Simon Wessbo sekreterare i Ung Kristen Vänster, broderskapsrörelsens ungdomsnätverk skriver replik på min artikel på Newsmill där jag kritiserade Peter Weiderud, ordförande för broderskapsrörelsen.
Wessbos huvudkritik mot mig är riktad mot rubriken på min text, "Broderskaparna större hot mot demokratin än självmordsbombarna". Det är inte en rubrik som jag själv har satt.
Däremot står jag självklart för dess innebörd: Att som Peter Weiderud, börja diskutera Lars Vilks direkt efter ett terrorattentat är att börja diskutera på fundamentalisternas villkor. Det är att erkänna att det i själva verket är provokationen (Vilks i detta fall) som är roten till den religiösa fundamentalismen. Varför annars ta upp frågan om Vilks i samband med attentatet? Detta är direkt att ge efter och visa att villkoren för det offentliga samtalet, oavsett hur samtalet ter sig, är förhandlingsbara och att vi förhåller oss till vad extremister kräver (att fähunden Vilks tystas).
Värre hot mot demokratin är detta definitivt. Varför? Det är inte broderskapsrörelsen i sig som är hotet (känn er inte smickrade i onödan) utan själva idén om att ge efter för krav som terrorister ställer. Som sagt: det är inte terrorismen i sig som är hotet utan den myriad av svar vi har på terrorismen.
Men frågan om att ge efter för terrorism är inte det enda jag skriver. Resten av anklagelserna mot Weiderud verkar Wessbo inte ta på allvar. Inte med ett ord bemöter han min kritik om att Weideruds position, och får man anta, även broderskapsrörelsens position, är neonationalistiskt samt kollektiviserar och är snudd på rasistisk i sitt sätt att avgränsa och tillskriva kollektiv känslor och egenskaper.
Wessbo menar att det blir en "dualistisk stämning i debatten", antingen "stödjer man Lars Vilks eller så är du emot yttrandefriheten; antingen är du en vän av västerländsk liberalism eller så är du en vän av Islam." Ingen av dessa påstådda motsatspar figurerar i min artikel. Tvärtom menar jag menar att man kan tycka illa om Vilks konstprojekt men ändå försvara friheten (både den formella och informella) att uttrycka sig. Vad gäller islam är jag alltid tydlig med att religionen i sig är ointressant, det är en fråga om att urskilja och motarbeta extrema element, oavsett hemvist som är målsättningen. Broderskapsrörelsen har istället en obehaglig vana att tala om alla muslimers känslor, vad de kränks av samt vad de kan och inte kan hantera.
Sedan skriver Wessbo en del "klargöranden" om sin organisation. Hur det nu är relevant. Wessbo betygar att "Vi är en liten sidoorganisation till Socialdemokraterna som bedriver klassiskt folkrörelsearbete. Så nej, vi är inget större hot mot demokratin. Cwejman kan sova tryggt."
Nej, broderskapsrörelsen är inget större hot mot någon. Men denna lilla organisation symboliserar en serie idéer som mycket väl kan vara ett hot mot demokratin.
Wessbos huvudkritik mot mig är riktad mot rubriken på min text, "Broderskaparna större hot mot demokratin än självmordsbombarna". Det är inte en rubrik som jag själv har satt.
Däremot står jag självklart för dess innebörd: Att som Peter Weiderud, börja diskutera Lars Vilks direkt efter ett terrorattentat är att börja diskutera på fundamentalisternas villkor. Det är att erkänna att det i själva verket är provokationen (Vilks i detta fall) som är roten till den religiösa fundamentalismen. Varför annars ta upp frågan om Vilks i samband med attentatet? Detta är direkt att ge efter och visa att villkoren för det offentliga samtalet, oavsett hur samtalet ter sig, är förhandlingsbara och att vi förhåller oss till vad extremister kräver (att fähunden Vilks tystas).
Värre hot mot demokratin är detta definitivt. Varför? Det är inte broderskapsrörelsen i sig som är hotet (känn er inte smickrade i onödan) utan själva idén om att ge efter för krav som terrorister ställer. Som sagt: det är inte terrorismen i sig som är hotet utan den myriad av svar vi har på terrorismen.
Men frågan om att ge efter för terrorism är inte det enda jag skriver. Resten av anklagelserna mot Weiderud verkar Wessbo inte ta på allvar. Inte med ett ord bemöter han min kritik om att Weideruds position, och får man anta, även broderskapsrörelsens position, är neonationalistiskt samt kollektiviserar och är snudd på rasistisk i sitt sätt att avgränsa och tillskriva kollektiv känslor och egenskaper.
Wessbo menar att det blir en "dualistisk stämning i debatten", antingen "stödjer man Lars Vilks eller så är du emot yttrandefriheten; antingen är du en vän av västerländsk liberalism eller så är du en vän av Islam." Ingen av dessa påstådda motsatspar figurerar i min artikel. Tvärtom menar jag menar att man kan tycka illa om Vilks konstprojekt men ändå försvara friheten (både den formella och informella) att uttrycka sig. Vad gäller islam är jag alltid tydlig med att religionen i sig är ointressant, det är en fråga om att urskilja och motarbeta extrema element, oavsett hemvist som är målsättningen. Broderskapsrörelsen har istället en obehaglig vana att tala om alla muslimers känslor, vad de kränks av samt vad de kan och inte kan hantera.
Sedan skriver Wessbo en del "klargöranden" om sin organisation. Hur det nu är relevant. Wessbo betygar att "Vi är en liten sidoorganisation till Socialdemokraterna som bedriver klassiskt folkrörelsearbete. Så nej, vi är inget större hot mot demokratin. Cwejman kan sova tryggt."
Nej, broderskapsrörelsen är inget större hot mot någon. Men denna lilla organisation symboliserar en serie idéer som mycket väl kan vara ett hot mot demokratin.