Efter den 19 september kan vi ha ett främlings- och invandringsfientligt parti i Sveriges riksdag. Det är något vi bör arbeta för att förhindra. Men vi måste också fråga oss vilka partier som aspirerar på ministerposter i nästa regering.
Ett av de partierna är Vänsterpartiet. Partiledaren Lars Ohly kallade sig fram till för ett par år sedan för kommunist. Att han i unga år charmades av Sovjetunionens och kommunismens lockelse må vara hänt. Men att nästan två decennier efter murens fall kalla sig kommunist borde vara förknippat med politiskt självmord. Så är det uppenbarligen inte, utan i stället har man tydligen goda chanser att bli vald som partiledare.
Många påtalar Sverigedemokraternas nazistiska förflutna. Även om partiet står för en annan politik idag är det högst relevant information för allmänheten och väljarna. Likaså är Vänsterpartiets historia och ideologiska bakgrund intressant.
Man kan fråga sig hur samarbetspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser på detta. MP talar allt mer frekvent om liberalismen och att man är det liberala alternativet i svensk politik. Hur går den självbilden ihop med samarbetet med V?
För lite mer än 20 år sedan stoltserade Vänsterpartiet med sitt stöd till Sovjetunionen, världens kanske den värsta diktaturen genom tiderna. Det vore en sak om de antidemokratiska ränderna helt tvättats ur sedan dess. Så är dock inte fallet. Förutom att kalla sig kommunist har Ohly även varit medlem i Svensk-kubanska vänföreningen, en organisation vars mål är att stå upp för Fidel Castros diktatur i alla väder. Tidigare partistyrelseledamoten Eva Björklund har under lång tid varit ordförande i samma förening.
I partiets internationella program från 2004 beskrivs valen i Kuba på följande sätt: ”Valen med 2,5 års mellanrum är allmänna, fria och hemliga, valdeltagandet är stort, andelen blanka eller ogiltiga röster är marginell”. Partiet har gjort studieresor till landet för att studera ”inflytande, delaktighet, ekologi och långsiktigt hållbar utveckling”.
Även V:s partianknutna bistånd är av dubiös natur. Vänsterns internationella forum har de senaste åren delat ut miljonbelopp till icke-reformerade marxistiska grupper världen över. En del av dem har väpnad revolution på agendan. Pengarna går också till utbildningar och konferenser med deltagare från allt annat än demokratiska regimer och grupper, bland andra Vietnam och Venezuela.
Ett parti som har uppenbara problem att erkänna demokrati och mänskliga rättigheter vill efter nästa val sitta i Sveriges regering. Länge gjorde Socialdemokraterna allt för att hålla avståndet till V(PK). Nu går man till val tillsammans med dem.
Miljöpartiet har profilerat sig som ett alternativ för liberala storstadsväljare. Samtidigt samarbetar man med Lars Ohly. Vänsterpartiets kollektivism står i bjärt kontrast mot MP:s betoning av individens förmåga och värde. De av Miljöpartiets sympatisörer som betecknar sig som liberala bör nog fundera en gång till över var de faktiskt hör hemma.