Ann-Charlotte Marteus är en av de som helt verkar ha missförstått vad Angela Merkel uttryckte i sitt tal till CDU:s ungdomsförbund för några dagar sedan. Vad Merkel väldigt tydligt uttrycker är att Tyskland har misslyckats med integrationen under 30-40 år. Det är inte direkt någon hemlighet, till stor del är det ett självförvållat problem dessutom. Man har inte haft något problem med att integrera Volkgatyskar från Ryssland eller Schwabiska tyskar från Rumänien, dessa har fått medborgarskap utan några problem. Turkar har däremot haft det betydligt svårare.
Genom Gastarbeitersystemet har man medvetet förhindrat någon som helst integration för stora grupper av invandrare, liknande problem har man i Nederländerna. Men problemet är ändå att man verkar så överraskad av problemen, som om man inte förstod att de skulle inträffa. Målet måste vara att se till att man nu diskuterar rätt problem och inte får för sig att samhällen med fler kulturer per definition är misslyckade. Merkel gör inte den balansgången helt klockrent. Att öka möjligheterna till språkundervisningen och medborgarskap är steg i rätt riktning.
Marteus kritiserar Merkel för att "etnifiera" problemet. Ja! det är precis det som har varit problemet i Tyskland, genom att basera medborgarskapet på blodsband snarare än medborgerlig tillhörighet har man etnifierat medborgarskapet och därmed lagt grunden för en ickefungerande integration. I viss mån så försöker nu Merkel komma åt detta problem. Förhoppningsvis drar Merkel rätt slutsatser av den misslyckade politiken man hittills har fört. Det är svårt att förstå vad det är Marteus egentligen kritiserar i talet, kanske förståeligt eftersom hennes ledare verkar handla om allt annat än själva innehållet i Merkels tal.
Det är stor skillnad mellan att kritisera den multikulturella åtskillnadspolitik som segregerar människor och att kritisera multikulturella samhällen i sig. Språkklasser, invandrare behandlade som klump efter etnisk tillhörighet och annan politik som skapar motsättningar är exempel på misslyckad multikulturell politik. Den kritiken kommer från såväl vänster till höger och är definitivt viktig. Johan Lundberg förklarar pedagogiskt på Axessbloggen skillnaden. Såväl positiv som negativ särbehandling skapar den form av segregation som ökar klyftorna i samhället.
Det är självklart viktigt att framstående politiker inte rider på främlingsfientliga strömningar. Samtidigt får man inte dra förhastade slutsatser av kritik mot multikulturell politik som uppenbarligen inte fungerat. Förhoppningen är att Merkel drar rätt slutsatser av sin problemformulering.
På samma tema: SVD, Sydsvenskan, Erik Laakso, Lodenius, Peo Wagström, MxP, Norah4You.
Genom Gastarbeitersystemet har man medvetet förhindrat någon som helst integration för stora grupper av invandrare, liknande problem har man i Nederländerna. Men problemet är ändå att man verkar så överraskad av problemen, som om man inte förstod att de skulle inträffa. Målet måste vara att se till att man nu diskuterar rätt problem och inte får för sig att samhällen med fler kulturer per definition är misslyckade. Merkel gör inte den balansgången helt klockrent. Att öka möjligheterna till språkundervisningen och medborgarskap är steg i rätt riktning.
Marteus kritiserar Merkel för att "etnifiera" problemet. Ja! det är precis det som har varit problemet i Tyskland, genom att basera medborgarskapet på blodsband snarare än medborgerlig tillhörighet har man etnifierat medborgarskapet och därmed lagt grunden för en ickefungerande integration. I viss mån så försöker nu Merkel komma åt detta problem. Förhoppningsvis drar Merkel rätt slutsatser av den misslyckade politiken man hittills har fört. Det är svårt att förstå vad det är Marteus egentligen kritiserar i talet, kanske förståeligt eftersom hennes ledare verkar handla om allt annat än själva innehållet i Merkels tal.
Det är stor skillnad mellan att kritisera den multikulturella åtskillnadspolitik som segregerar människor och att kritisera multikulturella samhällen i sig. Språkklasser, invandrare behandlade som klump efter etnisk tillhörighet och annan politik som skapar motsättningar är exempel på misslyckad multikulturell politik. Den kritiken kommer från såväl vänster till höger och är definitivt viktig. Johan Lundberg förklarar pedagogiskt på Axessbloggen skillnaden. Såväl positiv som negativ särbehandling skapar den form av segregation som ökar klyftorna i samhället.
Det är självklart viktigt att framstående politiker inte rider på främlingsfientliga strömningar. Samtidigt får man inte dra förhastade slutsatser av kritik mot multikulturell politik som uppenbarligen inte fungerat. Förhoppningen är att Merkel drar rätt slutsatser av sin problemformulering.
På samma tema: SVD, Sydsvenskan, Erik Laakso, Lodenius, Peo Wagström, MxP, Norah4You.