet som ofta kallas för "The melting pot", smältdegeln, på att förändras i grunden? Riskerar finanskrisen och rädslan för terrorism att stänga landet mot omvärlden, såväl för människor som för handelsutbyten?Finns en kommentar på artikeln, skriven av "Protes-(tant)", som påpekar en viktig skillnad mellan USA och Sverige: frånvaron av välfärdsstat gjorde att det var betydligt enklare att ha i princip helt öppna gränser.
Att ha en omfattande välfärdsstat och en reglerad arbetsmarknad gör nästan av hävd att det finns starka krafter, såväl inom vänstern som högern samt fackföreningsrörelsen som gärna ser reglering av migrationen.
Detta är den avgörande paradox som existerar mellan välfärdsstat och fri rörlighet som på inget sätt är löst. Kompromisser kan givetvis göras men den tydligaste vägen för många välfärdsstater är att reglera migrationen kraftigt och skapa poängsystem för migranter (se ex Australien och Kanada).