Vad är det Åsa Linderborg egentligen skriver i dagens AB:
På 20 och 30-talet var såväl vänsterextremister som högerextremisterna hot mot demokratin. Att konservativa och liberaler i många fall motsatte sig båda grupperna betyder inte att de understödde fascisterna. Det var ju vänsterns revolutioner och försök till revolutioner som såg till att mobilisera återvändande soldater i hela Europa till "fasces" i Italien eller "Freikorps" i Tyskland.
I kommunismen såg man ett hot som krävde en ideologi och organisation med samma förmåga till mobilisering och brott med den stagnanta borgerligheten. Båda strävade efter revolutioner mot de gamla regimerna, med samma medel men med olika mål. Medlemmar bytte raskt medlemskap mellan fascistorganisationer och kommunistiska organisationer i exempelvis Italien. Mussolini är kanske det mest kända exemplet. Kommunismen och fascismen agerade i perfekt samklang, nästan enligt en dialektisk process.
Linderborgs vurm för gatuvåldet, platsen där man "slåss om de stora värdena" är smaklös. Den visar framförallt att vissa inom vänstern inget lärt. Gatans våldsspråk kommer aldrig vara det språk som talas i en demokrati. Det är starka demokratier som förkastar alla former av extremism som står emot fascismen, huvudlösa stenkastare och vänsterextremister.
Nej, fascismen och kommunismen är långtifrån "historiska antiteser", de är oundvikligen sammanlänkade genom sin i grunden antidemokratiska, totalitära och människofientliga världssyn. Detta ÄR historiska sanningar.
På samma tema: Johan Lundberg (Axessbloggen) & Prärietankar.
Carl Bildt, marinerad i blod och olja, tycker det är förskräckligt att vi nu har ”två extremistpartier” i riksdagen. Det är möjligt att säga nåt sånt då historieskrivningen blivit karikatyr; i dag är det ”sant” att Hitler och Stalin tillsammans startade andra världskriget. Att kommunismen, även i dess mest urartade form, är fascismens historiska antites, är bortglömt.samt:
Gatorna blir en arena där man slåss om de stora värdena. På 30-talet kallades de som stod emot svartskjortorna för ”extremister”, av en indignerad samhällselit som hellre valde fascismen än demokratin. Vem har ansvar för att det inte ska hända igen?Skulle kommunismen vara fascismens antites? Dumheter. Möjligtvis i teorin men definitivt inte i den totalitära spiral som förde ner Europa till helvetet under 30 och 40-talet.
På 20 och 30-talet var såväl vänsterextremister som högerextremisterna hot mot demokratin. Att konservativa och liberaler i många fall motsatte sig båda grupperna betyder inte att de understödde fascisterna. Det var ju vänsterns revolutioner och försök till revolutioner som såg till att mobilisera återvändande soldater i hela Europa till "fasces" i Italien eller "Freikorps" i Tyskland.
I kommunismen såg man ett hot som krävde en ideologi och organisation med samma förmåga till mobilisering och brott med den stagnanta borgerligheten. Båda strävade efter revolutioner mot de gamla regimerna, med samma medel men med olika mål. Medlemmar bytte raskt medlemskap mellan fascistorganisationer och kommunistiska organisationer i exempelvis Italien. Mussolini är kanske det mest kända exemplet. Kommunismen och fascismen agerade i perfekt samklang, nästan enligt en dialektisk process.
Linderborgs vurm för gatuvåldet, platsen där man "slåss om de stora värdena" är smaklös. Den visar framförallt att vissa inom vänstern inget lärt. Gatans våldsspråk kommer aldrig vara det språk som talas i en demokrati. Det är starka demokratier som förkastar alla former av extremism som står emot fascismen, huvudlösa stenkastare och vänsterextremister.
Nej, fascismen och kommunismen är långtifrån "historiska antiteser", de är oundvikligen sammanlänkade genom sin i grunden antidemokratiska, totalitära och människofientliga världssyn. Detta ÄR historiska sanningar.
På samma tema: Johan Lundberg (Axessbloggen) & Prärietankar.