Missförstå mig inte nu. Jag är mycket glad att Erik Ullenhag tar tydlig ställning i frågan om kollektivt skuldbeläggande. Gårdagens artikel är tydlig och lämnar inte så mycket tvivel till var integrationsministern står.
Men det finns ett par problem med artikeln.
Vilka är dessa "muslimska företrädare" han talar om? Vem företräder muslimer? Hur många av dem? Vilket är detta kollektiv inom vårat land som kan avgränsas och ges ett par företrädare - säkerligen i form av religiösa eller kulturella föreningar. Ingen talar med "Svenska företrädare" i Sverige när det sker en kris eller liknande.
Erik Ullenhag gör tyvärr samma sak som när han välvilligt åkte ner till Malmö efter mordförsöken och mordet utförda av galningen Mangs. Han ville så väl men genom sin välvillighet lyckades han stjälpa sitt syfte, jag utvecklade i en Expressenartikel varför.
Nu är Ullenhags syfte att muslimer inte kollektivt skuldbeläggs eller kollektiviseras ur ett negativt perspektiv. Han lyckas ändå genom att "bjuda in muslimska företrädare" bygga upp ett kollektiv, avgränsa det och tydligt förklara att muslimer är en grupp som man kommunicerar med genom vissa företrädare.
I förlängningen kommer vissa då att förstärka sin position som representanter och företrädare för kollektivet. Det finns uppenbarligen något att tjäna här, både i inflytande och makt. Dessa företrädare kommer givetvis att vilja betraktas som företrädare för så många som möjligt. Indirekt tar man ifrån rösten från alla de människor som har muslimsk bakgrund i någon form men som inte vill bli företrädda av någon annan än sig själva. Lika lite som muslimer kan bli kollektivt sårade (Se Broderskapsrörelsen) kan personer med muslimsk bakgrund bli kollektivt representerade.
Givetvis skapar det här en situation där vissa grupper då gärna säger sig tala för alla eller nästan alla muslimer. Problemet är att en organisation endast kan företräda de medlemmar som frivilligt gått med i organisationen. Det finns säkerligen en rad svenskar med muslimsk bakgrund som inte vill ha något att göra med dessa "muslimska företrädare", ändå görs dessa företrädare och språkrör till talespersoner för ett större kollektiv.
Man kanske kan tro att det är väl petigt av mig att invända mot Ullenhags uppenbarligen goda syfte. Det är emellertid ett allvarligt problem att Ullenhag med ett så tydligt syfte ändå fäller sig själv. Om man inte vill att muslimer ska behandlas som ett kollektiv då får man se till att man själv inte är medhjälpare till precis detta.
På samma tema: Judit Burda & Bengt Held
Men det finns ett par problem med artikeln.
Vilka är dessa "muslimska företrädare" han talar om? Vem företräder muslimer? Hur många av dem? Vilket är detta kollektiv inom vårat land som kan avgränsas och ges ett par företrädare - säkerligen i form av religiösa eller kulturella föreningar. Ingen talar med "Svenska företrädare" i Sverige när det sker en kris eller liknande.
Erik Ullenhag gör tyvärr samma sak som när han välvilligt åkte ner till Malmö efter mordförsöken och mordet utförda av galningen Mangs. Han ville så väl men genom sin välvillighet lyckades han stjälpa sitt syfte, jag utvecklade i en Expressenartikel varför.
Nu är Ullenhags syfte att muslimer inte kollektivt skuldbeläggs eller kollektiviseras ur ett negativt perspektiv. Han lyckas ändå genom att "bjuda in muslimska företrädare" bygga upp ett kollektiv, avgränsa det och tydligt förklara att muslimer är en grupp som man kommunicerar med genom vissa företrädare.
I förlängningen kommer vissa då att förstärka sin position som representanter och företrädare för kollektivet. Det finns uppenbarligen något att tjäna här, både i inflytande och makt. Dessa företrädare kommer givetvis att vilja betraktas som företrädare för så många som möjligt. Indirekt tar man ifrån rösten från alla de människor som har muslimsk bakgrund i någon form men som inte vill bli företrädda av någon annan än sig själva. Lika lite som muslimer kan bli kollektivt sårade (Se Broderskapsrörelsen) kan personer med muslimsk bakgrund bli kollektivt representerade.
Givetvis skapar det här en situation där vissa grupper då gärna säger sig tala för alla eller nästan alla muslimer. Problemet är att en organisation endast kan företräda de medlemmar som frivilligt gått med i organisationen. Det finns säkerligen en rad svenskar med muslimsk bakgrund som inte vill ha något att göra med dessa "muslimska företrädare", ändå görs dessa företrädare och språkrör till talespersoner för ett större kollektiv.
Man kanske kan tro att det är väl petigt av mig att invända mot Ullenhags uppenbarligen goda syfte. Det är emellertid ett allvarligt problem att Ullenhag med ett så tydligt syfte ändå fäller sig själv. Om man inte vill att muslimer ska behandlas som ett kollektiv då får man se till att man själv inte är medhjälpare till precis detta.
På samma tema: Judit Burda & Bengt Held